Zeiss Ikons misstag och hur man rättar till det

Eller hur man får 12 bilder ur en Super Ikonta 532/16

Zeiss’ konstruktörer hade väl en dålig dag när de konstruerade modell 532/16. Det är en mätsökarkamera med formatet 6x6 cm på 120-film. Alla vet ju att man får ut 12 bilder på en 120-rulle med den storleken på bilderna. Men inte i en 532/16. Där får man bara 11! Om man laddar film enligt instruktionsboken, vill säga.

Misstaget konstruktörerna begick var att använda ett bakstycke där det röda fönstret sitter i en position för 6x9 cm! Eller också hade de väldigt gott om såna bakstycken och måste hitta på ett sätt att bli av med dem. Möjligen kan det ha beordrats högre upp i företaget. En gåta är det.

Enligt manualen ska man ladda filmen på ett speciellt sätt för att räkneverket ska fungera. Gör man inte det får man bara ut 8 bilder eftersom man då måste hålla sig till det röda fönstret. Man ska först vrida fram till ruta 1 i det röda fönstret och sedan ställa räkneverket på 1 och sedan räknar kameran till 11. Redan vid ruta 1 har man kört en bra bit in på filmen (drygt en halv 6x6-bild noga räknat) och därför finns det bara plats för en halv bild i slutet av filmen! Sorry, du får bara 11 bilder.

Eftersom jag är ingenjör, skäms jag över den tyska grenen av skrået som gjort denna halvmesyr på en i övrigt trevlig kamera. Nu behöver man dock inte vara ingenjör för att överlista dumma tyskar. Det räcker med lite vanlig svensk list, varken våldsam eller argan.

Jag har sparat några bakpapper från tidigare 120-filmer där tejpen sitter kvar så jag lade helt enkelt in papperet i kameran och såg till att tejpen hamnade utanför 6x6-maskningsramen i kameran, fällde ihop bakstycket och studerade innehållet i det röda fönstret. Det handlar ju om att stanna så tidigt att man inte kör in en halv ruta på filmen utan bara någon centimeter som på en Rolleiflex eller annan mellanformatare. Nå, det var tomt. Inget synligt tryck. Jo, i ena kanten anade jag stapeln på ett K i Kodak.

Sista gången jag laddade kameran med Tri-X (vad annars) vred jag alltså försiktigt fram tills jag såg samma sak i det röda fönstret och har kört en hel rulle med 12 bilder. Emellertid har Zeiss’ konstruktörer lagt in en spärr efter 11 rutor på räkneverket så sista bilden måste tas genom att pilla på armen under objektivet, inte genom att trycka på utlösaren. Dessförinnan måste man dra fram film utan att ha ett stopp att luta sig mot. Jag har kontrollerat att det går 1+1/6 varv till sista rutan.

Jag har nyss framkallat filmen och kan nöjd konstatera att jag lyckades. Här nedan några bilder från den filmen.



Rulltrapporna upp mot Kungsklippan vid Rådhusets station.



Julgranen på Centralen


Eders förbundne

Mellanformataren

24 exp - Mina kameraval

Nu har jag bestämt mig. 24 exponeringar ska köras x två. En färg och en svart/vit. Färgen går i en Solaris engångskamera från ExtraFilm. Bäst-före-datum är passerat sen sex år tillbaka så det är lika bra att göra något med den. Svart/vitt blir lite mer seriöst och kommer att gå i en av mina retrokameror, en FED 2 från 1956 med 50mm/f2,8 och Tmax 400. Egentligen litar jag inte riktigt på Solarisen så FED:en är en gardering =) Här är en bild på båda mina 24exp-ekipage. Inget snack om vem som inger mest förtroende, eller?

Canon Dial 35

På 60-talet var det tydligen högsta mode att låta en kamera se ut som en telefon. Något som mobiltelefontillverkarna kanske omedvetet plockade upp långt senare, fast tvärtom. Många kameramodeller hade ett ”elektriskt öga” för ljusmätning och exponeringskontroll som såg ut som en nummerskiva runt objektivet. Canon Dial 35 blev en kultkamera med tiden och är fortfarande eftertraktad för samlare och fotografer. Den är rolig att fotografera med. Jag har nyss avslutat en rulle. Det har tagit större delen av året att ta alla 72 bilder som får plats på minneskortet. Tyvärr misstänker jag att batteriet har gett upp under tiden. Eftersom originalbatteriet inte går att få tag på längre (kvicksilver) så blev det adapter + zink/luft-batteri. Säljaren menade att det ska hålla ett år men mitt har nog gett upp mycket tidigare. Det var bara 0,2V kvar i det när jag tömde kameran på film. Batteriet går inte att byta utifrån utan man måste öppna kameran. Nu går det nog att köra manuellt om man bara vet om att batteriet är slut. Men hur vet man det? Jag tror jag anade hur det låg till när visaren i sökaren inte reagerade när jag tryckte på utlösaren. Den ska normalt visa vilken bländare man får med den inställda tiden. Nå, jag får väl se hur länge batteriet höll när jag får tillbaka filmen. Mera film ska den defintivt få men då ska jag ha bättre koll på batteriet.

Bilden tagen med Canon Powershot A80, 400 ISO

Jag är digital ibland =)

Ny fågel Fenix - Rollei

Rolleiflex kommer att leva vidare då DHW Fototechnik GmbH har köpt resterna av Franke & Heideckes produktion i Braunschweig och startar om med följande affärsidé:

”Produktion, Reparatur und Vertrieb von Feinwerk und optischen Geräten”

Enl. källan gfw Photo Publishing ska det byggas dubbelprojektorer Rolleivision av typerna Dual P och Twin och Rolleiflex TLR som kan konfektioneras av kunden. Möjligen siktar man på att återstarta produktion av Rollei 35 igen gissar gfw.

Så nu är det muntert i Vällingby igen =) Kanske jag kan komma över en ny 2,8FX och hinna ta några bilder innan jag går över bron. Och där är Leica M9 i en lägre prisklass.

Självläkande kamera - undrens tid är inte förbi

David Ben Gurion lär ha yttrat att ”den som inte tror på under är inte realist”.  Det sa han under eller efter sexdagarskriget. Han skulle nog flina belåtet åt det jag har att berätta nu. Ni som följer min blogg kommer säkert ihåg min gatufotoflopp i somras då jag spenderade ett ansenligt antal timmar med att gatufotografera med min Olympus 35 RD. En hel film gav till sist bara åtta rutor. Slutaren hade gett upp efter ruta åtta. Och de bästa bilderna var förstås efter det =) Stig-Ove Larsson skrev till mig nyss för att fråga om varianterna av denna kamera så jag fick anledning att ta fram den. Jag är ju som jag är och kunde förstås inte låta bli att testa igen. Nu fungerade den! Vid upprepade försök dessutom. Och jag har inte bett till Gud för kameran heller. Men ok, automatiken tillät inte att göra en exponering på kortare tid än 1/125s utan berättar diskret för fotografen att ”du är en idiot om du försöker ta en bild på den här tiden i detta mörker”. Jag sätter nog i en rulle i kameran och försöker igen.

Bilden tagen med Canon Powershot A80