Pro Memoria

Mitt fotografiska minne

Det är jag som är Draken

Lika bra att säga det med en gång. Jag är ingen hjälte. Det är jag som är Draken. Här är jag illa ute när Hjälten Göran fått tag på mig. Den snuskigt sköna prinsessan glömmer jag nu. Göran är en förfärligt tuff rival. Skyr inga medel. Svärd och pansrad häst mot min krokodila hy. Jag dööör...

 


Hjälp! Han trampar på mig!


Lämna mig ifred! Jag dööör...

Postat 2008-09-22 20:52 | Läst 9154 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Vällingby thermer tur och retur i regn

Idkade lite cykelfotografering idag och letade mig fram på cykelvägarna till Vällingbys thermer (badhus på latin). Det var snart gjort. Betongklumpen är fjärran från min bild av ett SPA. Mer funkis än så här kan det inte bli. Eftersom jag redan var genomblöt av regn valde jag att inte gå in - än. Distriktssköterskan har gett mig ett recept på motion i simhallen men eftersom Herrens thermer har fungerat bra ett tag och dessutom är gratis så väntar jag tills snön stoppar mina cykelturer. Det är redan livsfarligt att cykla med mina ovilliga ben och fötter men med snöhalka och ingen hjälm blir det rena självmordsuppdraget att motionera och jag är varken terrorist eller har dödslängtan.

Här är en bild på thermerbunkern.

På väg hem igen upptäckte jag denna förskola med det käcka namnet Klisterburken. Det fick mig att stanna till och föreviga härligheten (ifall den sprängs imorgon av någon terrorist). Namnet gav mig associationer till Björnklister och dess speciella härliga doft. Alla har väl använt Björnklister så nog om det. Du har säkert egna minnen av det att njuta eller förfäras av.

Sist på min tur tog jag en bild på vårt viktigaste landmärke i Vällingby. Ser man bara det här huset så vet man ungefär vart hemmet ligger. Det står som en ståtlig fallos och höjer sig över nejden så till den grad att det tar uppmärksamhet från mycket vackrare byggnader. Men som landmärke duger det bra. Duger mycket sämre som sjömärke kan jag försäkra.

Här syns höstens entré förresten. Bäst att dra hem. Nu är jag genomblöt.

Alla bilder tagna med lillen. Canon Powershot A80. Så Dogma det kan bli.

Postat 2008-09-06 15:33 | Läst 7338 ggr. | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

Slaget om Stockholm

Nord och Syd har åter mobiliserat. På respektive Mälarstrand. Lägereldarna lyser pittoreskt med sitt varma glödlampsljus i fönstren längs stränderna och strategierna för morgondagens drabbning ventileras av generalerna och deras stabar i publiknande högkvarter. Soldaterna är unga och förmodligen med dåligt betyg i historia eftersom de tänkt sig att upprepa historien på fel sida Atlanten. Drabbningen ska äga rum i morgon på en ö mellan Nord och Syd som kallas Gamla stan. I sin historielösa okunnighet kommer de att upprepa Stockholms blodbad nästan 488 år senare i tron att det är det amerikanska inbördeskriget. De vet inte att det kriget pågick i fyra år och under flera slag. De skolkade då. Och kriget imorgon ska pågå bara en dag!

Tidningen Metros krigskorrespondent har på något sätt lyckats intervjua båda sidornas generaler vid samma tillfälle och av bilderna och artikeln att döma tycks Nord ha ett övertag. Igen. Personligen tycker jag nog att det är söderkisarnas tur att vinna.  Jag tar nog med mig kameran till jobbet imorgon och stannar till i Gamla stan på hemvägen i tunnelbanan för att leka krigsfotograf. Om jag har tur pågår kriget fortfarande. Annars får jag väl fotografera blodpölarna och stupade, ölstinna och unga pojksoldater.

Presstopp
Sent har jag fått höra att en blåuniformerad armé med ett stort fort på Kungsholmen kommer att blanda sig i slaget. Nord och Syd är bara beväpnade med vattengevär och kuddar medan denna armé har batonger och riktiga revolvrar med krut i. De rider på flera hundra hästar i något som kallas pikét. Det kan bli ett slag med oväntad utgång. Historia ska åter skrivas. Upphetsningen är olidlig. 

För att illustrera krigets fasor visar jag här en bild från slaget vid Chryslers Farm i Kanada som återupplevs varje år på samma ställe. Den fridfulla posen till trots kan jag intyga att dessa grabbar kan skjuta med sin kanon. De tävlade med andra kanonjärer i en slags stafett. Skjut ett skott, flytta kanonen 25 meter och skjut ett skott till osv tills någon kom först i mål. Krutröken låg autentiskt tät över nejden när slaget var slut. Fransoserna vann och därför pratas det på franska i provinsen än idag.

 
Postat 2008-08-07 09:02 | Läst 7505 ggr. | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera