Pro Memoria

Mitt fotografiska minne

Tänkte inte på det...

Jag vill så gärna digitalisera några av mina bästa bilder från den analoga tiden men jag är inte riktigt nöjd med kvalitén när jag provat att skanna dom. Du kan se eländet i mitt album Bilder från vinden. Kompositionsmässigt är de ju hur fina som helst =) Men kvalitén är inte i nivå med originalet. Och jag vill komma nära originalet, om du förstår vad jag menar.

Jag fick låna pappas diaduplikator och införskaffade en T2-adapter för Nikon (jag ska ändå ha en) och började fotografera ?! Avtryckaren reagerade inte. Ändrade allt som gick att ändra på kameran men ingen reaktion. Tills slut ändrade jag inställning på blixten och och flopp (spegeln) och sladang (ridån) och stjärnbaneret i mina ögon (blixten). Allt blev svart. Bilden också. Plockade fram den gamla blixten som sitter på en fotocell och satte den på ett litet stativ, ställde in huvudblixten på max effekt (liten bländare) och tryckte av. Bättre.

Men nånting är fel. Bilden är kraftigt beskuren. Efter en del funderande kom jag på att en vanlig diaduplikator ju är gjord för att duplicera dia på film, d v s 24x36 mm. Hade jag haft en kamera med fullformatsensor så hade allt varit frid och fröjd (utom vad gäller ljuset) men nu har jag ju en mindre så delar av bilden lyser på något annat där inne i kamerahuset. Något som definitivt inte har som jobb att leka pixel. Här är bildbeviset. Den översta bilden är den skannade originalet, den andra är fotograferad i diaduplikatorn.

Skannat original. Bearbetat i Lightroom.

Avfotograferat original. Obearbetat.

Nu är jag ju min pappas son så jag har fått en idé. När jag blir färdig med den och har testat den ordentligt någon gång i vinter kanske jag publicerar den här.

Postat 2008-09-18 20:55 | Läst 8496 ggr. | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Kvantsprång i kamerautvecklingen

Jag pratar inte om Nikon vs Canon. Megapixlar eller bilder/s. Digitalkameran var ett kvantsprång i kamerautvecklingen när den kom. Precis som med mobiltelefoner går utvecklingen nu i rasande fart. Modellerna avlöser varandra i en ständig ström. Nu är det dags för nästa kvantsprång, MFT. Micro Four Third. Nu ska spegeln bort och objektiven bli mindre p g a att linsen kommer närmare sensorn. Äntligen ska man slippa floppet när spegeln flyr ljuset. Men sla-danget från slutaren har dom glömt att inkludera i den nya standarden. Den kommer fortfarande att låta som den gjorde 1974 när jag började fota på allvar. Något odiskretare får man leta efter. Fråga vilken natur- eller smygfotograf (paparazzi kallas det visst) som helst. Min Nikon låter i klass med den gamla Praktican jag började med. Ändå borde det vara lätt att exkludera slutaren. Sensorn är ju elektronisk och allt i microprocessorernas tid går ju på nanosekunder numera. En tusendels sekund är ju för tusan en miljon nanosekunder. Gott om tid att göra Enable-Skanna-Disable på. Jag ska nog säga att jag är mekanist men ändå har jag 20p elektronik och en brevkurs från 80-talet någonstans i bakhuvet.

Ska man göra ett kvantsprång, ska man göra det ordentligt, herrar Olympus och Panasonic. Annars vinner man inte OS i kvantsprång.

Skulle haft en bild på Praktican här men måste ta den först.

Postat 2008-08-08 08:42 | Läst 6962 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Föregående 1 2

Bloggar

Pro Memoria

Tänkte inte på det...

Kvantsprång i kamerautvecklingen

N Thomas Meldert

Skriver om

Innehållskategorier

Arkiv

Bildlistor

Favoritbloggare

Gatufotografi av god klass

Leica

Läsvärt

Mina favoritfotografer

Retrokamera

Bloggar

Pro Memoria

Tänkte inte på det...

Kvantsprång i kamerautvecklingen

N Thomas Meldert

Skriver om

Innehållskategorier

Arkiv

Kategorier

Bildlistor

Favoritbloggare

Gatufotografi av god klass

Leica

Läsvärt

Mina favoritfotografer

Retrokamera