Släktforskning i Roliga familjer

Jag har ägnat åtskilligt med tid åt at forska i min släkt, främst i början på 2000-talet. Bl a så kartlade jag vår amerikanska gren av familjen och hälsade på dom sommaren 2000 tillsammans med min mor och far. Mamma fick träffa sin kusin som hon inte sett på 50 år. Det var en lyckad resa. Här en bild som blev startskottet för min nyfikna resa i släkten. Mamma tog bilden med en Ensign Ful-Vue.

Det sista halvåret har jag dock ägnat åt att forska i andra familjer. Roliga familjer =) Låt mig få presentera:

 

Familjen Box

Familjen Bälg

 

Familjen Rolle

Familjen Mätare

 

Familjen Spegel

 

Familjen Enkel

Som ni redan har konstaterat är några familjer släkt med varandra genom ingifte.

Det är inte så kostigt att familjerna har kopierat varandras företräden, precis som avundsjuka grannar. Deras historier är kantade med intressanta detaljer och man blir lätt fångad av enskildas öden. Några har blivit mina riktiga favoriter. Mer om det en annan gång.

Kvarnen

Tollebols kvarn strax väster om Åmål har återuppstått som museal turistattraktion och sommarcafé. Nu var det inte mycket aktivitet där när pappa och jag tog en fotorunda dit en vårkväll.

Tollebols kvarn från vägen

Fönstertrevnad

Vid slutet av rännan

Dammen i motljus

Flerhjulsdrift

Hjulnav och "ekrar"

Alla bilder tagna med Zenza Bronica S2A, 75 mm/f2,8, gulfilter och monopod på Tri-X 320 ISO

Smygfotografering i Hagaparken

Frugan och jag gjorde en fotoutflykt till Hagaparken i slutet av april. Min Bronica S2A hade vilat för länge så jag beslöt att ta den. Det digitala fick frun stå för men som jag minns det tog hon aldrig upp kameran ur väskan.  Jag kopplade Bronican på monopoden (man behöver stöd när man fotar med en sån) och så iväg. Hagaparken är stor och vi gick runt hela och tittade på paviljonger, Hagaslottet, koppartälten, turkiska kiosken och allt det där, ni vet. Till och med ett besök i det kinesiska lusthuset på bergknallen. Till slut satte vi oss att vila vid ett fik med mycket folk. Det är här smygfotograferandet börjar. All som hört när jag tar bilder med Bronican vet att den låter som en mindre jordbävning eller tågkrasch. Med monopoden i backen är jag säker på att seismologerna i Uppsala kan mäta slutartiden på Richterskalan och kolugnt konstatera att någon tog ett kort i Hagaparken vid caféet med en mellanformatare. Storebror ser dig överallt. Nåväl, ni kan lätt förstå hur svårt det är att på ett diskret sätt ta bilder på folk med det ekipaget. Men det gick förvånansvärt bra. Alla är upptagna med sitt och att det smäller lite nånstans hör väl till storstadens normala ljudbild. Tror jag. Här är i alla fall lite bilder.

Barnprat mellan mamma och blivande mamma

Det var inte lätt att få det rakt...

...men vad gör det?

Puck och Drottningholm

Det är lite sent med ett reportage om Puck i onsdags men eftersom jag behövde ta slut på rullen och framkalla och skanna så tog det sin tid. Jag är normalt en ytterst otålig person som när jag väl har bestämt mig för något vill jag ha det med en gång. Nu. Bums. Därför är det rena terapin för mig att börja köra analogt igen och uppleva långsamheten. Här ett par bilder från Puck i onsdags tagna med min ”nya” Bronica S2A och en enkel men väldigt effektiv elektronblixt.

Johan och Krister i en diskussion.

Olle poserar med sin plastpåsetätade Brownie.

I båda bilderna var blixten riktad mot taket men det blev hårda skuggor ändå.

Rullen tog jag slut på i helgen på en utflykt till Drottningholm. Mera bilder finns i mitt album Bronica.

Trädslott

Jag har gått över till den mörka sidan

Darth Vader hade inte kunnat finna en villigare adept. Jag åkte hem till Åmål för att hälsa på mamma och pappa. Dels för att kolla läget men också för att på allvar ta itu med det fotografiska hantverket. Jag ville lära mig att framkalla film och ”göra kort” och en bättre lärare än min pappa kan jag inte tänka mig. Han har fotograferat sedan 1947 och efter att ha gått med i Åmåls Fotoklubb 1967 eller 68 har han erövrat åtskilliga bevis för sin fotografiska konst. Jag har med andra ord spenderat ett par dagar i pappas mörkrum.

Snön kom lagom till jag kom hem och gjorde exponeringsmätaren upplivad så jag tog tillfället att köra den första rullen för året i min ”nya” fotograferingsmaskin, en Bronica S2A, som är lyckligt befriad från sådan teknik som kan ryka eller bli full med löss. En maskin av ädlaste rostfritt 18-8-stål polerat till spegelglans, kristallklart glas och vackra läderdekorationer. Den väger 1,85 kg med film laddad så jag måste nog gå på gym innan jag tar nästa rulle. Nu körde jag med pappas stora stativ som väger mer än kameran. Här en bild på min drömmaskin som i fotograferingsberett skick har en slående likhet med ett litet ånglok.

 

När man trycker på utlösaren här så startar en mindre jordbävning och när kortet är taget har man en klar minnesbild av att ha hört en kollision med mycket plåtknyckel. Behöver jag säga hur förtjust och förälskad jag är. Det här är min nya älskarinna.

Jag framkallade förstås filmen själv. Det var ju det jag skulle lära mig. Jag lärde mig handgreppen med spiralen och dosan i fullt dagsljus på en kasserad film, blundade och försökte i ”mörker” tills det gick bra flera gånger på raken. Sen körde jag skarpt med pappa som backup. Backupen behövde aldrig användas. Framkallningen gick bra hela vägen och jag tror t o m att pappa blev imponerad av negativens kvalitet. Några rutor från inomhusbilder blev inte bra (underexponerat) men annars var allt klart godkänt. Här ett par bilder från rullen som är skannade. Några till finns i mitt album Bronica.

Sofiagatan med äldre hus

Dagen därpå kopierade jag bilder. Det var ett tag sen jag gjorde det senast så allt var i praktiken nytt även om jag förstås kunde allt vi gjorde ”på papperet” =) Jag kopierade både mina färska negativ och gamla bilder som pappa tagit. Jag hade speciellt riktat in mig på bilder på mig själv att ha till kommande profilbilder. Det kanske inte många känner till men jag kör ganska mycket research bakom mina gamla bilder.

Summan av det här är att jag är såld på svartvitt och silverhantverket i den mörka sidan av fotografins värld...