När känsla är viktigare än skärpa

Om en gammal amatörkameras prestationer i den digitala åldern

I en tidigare blogg utlovade jag färgbilder som jag skulle framkalla själv. Nu var mina kemikalier sedan länge utgångna och jag ville inte riskera några bilder med gammal kemi så jag skickade in filmen till mitt lab i norra Värmland istället. 

Kameran som tog bilderna är en Agfa Silette typ 1 som började tillverkas 1953.

Här gäller det att vara fena på avståndsbedömning och skärpedjup. Hur gick det? Se här!

OBS! det här är inget för objektiv- och skärpenördar. Andra ögon krävs =)

Tre bilder från en promenad i Drottningholmsparken.

Det här är utsikten från mitt arbetsrum.

Jag var i Marabouparken och tittade på ett par afrikanska fotografers verk. På vägen därifrån gick jag en bit på bryggan längs Bällstaån och hittade det här granna lilla trädet.

Skärpa är bäst när den känns som en smekning. Det funkar bara med film.

Eders hängivne

PS
Ursäkta mig alla naturfotografer. Bilderna kunde väl ha varit lite bättre om man ser till innehållet. Så här går det när man är van att fotografera människor i stadsmiljö och tror att man minsann kan fotografera natur också. Det sket sig förstås men ni kan väl njuta av de milda färgerna i alla fall. 

PPS
Filmen var en Fuji Superia 200 

Sånga kvarn

Om en lyckad restaurering som släckte charmen

I helgen åkte vi ut på Färingsö för att beskåda höstens framfart. På impuls svängde jag in till Sånga kvarn som varit ett renoveringsobjekt en längre tid. Jag kunde konstatera att Riksantikvarieämbetet var färdiga med restaureringen. Men jag tyckte den hade förlorat all sin charm. Döm själv.

Så här såg den ut våren 2009. Mjölnarens barnbarn äger den men den är K-märkt och Riksantikvarieämbetet ansvarar för den. Den var i dåligt skick och ägaren ville bränna upp den innan den föll ihop och orsakade någon olycka.

Så här såg det ut hösten 2010. Restaureringsarbetena är påbörjade. Kvarnen hålls uppe av stålbalkar medan fundamentet förnyas.

Så här såg den ut i söndags, två år senare än den förra bilden. Återställd i sin forna glans. Mjölnaren ler nog i sin grav men själv tycker jag att charmen försvann. Jag gillade Sånga kvarn som den var. Som väl är har jag tagit minnesbilder...

Det är så här jag minns den...

Hösten då? Jodå, karotenoiderna har tagit över efter klorofyllet på ett tjusigt sätt. Här vid Sånga kyrka.

Mellanformataren

Redan de gamla grekerna...

Om en härligt slapp resa

Den fotografiska leken fortsätter. Den slutar i mitten av nästa år. Då är jag ikapp nutiden.

1995 fyllde min förra fru år som vanligt och alltid på samma datum, precis i skiftet mellan sommar och höst. Vi ville fira och tog min bror och svägerska med oss till Naxos för ett par veckor så att födelsedagen hamnade mitt i. Barnfritt hade vi ordnat med respektive föräldrar som tog hand om barnen var sin vecka. De två äldsta gick ju i skolan och det var inte fråga om att söka ledigt. Skolan är viktig!

Till Naxos kunde man då inte ta sig med flyg utan måste först flyga till Santorini för att sedan med båt ta sig till ön. Vare sig flyget eller båten var särskilt roande, bara en lång väntan på att komma fram.

Väl framme attackerades vi direkt med erbjudanden om billig logi men eftersom vi hade ordnat det hemifrån gick vi till en buss som skulle köra runt till alla hotell och pytsa av hotellens gäster på lämpliga ställen. Vi hittade snart vår lilla lya på promenadavstånd från havet.

Här bodde vi, däruppe med den öppna balkongen. Bror och svägerska under oss. På andra sidan vägkorsningen låg en bondgård med en särskilt enveten tupp. Han sov aldrig.

Av templet till Apollos ära återstod endast dörrposten och den var ett populärt  turistmål.

Från ett litet kapell högt uppe på bergsväggen bakom Naxos hade man denna vackra utsikt.

Det här är en väldigt speciell affär i Naxos. Man kände doften av den ett par kvarter bort. Kryddor, lagrade ostar och oliver mm mm sålde man här. Oemotståndligt =)

Friskt källvatten från bergen fanns i nästan alla gathörn och fritt att använda. Andra öar har vattenproblem men inte Naxos.

Första veckan gjorde vi en del utflykter på ön både i ressällskap och egna turer i hyrd jeep. Andra veckan slappade vi på badstranden Agia Ana några kilometer söderut. Vi badade och spelade boule mest hela tiden. Och vi blev brunare och brunare.

Avresedag. På grund av en uppseglande storm blev vi tvungna att resa en dag tidigare med båten till Santorini och sova sista natten där. Inte kul men det var bara att gilla läget.

Profilbilden är från när jag satt och fyllde i Small Worlds utvärdering av resan på vår balkong medan tuppen gol sig hes bakom ryggen på mig.

Mellanformataren

PS
Det lär finnas en flygplats på Naxos nu för tiden. Men jag vet inte säkert.

PPS
Alla bilder i detta inlägg är tagna med denna kamera.

Höststädning

Nu pågår storstädning i hela min profil. Album och bilder slängs. Nya album skapas och bilder byter album. Omstrukturering och förnyelse pågår. Jag överväger t o m att lämna en del intressegrupper. Svart/vitt har jag nyss blivit utslängd ifrån och jag förstår inte varför. Jag har kommenterat fler bilder än jag laddat upp. Poolvärden verkar ha storstädat i poolen och efter den utskällning jag levererade släpps jag nog inte in igen. Ändå ser jag den gruppen som den viktigaste gruppen för mig just nu. Men det finns ju andra arenor.

Det är oundvikligt att jag också rycker bort några av era favoriter men det får ni stå ut med. Ni har nog många fler som är bättre. Och många av mina retrobilder ligger för alltid kvar i Retrobilderbloggen. Där rensar jag inte utan fyller bara på. En del nya bilder hamnar nog BARA där. Så vill du följa mina äventyr med retrokamerorna är det det bästa stället att titta på.

Avslutar så här med min populäraste bild, alla kategorier, som nu är borttagen för gott.

Kvartalsrapport från nyårslöftet

Mitt nyårslöfte för 2009 är det trevligaste löftet jag gett på månget år. Jag har tröttnat på alla löften som ligger som en piska på ryggen hela året. Livet är för långt för att vara en pina. Den här gången är löftet en morot som jag får hålla in hästarna för att inte uppfylla för tidigt.

Jag ska köra en rulle i alla (fungerande) analoga kameror jag har och om jag köper några fler innan den 1 december ska de också ha en rulle. Den sista kameran löper väl risk att få en rulle för 24 exp. Adventskalendern =)

Året började med åtta kameror. Nu har jag redan åtta till. Det sitter, eller har suttit film i alla utom en. Fem av femton fungerande kameror är avklarade. Jag ligger FÖRE tidsschemat. Den sextonde ska opereras innan den får film. Iris (bländaren) fungerar utmärkt men inte ögonlocken (slutaren). Första operationen misslyckades. Från att ha haft åtminstone en riktigt långsam höneblink, blinkar den inte alls längre.

Någon reagerar kanske på att jag hittills har kört mycket svartvitt. Det beror på att det inte är så kul att ta färgkort på vintern då det mesta redan är svartvitt. När våren kommer med grönska då släpper jag ut färgfilmerna och de långsamma svartvita som behöver mycket ljus. Några kameror går fort att avverka, åtta eller tolv bilder är ju gjort i ett nafs som i Nettaren eller Browniesarna. En är nästan en evighetsmaskin. Filmen tar aldrig slut verkar det som i Canon Dialen. Sjuttiotvå bilder är ju som TVÅ vanliga filmer i en halvformatare. Jag började tidigt med den och räknar med att hålla på större delen av året innan den är klar.

Här är sjuklingen som har ögonlocksinflammation. Pontiac Bloc Metal 41 (1941)

Andra kvartalet har börjat bra med två rullar klara redan. Flera kameror har kört flera rullar. Hej hopp vad kul det är!

PS