MAMA MIA!

Cosi fan tutte. Igår gjorde jag det som alla tycks ha gjort – gick på bio och såg Mama Mia! Som omväxling till det soliga och varma vädret njöt jag i fulla drag av svalkan och mörkret i biosalongen. Filmen var trevlig och fylld med gammal välbekant musik. Jag var ingen stor ABBA-fan på den tiden det begav sig men låtarna gick det inte att undvika såvida man inte valde ett liv som radioeremit. Det gjorde jag nu inte så därför kände jag igen det mesta som sjöngs i filmen. En söt liten historia med lyckligt slut. Min behållning av filmen var nog alla scener med segelbåten. Jag sålde min motorbåt nyligen och saknar sjölivet enormt. Segelbåtsscenerna fick hjärtat att klappa lite extra. Och Greklands övärld. Hur ljuvlig är den inte. Har bara goda minnen från Grekland.

Dagens bild är på mama mia e io, mamma och jag, på det första fotot någonsin av undertecknad. Jag ber om ursäkt för allt damm i pappas förstoringsapparat.

Skapandets Centrum

I juli förra året semestrade vi i Montreal, Kanada. Min frus dotter är en ivrig fotograf och tjänar sitt uppehälle med att sälja bilder på internets olika stockfotosajter. Min fru, som också fotograferat mycket i sina dar, inspirerades av dessa möjligheter och inhandlade en D200 på Simons Photo Store av den urtrevlige ägaren. Strax skrev jag ett mail till min pappa med några bildhälsningar från oss (tagna med vår ”gamla” Powershot A80) och en välment varning om att han får se upp för en ny konkurrent. Pappa, som fotograferat fler år än jag är gammal, svarade lugnt. ” En författare besökte en fotoutställning med många fina bilder. Han frågade fotografen: Vad har du för kamera? Fotografen tittade på författaren och sa: Jag har läst en bra bok som du har skrivit. Vad har du för skrivmaskin?”

Här kommer ett tidigt fotografi från mitt första försök att fotografera. Min första skolresa 1964. I bästa Jules Verne-anda gjorde vi Dalsland runt på en dag. Jag hade pappas gamla Zeissikon bälgkamera, pocketvarianten för 6x6-film. Det var fint väder den dagen och han ställde in kameran på bländare 8, någon lämplig tid och oändligt avstånd. Bara att spänna hanen, sikta och trycka av när väl bälgen vecklat ut sig i all sin tekniskt avancerade härlighet. Bilderna blev av skiftande kvalitet men den här blev väl inte så illa. Bra nog att laddas upp på Fotosidan...

Historia

Idag fyller jag år. För första gången i Stockholm efter ett sent uppbrott från min födelsestad där jag levt hela mitt liv tills i år. Jag trodde det skulle bli svårt att vänja sig men det gick lätt. Jag trivs alldeles förträffligt med livet och Stockholm, flera parkeringsböter till trots. Jag lär aldrig bli en 08. Dialekten sitter kvar trots att jag jobbat här i mer än fyra år. Alla tror att jag är värmlänning men jag replikerar att jag är sju kilometer därifrån. Ingen lär sig nuförtiden att Åmål är Dalslands enda stad. De flesta placerar oss i Värmland. Obildade 08:or från andra delar av riket som fortfarande betraktar de västra provinserna nära Norge som något exotiskt. Vilda västern vid närmare liknelse.