Försök med färg - igen

Om att inte ge sig

Förr tyckte jag färg var enkelt och svartvitt riktigt svårt. Men så började jag fotografera svartvitt på allvar och så småningom kändes det som den naturligaste saken i världen. Och då kändes det plötsligt svårt med färg! Jag har, i omgångar, försökt komma igång med färg på allvar igen men inte riktigt hittat hem med en film jag gillar. Eller, javisst finns det ett par filmer jag gillar men de har blivit onödigt dyra så jag letar alternativ. Just nu kör jag igenom en 10-pack Agfa Vista 400 och kommer nog att prova någon annan efter den. Jag är inte helt nöjd och det vill jag vara. Här kommer några bildexempel.

Alla bilder tagna med Nikon F6, Nikkor AF-S 24-85 mm och Agfa Vista 400.

Eders Hängivne

PS
Alla bilder tagna i Mariefred på Ångans Dag. Min fotoklubb anordnade en utflykt dit den 5 juni.

Graderade filter och tömda magasin

Bronican på utflykt

Annandag Påsk bjöd på fint väder för svartvitfotografering. Mycket sol och kontraster. Dessutom var det varmt och skönt ute på Mälaröarna. Frun vill aldrig hänga med på dessa exkursioner.

Jag hade två magasin laddade med film och tanken var att köra slut på rullarna. Eller ja, slut och slut, båda var fullständigt oexponerade så det blev att bränna 24 rutor. Som extra drivkraft hade jag satt på ett graderat ND2 gråfilter. I lördags provade jag detsamma på OM-2N med  varierande framgång. Graderingen, som inte syns i sökaren, visade sig svårbemästrad. Det blev gärna för mycket om man säger så. Nya försök med Bronican så kanske jag kan få kläm på det där med graderade filter.

Lika brutal som den ser ut. Här dock utan Cokin P och filter. 2 kg fotoapparat.

Förra veckan fick jag hem ett set Cokin P filterset med hållare och ND 2,4,8 och 16 både graderade och ograderade gråfilter. Tillika adapterringar från 49 till 82 mm. Nu kan jag köra dessa och andra filter på snart sagt vartenda ekipage jag har. Här kommer nu ett axplock ur 24-bildershögen från en rulle Tmax 400 och en rulle FP4+, den senare exponerad  som 500 ISO.

Tmax 400, hyfsat bra placering av det graderade filtret

Tmax 400,  hyfsad placering även här

FP4+ @500 ISO (+2), för hög placering av filtret tycker jag

FP4+ @500 ISO (+2), aningens hög placering

FP4+ @500 ISO (+2), aningens högt även här. Avsikten var att göra alla moln tydliga.

Konklusion. Graderade filter passar nog bäst till färgfotografering. Jag hade nog nått bättre resultat med ett vanligt gulfilter på denna utflykt. Det var en stor svårighet att placera filtret på "rätt höjd" i motivet. En tätare gradering, typ ND4 eller ND8, hade nog varit enklare.

Eders Hängivne

PS
Ja, jag vet. Det här är fjärran från mina ambitioner vad gäller bildval men jag ursäktar mig med att det här var fråga om ett test av graderade filter.

Nikon F6 - 1,5 meter bildkvalitet

Det bästa från två världar

Jag fotograferar till 98% på film numera. Jag gillar hantverket och mörkrumsmagin i att se bilder växa fram i skålarna. Tillfredsställelsen av att producera pappersbilder på egen hand är svår att ersätta med digitala printar. Det är väl heller inte så konstigt att det är roligare att fotografera med utrustning man trivs med. Då blir det bättre bilder också.

Jag använder ju gärna gamla klassiska kameror från tiden före 1960 men jag har även modernare från senare delen av 1900-talet som jag förtjust använder. Som t ex Olympus OM-2N. Men även 2000-talet erbjuder kameramodeller för filmälskaren. Jag har ju Zeiss Ikon ZM som producerades mellan 2005-2013 och det senaste tillskottet är en Nikon F6 som den här bloggposten ska handla om. F6 introducerades 2004 och produceras fortfarande, om än i mindre kvantiteter än toppåren då man tillverkade ca 200 per månad.

Jag tänker inte visa någon bild på F6:an. Googla och du drunknar i bilder och recensioner av den. Storleken är nästan identisk med min D600 så när jag nyligen skickade in min D600 på service packade jag den i F6:ans kartong.

Handhavandet av Nikon F6 är i allt väsentligt  som vilken DSLR som helst från Nikon. Men det skiljer på två viktiga punkter. Menyerna är ett busksnår i jämförelse med djungeln i de digitala modellerna. OCH, viktigast av allt, sensorn är en plastremsa listigt förpackad i en liten burk. Alla andra funktioner är som på min D600. Rattar och knappar sitter på samma ställen (i stort sett). Det går bara inte att fejka film med olika Jpeg-inställningar. Det här är ju "the real thing" direkt. Filmen man laddar har ju det bildresultat man eftersträvar inbyggt, om man säger så. Förprogrammerad, liksom. En praktisk feature är att jag kan få datum och exponeringsdata inprintade mellan rutorna på filmremsan. Slut på gissandet m a o.

Eftersom jag sedan tidigare har en hel del objektiv för fullformat har jag inte behövt skaffa några nya. Men jag gjorde det ändå. Kompletterade nyss med ett 20/f2,8 för att jag ville ha ett ordentligt vidvinkelobjektiv. Jag har redan ett par användbara blixtar, SB-22 och SB-800. Men blixt använder jag ganska sällan.

Nog med babbel. Här kommer lite bilder från de första rullarna. Samtliga tagna med 20 mm/f2,8 på Ilford Delta 400. Om ett tag kommer jag att öppna ett album för bilder från F6:an. Ingen av dessa "testbilder" kommer att hamna där dock. Håll utkik.

Munsö kyrka

Svartsjö slott

Järnvägsmuseet i Åmål

Åmåls kommuns arborister har förberett sommaren i parken framför Gamla kyrkan, numera Kulturmagasinet.

Eders hängivne

PS
Jag är väl inte helt nöjd med Ilfords Delta 400 trots att jag tidigare identifierat den som en möjlig ersättare för Tmax 400 bland mina favoritfilmer. Jag får nog tänka om lite. 

Dags att byta Dogmalöfte

Åter till favoriten

Jag har länge haft min Olympus OM-2n med Zuiko f1,4/50 som mitt Dogmalöfte. Till den hade jag valt färgfilm och 400 ISO. Åtskilliga rullar har gått igenom den under det senaste året. Men nu känns det rätt att byta tillbaka till en gammal trotjänare som jag planerar att använda mycket i sommar. Zeiss Ikon ZM med Sonnar f1,5/50 och i det ekipaget ska jag köra svartvita filmer på 400 ISO och framkalla i Xtol 1+1. Nu är det läge att gå på stan och fånga samtiden. Och allt annat som tillhör dokumentären om mitt liv.

Jag har långsamt bytt ut min förtjusning för 35:an mot 50 mm. Den passar mig lite bättre just nu.

Eders Hängivne Analogfotograf

PS
Det blir nog mycket 4x5" i sommar också. Kan inte låta bli att ha roligt =) 

Ajöss analogfotografi !!

Nu har jag fått nog

Efter flera år av analogt fotograferande med gamla fina kameror har jag till sist varit tvungen att inse att det drar för mycket pengar att ligga på topp i den analoga världen. Många filmer dras in, fotopapper blir allt dyrare, det blir allt svårare att se vad jag gör i mörkrummet. Och efterarbetet tar tid från fotograferandet!

Leica M3 från 1955

En del av de gamla kamerorna ska jag behålla som ett kärt minne. Kanske jag låter slutaren gå lite då och då av nostalgiska skäl. Ljudet är fortfarande musik för mina öron. Utan film i kamerorna kostar det ju inget. Men många av dem ska bort.

Rolleiflex 3,5B Automat från 1954

Jag välkomnar till sist den digitala tekniken vars stora fördel är att den kostar bara inköpet, sen är det nästan gratis. Och eftersom jag har haft dumheten/klokheten att redan ha köpt på mig ett par duktiga kameror behöver jag inte ens köpa något mer. Jag har allt jag behöver. Nu behöver jag bara ta bilder och koncentrera mig på att de ska bli bra. Länge leve automatiken som ger mig frihet i skapandet! Och för att ytterligare ge mig tid till fotograferandet ska jag fortsätta som om jag tog bilder på film. Sparsamt med bilder, alltså. Jag kan tillräckligt mycket för att inte slösa tid på att ta många bilder som sedan måste sorteras och behandlas i timtal. Det analoga har lärt mig för livet. Det enda jag behöver är nya ögon att se med.

Fujifilm X100 från 2011

Det digitala är framtiden. Så länge det varar innan nästa steg i fotografins utveckling.

Eders Hängivne

PS
Man kan se det som så att jag förbereder mig för pensionen då det inte kommer att räcka med att bara övergå till välling för att få råd med film, papper och kemikalier. 

PPS
Om ni mot förmodan ser mig med en analog kamera ute på stan så är det bara fejk eller ett temporärt återfall av nostalgi. Det går nog över.