Pro Memoria
Ta mig till havet...
Så lät sången idag när jag föreslog några alternativ för en utflykt i solskenet. Vi styrde alltså mot kusten och Stavsnäs. Med kameror förstås. Dagen till ära tog jag bara med mig en digital. Här är lite bilder.
Timmen började bli blå.
I Överby var det redan mycket sämre ljus.
Nöjda med dagen styrde vi hem igen.
Liten tävlingsframgång
The Everyman Photo Contest är en årlig internationell fototävling som med sin tillbakalutade stil helt passar mitt kynne. Inga stora priser eller berömmelse väntar segraren. Blott nöjet att få deltaga. Tävlingen försiggår i sex klasser: People/Portrait, Black/White, Macro/Abstract, Landscapes/Nature, Travel/Architecture och From the attic. Man får bara bidra med två bidrag om man inte har en bild för specialkategorin From the attic. Då får man bidra med tre bilder.
Bilderna får inte vara manipulerade annat än vad som kan betraktas som vanligt mörkrumsarbete. Den är bara öppen för amatörer.
Bilderna nedan var mina bidrag.
Fall i kategorin Landscapes/Nature. Visad på kategorins resultatsida.
Nästa år kanske du är med i The Evereyman Photo Contest
Jag kunde inte låta bli
Många har väl märkt att jag är lite nörd på historia. Ju äldre historia desto mer ödmjuk blir man över de ansträngningar folk gjorde förr för att skapa en bra historia. Idag åkte jag till Skokloster för att inspektera och kanske köpa ett tillbehör till mitt horn som gör att jag kan öva av hjärtats lust hemma i lägenheten helt ohämmat utan att grannarna blir störda. Men det är inte det det här handlar om. På vägen dit såg jag en runsten vid vägkanten och jag tänkte genast att den där ska jag ta kort på när jag åker hem igen fattigare och rikare på samma gång. Affären gick fort och lätt och sen åkte jag raskt hem igen. Med en fikapaus vid runstenen. Ja, jag hade inget fika med mig så den här gången blev det andlig spis med textläsning på en huggen sten. Det bubblade i blodet av förtjusning över det högtidliga meddelandet som inte är längre än en notis på familjesidorna i DN. Inte är det mer innehållsrikt heller men gammalt är det! Långt före tidningstryckarkonsten uppfanns. Det ni, chefredaktörer. Lite bilder och uttydning bjussar jag på. Läs och njut.
”Bjärt och Bysir och Kylfa de lät resa denna sten efter Assur, sin bror. Dessa var Vikulvs arvingar.”
Grammatiken var inte särskilt utvecklad på 1000-talet =) Annonsen kostade nog en smärre förmögenhet
Bilderna tagna med min Coolpix S710 med blixt i motljus.
Den ligger påpassligt i fickan - alltid. För såna här tillfällen.
Avvand
Tänk så fort man vänjer sig. Det som förr satt i ryggmärgen är som bortblåst. Den inlärda reflexen är borta. Visst är det helt naturligt och självklart att dra fram filmen på en analog kamera? Under veckan har jag tagit två rullar svart/vitt. En i min Brownie och en i pappas Zeiss. Bara för skojs skull. För att se om det blir nåt. Jag fick ju gammal film av pappa också så nyfikenheten kostar bara framkallningen. Jag vet inte hur många bilder jag tagit men helt klart fler än man kan få in på en rulle. Jag kommer på mig själv förstås och bannar mig. Jag GLÖMMER att dra fram filmen! Drygt hälften är nog ok men resten är nog antingen överexponerade eller perfekta dip- eller triptyker på en och samma ruta. Första dagens misstag var väl ok men att glömma det på bara några dagar? Jag är nog färdig för senilhemmet.
Jag skrev ett mail till frugan från jobbet och sa att jag kommer hem tidigt idag. Hon svarade med att då kan vi åka ut och fotografera! HON tar initiativet! Jag satt ner och dånade inte av. Mycket riktigt blev det en fotosession ute på Drottningholm idag. Det var kyligt och blåsigt men det blev några bilder. Och soppa att värma oss med när vi kom hem. Här är några bilder ur högen. Vädrade klenoderna också men de filmerna ska framkallas först.
Paradis för ekorrar
Någon är nog hemma. Flaggan var uppe.
Fru fotograf.
Kinas paviljonger.
Caféet stängt för säsongen.
Icke tycka om turist. Tycka turist trist.
Första favoriten - Ingela Ring
Det är ingen ände på ettårsfirandet. Jo, förresten. Det här är nog det. Min första favoritbild är Ingela Rings Bilsemester med vidhäftad kommentar och beröm. Idag för ett år sedan placerades den i mina favoriter. Den är numera bortstädad p g a den begränsning i antalet bilder som man får ha som favoriter (100). Flera bilder har gått samma öde till mötes och det gör lika ont varje gång jag tar bort en. De har ju blivit mina vänner. Min egen konstsamling =) Det är inte av elakhet eller att jag tröttnat på dom, tro föralldel inte det, om du märkt att din bild är borta. Bara en tråkig nödvändighet.
Kontrar här med den av mina egna bilder som först blev någon annans favorit. Peter Frisk Hansen valde den och han är fortfarande ensam om det =) Synd att det var just den här. Har ju använt den i ett annat inlägg nyssens.
Så jag spär väl på med den senaste utvalda bilden för variationens skull. Olle Janson valde den.
Jag tog bilden medan min fru röjde på ett loppis på Muskö. Bilen bara stod där och flinade i solskenet
Nu får det vara slut på ettårstramset. Punkt.