Filmus universalis

Om en artikel ur arkiven från 1954

Jag har ett antal Fotografiska årsböcker som varje år innehåller ett antal artiklar om foto. Där debatteras ett och annat men  avhandlar också en del tekniska grejer. I årsboken för 1954 finns en artikel om den universella filmen. Den som kan användas till allt. Färgbilder på papper, svartvita bilder på papper, diabilder i både färg och svartvitt. Som ett sentida tillägg kan även digitala bilder sällas till dess underbara egenskaper (undertecknads anm.)

Jag pladdrar om den negativa färgfilmens universella egenskaper och tar mig friheten och fräckheten att återge en sida ur boken för att åskådliggöra filmens förträffliga användbarhet.

Lägg märke till den kraftiga föryngringen av kvinnan vid konvertering till diapositiv! Slår alla skönhetsmedel med hästlängder.

Jag blev påmind om det här när jag har letat igenom pappas gamla negativ och hittat en kontaktkarta på ett antal färgnegremsor. Kontaktkopian är svartvit.

Jag har förstås testat i mörkrummet och stoppat in ett färgneg i apparaten och exponerat på svartvitt papper. Jag har några tusen färgneg och behöver bilder till hösten utställning. Och kolla här hur det blev! Först originalbilden.

Och så mörkrumskopian

Ingen höjdare, tycker nog jag. Jag är inte säker på om jag kan öka kontrasten på det vanliga sättet med magentafiltret. Men det går ju helt klart.

Nu är det ju mer av historiskt akademiskt intresse. Med en digitalkamera och photoshop kan man fixa det mesta. Men diabilder är nog fortfarande svårt utan film i kameran =)

Mellanformataren

PS
Den färgnegativa filmen kan konverteras att bli digital också. Processen kallas skanning. Han tänkte inte på det 1954.

ARTIPELAG

Flera överraskningar på samma dag

Det senaste tillskottet av konstmuséer i Stockholmsområdet upptäckte vi idag. ARTIPELAG på Hålludden utanför Gustavsberg. Eftersom det var fotoförbud i salarna blir det inga bilder inifrån utan "bara" en del från den fantastiskt fina miljön utanför. 

Artipelag har skapats och grundats av Björn och Lillemor Jakobson. 

Överraskning nummer ett var att här blandades "vanlig" konst med fotografi av sådana kändisar som Kertesz och af Peterséns m fl. Även Trädfotografen hittade en likasinnad i en samling trädfotografier av Wilhelm von Gegerfelt (1844-1920) från 1890-talet. Synd att han är död. Jag hade gärna språkat lite med honom.

Överraskning nummer två var den intressanta utställningen av Candida Höfners fotografier. Här finns en del bekanta interiörer att beskåda. Höfner visar bredd i sin fotografi och här fanns bilder för alla smaker. Från stora färgprintar till diskreta mindre svartvita bilder. Personligen tilltalade mig de svartvita bilderna mest.

Mina flickor på rampen/trappan upp till taket.

Överraskning nummer tre var den goda maten på Baggens restaurang som vi intog på andra våningen.

Överraskning nummer fyra var den fina spångade leden ner från muséet i härlig natur. Ypperligt handikappanpassat och lättgått.

Det går att åka båt hitut också. Jag tror man åker från Nybrokajen mot Gustavsberg. Ett av stoppen är på Hålludden. Det finns ingen ursäkt för cityfolket utan bil att stanna hemma, alltså.

Överraskning nummer fem inträffade precis vid slutet av spången. Vi mötte självaste grundaren Björn Jakobson med en rullstol i högsta hugg. Han frågade mig hur mycket jag vägde och efter det beskedet enrollerade han mig som försöksperson. Han ville testa hur det går att skjuta en rullstol framför sig i den brantaste delen av spången. Både nerför och uppför. Nerför var ju ingen konst och uppför var jobbigt. Väl tillbaka stötte vi på en dam i permobil. Björn enrollerade henne genast som försöksperson nummer två och kallade också tillbaka mig. Han ville ha en bild på kvinnan där hon åker på spången och jag hade ju den stora digitalkameran i handen. Jag tog den förstås och bjöd honom på rättigheten att använda den på hemsidan.

Mellanformataren

PS
Jag tog slut på rullen i min Leica M3 också. Men de bilderna dyker väl upp senare. Kanske. 

Justerat Dogmalöfte

Om att ändra inställning

Jag har upptäckt att min Elmarit 90 mm/1:2,8 ganska ofta hamnar på ZM:en i och med att jag nu ägnar mig en del åt porträtt. Naturligtvis kunde jag fortsätta med Leica M3 men det känns naturligare att köra Dogmalöftet på ett ekipage jag använder mer frekvent. Jag ändrar inget annat än huset. Det sitter alltid en Tmax400 i Zeissen och det soppas alltid i Xtol. Så varför inte kapitulera för verkligheten?

Så här får det bli alltså

Mellanformataren

PS
M3:an har fått en klassisk glugg istället. Jag köpte en Elmar 5cm/1:3,5 av Mikael Good som ersättning för en likadan jag hade tidigare med repiga linser. Mikaels exemplar är i mycket fint skick och är väldigt kompakt när man skjuter in det i kamerahuset. 

127-dagen närmar sig

Dags att ladda din gamla goding

Den 12 juli är 127-filmens dag så nu är det dags att leta reda på 127-filmerna i frysen eller var du nu har dem. Själv tänkte jag enbart köra med Rolleiflex Baby och har laddat med Bluefire Murano 160. Visserligen har jag 20 färska rullar med svartvita  efke100 men de sparar jag för vardagsbruk. 127-dagen är ju en högtidsdag så det får bli färg för hela slanten. Jag har tre rullar Murano plus ett par Velvia 100 diafilm. 4x4-dia har jag ramar till ( s k superslides). De är lika stora som vanliga diaramar för 24x36 men ramen är smalare.

Först tänkte jag ladda min sista rulle Macocolor UCN200 men spolen är för lång och passar inte i kamerans filmvagga, vilket är ett vanligt problem med Rolleiflex Baby. Finns det någon i närheten som har en 127-filmskamera av annat märke så är den till skänks.

Rolleiflex Baby från 1958. Gulfiltret tar jag bort den här dagen.

En bild från förra året

Johannes kyrka

Heja om vi ses där ute....

Mellanformataren

Dia-film Schneidgerät

Om en annan sorts diameter

Ännu en grej från avdelningen Fotografiska artefakter. Den här gången har jag fyndat i pappas mörkrum. Innan han flyttade från villa till lägenhet var det nödvändigt att reducera flyttlasset så den här flyttade till Vällingby där den kommit att användas för sitt ursprungliga ändamål så sent som igår.

Det är en Diameter som inte är rund! D v s den mäter diabilder och klipper dem i skarven mellan bilderna med en precision som är oklanderligt tysk. Förpackningen den ligger i luktar 60-tal lång väg och där står priset 15:- på baksidan. Om man skulle hitta en på Tradera eller ebay idag skulle den säkerligen kosta mer.

Förpackningen

I aktion

Med en liten styrpinne kan man justera läget för snittet. Den är ganska trög så den flyttar sig inte onödigt lätt. Styrpinnen passar i perforeringen. Sen är det bara att köra.

Det finns säkert modernare och mer avancerade apparater för det här men proppen har ju gått ur marknaden, liksom. Man kan nog fynda såna här på loppis om man har tur. För mig som nyss inhandlat några rullar Velvia 100 lär den komma till användning snart igen.

Mellanformataren