Om hur en gammal kamera kan bli ett par år äldre på en enda dag

Snabbåldring är något man ibland tar till i produktutveckling för att konstatera hur hållbar en produkt kommer att bli. När det gäller gamla kameror är det andra metoder som gäller. Källmaterial från tillverkaren.

Min Rolleiflex Original som jag beräknat tillverkningsdatum på med hjälp av data hos Rollei Club har visat sig felaktigt. En bok om alla fabricerade objektiv från Carl Zeiss Jena mellan 1927 och 1991 berättar om att min Tessar 3,8/75 mm tillverkades som en av 8000 st mellan oktober 1928 - oktober 1929. Dessutom bland det sista tusendet. Kameran måste ha tillverkats 1929 eller 1930. Andra yttre tecken på kameran talar för det tidigare. Det är rimligt att tro att objektiven inte omedelbart kom in i en kamera. Det låg nog på hyllan ett tag. Olle Jansson har nyss begåvats med en Original han också men det objektivet är äldre och tillverkades för stereokameran Heidoskop men hamnade i en Rolleiflex Original mycket senare. Att den istället hamnade på en Rolleiflex Original beror nog på att efterfrågan på stereokameror gick ner och istället upp på de nya TLR:erna. Har man objektiv på hyllan så skapar man en modell för dem för att få tillbaka pengarna. Företagsekonomiskt riktigt handlat alltså.

Nå min kamera har alltså åldrats två år genom en snabb koll i en bok. I höst räknar jag med att den firar sin 81-årsdag och då får det väl firas med en rulle!

Mellanformataren

Glesbygdsutställning på Fotografiska och Drottningholm en ovanlig dag

Tunnelbanan var gratis idag så jag bestämde mig för att åka till Fotografiska och bese Anders Peterséns utställning "From back home". Det är ju mina härader också så det blev ett igenkännande av glesbygdens stämningar och folk. Det här är något som ingen infödd storstadsbo begriper. Att se utställningen var som att komma hem. Ok, jag gillar inte alla bilder men utställningen förmedlade just det som jag förväntade mig så helhetsintrycket var gott och smakade bra.

 Lite ledord för den oinvigde:
Folkets park, fylla, Opel Kapitän, original (originella människor), hästar (konstigt nog inga travhästar), översminkade lantfjollor, prästen, kläm på tuttarna, marknad, bilträff.

Nåt viktigt var på G

Det var nåt på gång på stan, det märktes. Hela svenska flottan verkade vara där inklusive några utländska farkoster. Alla i full flagg. Fullt med folk överallt. Men i Affes hörna var det lugnt (som vanligt). Jag fotograferade med två av mina nyaste kameror, ZM och en Nettar 515/2 (6x9). När jag tröttnat åkte jag tillbaka till Vällingby och bilade vidare ut till Drottningholm för att se om jag hade rätt när jag förutsade att parken skulle vara folktom denna dag. Nå, jag hade nästan rätt. Båda parkeringarna brukar vara fulla en lördag mitt i sommaren. Så här såg det ut idag.

Nästan folktomt

Jag avslutade båda filmerna på Drottningholm så ikväll blir det framkallning. Jag har visst någon oframkallad rulle i kylen också. Spännande.

Mellanformataren

Jag är en Rojalist

Lika bra att säga det med en gång. Jag kommer inte att hänga nånstans längs kortegevägen med Rolleiflexen eller sitta och hänga framför TV:n hela lördagen. Och ändå är jag Rojalist. Det är väl närmast en svordom i vissa salonger och sällskap att deklarera sin tro på kungahuset som ett gångbart statsskick i Sverige. Men det gör jag i alla fall. Och inte får jag betalt för att säga det heller. En bättre reklampelare för Sverige kommer Sverige aldrig att få. Många republiker är gröna av avund på de länder där monarkier fortfarande existerar. Skulle vi välja en kung demokratiskt? Det är ingen idé. Ingen vill ha jobbet så det är lika bra att den familj som har det fortsätter med det. De gör det bra. Även om de kanske inte är några lysande fotografer. Men det är ju inte deras jobb. Tänk om kungafamiljen skulle börja bete sig som paparazzis mot paparazzifotograferna?

Däremot är det många som vill ha jobbet som statsminister men "vem ska man ge jobbet när ingen som vill ha det kan tänkas få det". Citatet ur "Restaurangen vid slutet av universum" av Douglas Adams.
Jag återkommer när det är dags att välja i denna fråga. Nu är det monarkins högtid.

 
Foto: Scanpix

Mellanformataren

PS
Jag tror det är lugnt i Drottningholmsparken på lördag. Det är läge för lite slapp i skuggan av ett träd i parken i sällskap med en god bok och en kall öl (kanske den med en blå älg. När man vill vara för sig själv en stund).

PPS
Jag hoppas i hemlighet att de andra kungliga högheterna snart gör likadant så att man få ha parken för sig själv nån mer gång.

Självporträtt i stereo

I mitt nyårslöfte har jag anonnserat att ta minst tio självporträtt i år. Det går trögt, snällt sagt, men igår ökade de med 50%! Jag åkte och hälsade på nyfödda barnbarnet Jonathan. När jag fick en stund över ensam med krabaten passade jag på att ta ett stereosjälvporträtt. Det finns ju en bit av mig i den där lilla varelsen som såg dagens ljus den fjärde juni. Det är jag som är till höger i bild om någon skulle undra =)

Coolpixen fixade bilden den här gången

Mellanformataren

Ljuva 50-tal och färgframkallning

En tid då "ingenting är farligt och allting går att ordna". Ur Halli, Hallå av Täppas Fogelberg.

Täppas är en av mina favoriter. Jag upptäckte honom första gången när han hade en tv-serie, På tur med Täppas, och har sedan dess hållit ett öga på var han dyker upp. Tre böcker har jag också som jag återvänder till då och då. En härlig bohem som tar sig tid. Härlig humor med stor självdistans.

Men det var inte det jag ville säga =) Just den boken citatet kommer från handlar till en början om det ljuva 50-talet då M-Leican såg dagens ljus. M3 introducerades på hösten 1954 och det tillverkades 10.000 det året. Jag strävade länge efter att få en från det året men missade med några månader. Jag tänkte det kunde vara kul med en kamera som är jämngammal med mig. Nu blev det istället en som är tillverkad våren 1955 och det känns bra ändå. Just nu har den följt med mig till Finspång tillsammans med sin yngre syster ZM. Jag åker ingenstans utan minst en kamera och nu ville jag pröva en klassisk konfiguration. M3 med Elmar 3,5/5 cm. Objektivet är årsbarn med mig och har mognat genom åren och fått egen karaktär och nu kör jag för första gången en färgrulle i kameran, en Portra 400 NC. Rullen ska framkallas hemma i mörkrummet av mig själv. Det blir första gången jag gör det så det ska bli spännande. Fast jag låter nog ta lite fler rullar innan sätter igång maskinen.

M3 + Elmar 3,5/5 cm och Voigtländer VC meter II

Framkallningsmaskinen. Jobo Duolab

Det går att framkalla i en vanlig dosa också men då måste kemikalier och dosa tempereras i vattenbad på 38°C.

Klart, slut från Finspång.