Blixtar och dunder!

På självaste Nobeldagen passar det väl extra bra att skriva om sånt som exploderar. Men först ett litet landsändaskämt.

-Vet du varför en dalslänning kammar sig och tar på sig finkläder när det åskar och blixtrar?

-Nä

-Han tror att han ska fotograferas!

För en tid sedan hade jag problem med att hitta blixtlampor och batteri till min gamla Brownie Flash IV's blixt. Den har ju fast bländare 14 och fast tid på 1/50 s så är det inte vackert väder får man skapa det med en blixt. Internet är en underbar källa när man letar efter allt möjligt som har funnits på jorden. I Danmark hittade jag batteribyen.dk som har allt man kan önska i batteriväg (tror jag). I all fall hade de ett passande 15V batteri till min blixt. Blixtlampor var värre. På blixten finns angivet ett par typer som inte passar! Så det blev till att gissa lite. Jag är ju ingenjör så att kartlägga de tekniska förutsättningarna var ju lätt. Men att hitta motsvarande lampa som passar i hålet var en helt annan sak. Slutligen hittade jag en passande lampa med helt annan beteckning, AG1B, på ebay i Australien! Lyckligtvis fanns möjligheten att köpa direkt utan att bjuda först så det gjorde jag. (Frakten kostade mer än lamporna). Häromdagen kom de och idag small det! Jag måste ju prova och det fungerade! Dagens första salut till Nobels minne blev en exploderande blixtlampa från Australien.

Brownie Flash IV med nybränd lampa. 7 lampor kvar...

Prylgåta

När jag var hemma hos föräldrarna i helgen passade pappa och jag på att botanisera i hans mörkrum. Allehanda fotoprylar hittades i gömmorna. En av dom visste inte pappa vad det var så raskt fotograferade jag den för en liten fråga till min läsekrets.

Prylen har en blixtskofattning och ska tydligen sitta uppe på kameran. Den har en lins och när man tittar i den ser man det mönster som finns på framsidan av sökaren. Inte det vita i mitten utan ramen och symbolerna runt om. Vi undrar förstås vad det kan vara.

En annan pryl är lättare. Det är en blixtsynk för kameror utan blixtuttag. Man kopplar den på trådutlösaringången och justerar höjden så att blixten triggas på rätt ställe vid nedtryckning av knappen. Fiffigt, om man nu händelsevis har en kamera utan blixtuttag.

Slut på pryleriet.

Retrokamerabekymmer

Det är sällan jag haft så roligt som när jag försöker ta bra bilder med mina veterankameror. Det är dock ett bekymmer – exponeringen. Med fast bländare och fast tid begränsar det tillfällena för fotograferingen. Båda mina Brownies är typiska ”vackert-väder”-kameror.  Filmerna som det hänvisas till har jag inte hittat information om. Här är ett utdrag ur den äldsta Browniens manual (översatt).

PLUS-X film PX620
En generell pankromatisk film med liknande ljuskänslighet som för dagsljus- eller konstljusanvändning. En favorit hos dem som föredrar bildkvalitén hos en film som svarar på alla färger.

En långsammare pankromatisk film som ger extra fint korn i negativen särskilt lämpad för förstoringar. Panatomic-X är för ljusa motiv och soliga dagar.

En pankromatisk film med högsta ljuskänslighet för inomhus- och konstljusbilder, för utomhusbilder i dåligt väder och för fotografering i svagt ljus.

Det vore intressant att veta vad dessa filmer hade för ISO-tal. Visserligen kunde jag ju stoppa i lite snabbare filmer och kompensera med ett handhållet gråfilter men det vore kul att testa med film som motsvarar den tidens filmurval. Ska det vara retro ska det vara ordentligt =) Så all kunskap om dessa historiska filmer är välkommet.

Pappas Zeiss är lite mer flexibel med både bländare och tider. f6,3 till 22 och 1/25 till 1/200s. Härtill har jag också införskaffat en Sekonic exponeringsmätare och behöver bara veta ISO på filmen för att ge mig de bästa förutsättningarna.

Just nu sitter det en Vericolor II Professional i både Zeissen och Brownie Flash IV:an och där har jag koll på ISO. Flash IV:ans blixt är det värre med. Batteriet till blixten är på 15 V och en udda storlek. Blixtlampor ska vara PF1 eller XM1. Jag hittade en sats PF1 på Tradera men de passar inte! Scandinavian Photo gav mig tipset att besöka LP Foto som lär veta en hel del om gamla fotogrejer. Om det finns mer kunskap om dessa ”antika” blixtutensilier bland FS medlemmar så kommentera gärna med tips.

Fotografens tre stadier

När jag var ung roade det mig mycket att fiska. Jag minns mitt första kastspö. Ett blått ABU med röd inkapslad haspelrulle på. Lillbrorsan (d.ä.) fick ett när han fyllde år tre veckor före mig och jag var avundsjuk lika länge tills jag också fick ett. Jag minns den första fisken, en liten abborre vid sommarstugan. Den högg direkt. Jag kastade nog in spinnaren i gapet när den dåsigt gäspade i det solvarma vattnet i vasskanten. Lyckan var total. Detta är fiskarens första stadium. Euforin i att få en fisk. Entusiasmen som aldrig tycks ta slut. En ständig önskan att åka ut och fiska. Snart nog läste man ABU-nytt och drömde om storfångster och dyra prylar och drag som kunde lura gammelgäddan och ge ett guldmärke. Lika snart som drömmarna uppstod gick man in i fiskarens andra stadium, prylnördens stadium. Fiskelådan fylldes med allehanda tillbehör  och nya rullar och nya drag som skulle öka fiskelyckan. Fiskelyckan infann sig då och då som om inget hade hänt. Man lärde sig lite knep för att fånga de roliga fiskarna. Man gjorde resor bara för att fiska i främmande vatten. När pryleran gick över kom man in i fiskarens tredje stadium. Det filosofiska. När man går ut för att fiska utan att bry sig om fisk. När den rofyllda upplevelsen av att bara vara nära vattnet och fundera, kasta lite förstrött och låta hjärnan insupa naturens läkedom. Man vattnar sitt drag med rytmisk regelbundenhet. Allt går på erfarenhet och det händer att man släpper tillbaka en fiskstackare som råkat fastna på kroken.

Här en bild på alla Åmålsgrabbars favoritställe. Brohålet som skiljer Norra Viken från Åmålsviken. Vattnet är strömt och det står ofta abborre där. Några av mina mest euforiska stunder har jag upplevt där. Speciellt den perioden då jag höll på med ultralätt fiske. Lätta grejor, tunn lina, små drag. Varenda firre blev ett monster som tog en god stund att landa.

 

Som fotograf tycker jag mig märka att samma stadier går igen. Den första kärleken då allt är nytt och roligt och man lyckas ta en och annan bra bild. Prylstadiet då man behöver allt möjligt och omöjligt och det tar evigheter att synka allt innan man tar en bild. Jag hoppas det är slut på pryltiden nu för min del. Känner att nu är bildfilosofins gryning här. Här ska jag stanna länge...

Smajlutlösare

Trevliga kollegan Micke fick agera testobjekt häromveckan när jag testade smajlutlösaren på min Coolpix. Jag var starkt misstänksam till denna feature och blev riktigt överraskad när det visade sig att den faktiskt funkade! Bilden helt obearbetad. Blixten klarade det korta avståndet hyfsat.