Sol ute sol inne

Cabriolet är rätt i fint väder

Det var fint väder de dagar jag var i Rättvik  så (nästan) alla cabbar hade packat ner taket. Här kommer en kavalkad av nedcabbade åkdon.

Cadillac Eldorado

Den här ljusgröna färgen är jag svag för. Här på en Buick Limited 1958

En cabriolet behöver inte vara stor och det räcker med ett enkelt canvastak för att få den rätta känslan. Som på denna Volkswagen Limousine från 1958. Jag såg åtminstone en till tysk med canvastak. Den kommer senare.

En cab såg jag med taket uppe. När jag närmade mig den här hörde jag en röst från det inre "Här kommer det en till från Åmål". En tidigare arbetskamrat från Svenska Elektromagneter satt i baksätet. Ägaren satt på passagerarplats i framsoffan. Bilen och ägaren är från Bengtsfors, 35 km väster om Åmål. Senare under samtalet kom de fagra kvinnorna som hörde till. De hade varit inne i mataffären. Ägarens flickvän var förare för dagen. Att det är en Cadillac syns ju men jag var obekant med modellen. Ägaren berättade att det är en Serie 62 från 1959. Originalratten kostade 4.000 och ansågs vara ett fynd. Normalpriset ligger på 10.000. Den här hobbyn är nästan lika dyr som fotografi =)

Vi var överens om att dessa bilägare utför en kulturgärning när de håller sina bilar i trim. De utgör ett rullande museum som är gratis att betrakta. Men det är klart: man måste upptäcka dem och träffsäkerheten är god i Rättvik på Classic Car Week.

Eders Hängivne

PS
Det kommer mera... 

På besök i Paradiset

Men så långt jag kunde komma från naturen

Paradis är väl en definitionsfråga och högst personligt. När man som jag är intresserad av gamla bilar så är det heller ingen bilskrot i Värmland jag åker till. Paradiset denna sommar befann sig i Rättvik. Jag var där de första dagarna av Classic Car Week och njöt i fulla drag av utsikten.

Alla färgbilder från Rättvik är tagna med en Olympus OM-2N. Jag hade satt mig i sinnet att göra slut på en del gammal film i frysen och detta fick en lite oväntad effekt. De gamla filmerna gav en gammaldags "look" åt bilderna som jag tycker passar och adderar lite tidsanda. Nå, inte alla rullar var gamla. Jag provade ett par tyska Rossman 400 för första gången. Alla rullar är framkallade hemma i mitt lilla mörkrum.

Jag öppnar brett här med en Cadillac Sixty Fleetwood från 1958.

Var namnet Fleetwood kommer ifrån vet jag inte men det kan ha något att göra med badbryggan i aktern.

Här är föraren, men han var inte ägaren

Han hade en skylt i bakrutan som sa "Jag var i Åmål men det var stängt". Eftersom jag är född i Åmål var det ju en bra samtalsöppnare med ägaren. Det är inte ägaren på bilden, bara en medåkare.

Eders Hängivne

PS
Det kommer mera från Rättvik...

Land möter vatten

Om halstrad abborre och jordgubbar till en magnifik utställning

Varje sommar sedan starten har vi besökt Artipelag konstmuseum. Så också denna sommar. Men den här sommaren inväntade vi en dag med vackert väder. Som vanligt tog vi strandpromenaden och njöt av den fina naturen därute.

Som svensk är man ju naturälskare av födseln och det är väl egentligen inte så konstigt att många ägnar sig åt att fotografera den. Vi älskar att vara i den, helt enkelt. Därför kan man tycka att det vore lätt att bli blasé på naturbilder. Det stämmer åtminstone på mig. Jag blir fort mätt på naturbilder. Mångfalden av liknande bilder fortsätter i evighet, tycks det mig. Hur många dimmiga morgnar kan man tåla? Hur många rådjur? Ändå är jag en naturälskare som alla andra. Jag har funderat mycket på det här och kommit fram till att det är naturupplevelsen jag älskar. Scenerierna, vinden, temperaturen, dofterna och ljuden. En bild är bara en blek aning om vad jag upplever där. Därför tar jag nästan aldrig några naturbilder längre. Att titta på dem efteråt är inte samma upplevelse.

Därför kan det tyckas vara självspäkande att gå på Artipelags utställning "Land möter vatten". Jag hade dessutom olyckligtvis läst ett par besvikna recensioner av den. Det var åtminstone ett par stycken som var blasé. Jag hade alltså inga höga förväntningar men blev överraskad både av utställningen storlek och kvalité. Mångfalden av riktiga silvergelatinprintar var förstås ett extra plus för mig som gärna jobbar fram bilder i mörkrummet. Där fanns många originalprintar men bara några få av sämre mörkrumsarbete. Där fanns t o m riktigt gamla albuminsilverprintar. De flesta bilder är tagna med storformatskameror eller mellanformat. De digitala bilderna troligtvis med vanlig småbildskamera.

Land möter vatten i min version från Artipelag. Rolleiflex och FP4+.

Utställningen omfattar fotografier av både välkända och mindre kända amerikanska och europeiska fotografer. Bilderna omfattar tidsperioden 1860 till nutid. Därför blir det också en exposé över olika fotografiska tekniker. Här finns , förstås, Ansel Adams och Edward Weston m fl amerikaner. Axel Lindahl och Knud Knudsen verkar ha varit sin tids giganter i Norden. Sune Jonssons printar står sig överraskande väl mot alla andra. Han hade ett helt rum för sig själv. Jag gillade nog hans fina printar mest i hela utställningen. En annan överraskning var Lee Friedlander. Jag har alltid haft intrycket av att han är en fotograf som håller till i urbana miljöer hellre än naturen. Så fel man kan ha.

Utställningen är stor, räkna med ett långt pass. Jag brukar gå igenom utställningar ganska snabbt men här tog det en timme. En njutningens timme.

Land möter vatten från Artipelags takterass

Min fru och jag fyller år med en veckas mellanrum i juli. Det är då vi passar på att åka hit och äta gott. Vi väljer alltid "finrestaurangen" på andra våningen. Den här gången blev det halstrad abborre med sotade grönsaker och potatis. Till dessert jordgubbar med vaniljglass och kaffe. Mätta och nöjda gick vi strandpromenaden tillbaka till bilen och for hem.

Eders hängivne