Mina bokfynd - 2

Next stop New York

Fotografen Arthur Leipzig föddes i Brooklyn 1918. Efter att ha studerat fotografi anställdes han av The Newspaper PM och International News Photos 1942. 1943 började han med sitt första fotoprojekt "Children's Games". Från 1947 reste han över hela Amerika och senare över hela världen som fotograf och fotojournalist för tidskrifter som Fortune, Look, Life, Sunday Times och This Week. Från 1963 undervisade han många år på Long Island University och från 1968 som professor i konst och som rektor för fotografi.

Själv säger han "Mina egna projekt tog mig överallt över och under staden, alltid sökande efter New Yorks mänskliga ansikte. Jag fotograferade människor i tunnelbanan och på stränderna på Coney Island, målare som arbetade på Brooklyn bridge, barn som simmade i East River; Jag fotograferade nattlivet och våldet, arbetarklassen och överklassen..... Staden var mitt hem"

Mitt exemplar hittade jag på Tradera för en billig peng. Inplastad och obläddrad. Den finns att köpa på Amazon både som ny och begagnad. ISBN 978-3-7913-4184-2

Bilderna i boken är från 1943-1969 och är alla i svartvitt. De skildrar ett New York som i stort sett inte längre finns. Mycket gatufoton om man så vill men snarare en skildring av människors liv i en tidsepok som andades hopp. Här kommer några smakprov.

I början av sin fotografiska gärning använde han en Zeiss Ikon-kamera med bildformat 9x12. Sannolikt modell Ideal eller Maximar.

Mellanformataren

PS
Många bilder är inte tekniskt skarpa men har ett skarpt innehåll =)

Övermättnad

Om bildfloden

Jag läste något intressant idag,

"I dag är vi så övermättade med fotografier att en bild måste vara mycket ovanlig för att vi ska se på den två gånger"

Andreas Feininger, 1955
Fotograf på LIFE magazine

 Tredjedelsregeln, eller nåt...

Mellanformataren

PS
Bilden har ingenting med inlägget att göra. Det är bara ett marknadsföringstrick för att tala om att jag kastat ut en ny bild i bildfloden idag.

Mina bokfynd - 1

Om intressanta fotoböcker i gamla och nya bokfloder

Då och då ser jag intressanta böcker om foto. Ibland köper jag i stim och ibland bara någon då och då. Jag tänkte starta en serie om mina bokfynd. Ja, alltså de som jag tycker är intressanta och spännande. En del av de böcker jag köpt är inte fynd, om ni förstår. Men det är sånt man får ta när man drivs av nyfikenhet.

Många böcker hittar jag på auktionssajterna, andra på Bokbörsen. Nyare böcker finns oftast på de vanliga nätsajterna, typ Amazon, Adlibris, Bokus, Barnes & Noble med flera. Fotolitteratur kan bli en långt kostsammare historia än en kamerainvestering. Men lika givande.

Enkelhetens fotograf - Lennart Jansson

Först ut är en spännande bok som nog inte finns i så stor upplaga (men den går säkert att låna på en del större bibliotek). Jag vann den på Tradera för en spottstyver. Den handlar om Norrköpingsfotografen Lennart Jansson (1921-1995). Han var elektriker på Holmens bruk och en driven och flitig amatörfotograf. Efter hans död 1995 förvärvade Norrköpings stadsmuseum hans fotografiska kvarlåtenskap och gav ut en bok om hans liv och gärning 1997. Boken innehåller främst bilder från Norrköping och Holmens bruk men även en hel del andra då han var en flitig deltagare i olika fototävlingar som medlem i några av Norrköpings alla fotoklubbar. Han blev beryktad som "filmkokaren" för sitt oortodoxa sätt att framkalla sina filmer. Han experimenterade tydligen en hel del. Vad sägs om att underexponera 3 steg och framkalla filmen i 40°C i 3 minuter?

Hans första kamera inköptes på EPA för två kronor vid 13 års ålder. 1948 köpte han sin första "riktiga" kamera, en Super Ikonta 531 för 500 kronor men han skaffade förstås flera andra kameror med tiden. Bl a vann han en Hasselbladare i en fototävling. Han skaffade också en Leica.

1954 vann han RSF:s tävling "Klubbkriget" med bilden "Huset på heden", Salzburg 1954. Priset bestod av att få resa till Stockholm och vara assistent åt K W Gullers några dagar. En oförglömlig upplevelse kan man förstå av hans kommentarer som finns återgivna i boken.

Boken innehåller rikligt med hans bilder mellan texten om hans levnadsskildring. Gamla fina bilder från ett annat Norrköping än vi kan se idag.

Edit: Hans första kamera var inte en Agfa Clack. Det var sonen Tommy som fick den vid 10 års ålder.

Mellanformataren

Bildmanipulation förr och nu

Om bildmanipulationens långa historia

DN:s kulturbilaga bjuder idag på en intressant artikel om bildmanipulation. Det här är ju inget nytt för oss på Fotosidan men att det första manipulerade fotografiet skulle ha gjort premiär redan 1846 var i alla fall nytt för mig. Jag trodde att de kom först i början på 1900-talet.

Nu visas en utställning på Metropolitan Museum of Art med namnet "Faking it: Manipulated photographs before photoshop"

Jag minns att jag någon gång på 70-talet läste i en tidning om bildmanipulation där man tog exempel från en bild tagen vid en flygplanskrasch på en flyguppvisning i Tyskland. Manipulationens syfte var förstås att göra händelsen mer dramatisk och kraschen hade lagts in mycket nära publiken. Jag har för mig att originalbilderna visades också. Rubriken var förstås något som "Kan vi lita på att bilderna säger sanningen".

Manipulation är ju ett ord med negativ klang och därmed ganska värdeladdat. De är redan en konstform inom fotografin som må ha sina utövare och publik liksom andra grenar. De tekniska landvinningarna ger oss fantastiska möjligheter men moral och etik hänger nog inte med riktigt. Artikelförfattaren menar att "Här har tekniken avancerat betydligt längre än våra själar." Han må ha rätt men med ett sansat samtal i ämnet kan vi nog få våra själar att komma ikapp i ämnet.

Mellanformataren

PS
Jag är inte emot bildmanipulation men är inte heller en aktiv "bildkonstnär".

Jag är en analogälskare

Om det nya ordet

Peter Ljungdahl myntade ordet i mitt förra inlägg. Ordet var för mig en förlösande bekräftelse på att min metod att fotografera är ok. Men fotografin ensam är inte föremål för analogälskare. Man ser och hör det överallt. På jobbet diskuteras vinylspelande grammofoner bland ingenjörerna. Unga musiker köper gamla gitarrer. Unga bilentusiaster renoverar gamla "analoga" bilar ( d v s utan digitalteknik i bilen) och låter oss sniffa orenade avgaser. Retro är modernt! Ett tag i alla fall =) Och så länge inte tillgången på det material som behövs försvinner kommer det nog att hålla i sig, tror jag.

Just nu håller jag på att skola in mig på en halvgammal klassiker. Men jag använder gärna ett nytt Zeissobjektiv på den. Och svartvit film.

Mellanformataren, en lycklig skit