Tröttnat på solens upp- och nergångar

Om leda vid bilder

Jag är hjärtligt trött på bilder av solens upp- och nedgångar. Det är precis som med all annan naturfotografi. Jag kan bara inte njuta av dem. Bäst att låta kameran vila och bara njuta av skådespelet på plats. Svårigheten är, tror jag (efter otaliga försök) att jag är fullständigt inkompetent att ta en bild som står ut över alla andra. Skillnaden mellan bilden jag tog och vad jag upplevde har för dålig överensstämmelse. Därför tröttnar jag. Det handlar kanske om att skaffa sig ett varumärke inom genren som t ex Brutus Östling med hans fina fågelbilder. Han drivs förstås av en passion. Jag gör det inte. Inte vad beträffar solens upp- och nergångar i alla fall. Inte av naturfotografi heller. Däremot har jag ett litet uns av passion för staden och allt som händer i den. Solen går upp och ner där också men den blir aldrig huvudmotivet för mig. Det är svårt att få bilder att stå ut där också. Precis som en älg är en älg eller en bofink är en bofink vart än du ser den i naturen så är ju stadshuset också alltid stadshuset. Men det rivs och byggs nytt här och där. Årstiderna växlar i staden också, ljuset förändras med solens gång. Det händer alltid något unikt. Det intresserar mig. Människor intresserar mig. Här är inte en kaukasisk homo sapiens omöjlig att skilja från en annan. Variationsrikedomen i karaktär och utseende tar aldrig slut. Det är likadant med "röda, gula och svarta" homo sapiens. En del invänder att det finns utseendeskillnader bland djur också. Jag anser att de är mindre utmärkande än människans.

Tillfällig arkitektur i Tantolunden

Sitt inte här

Eders lede hängivne

PS
Bilderna tagna med Leica M4-P och Zeiss Biogon f2/35 på Portra 400

Sol ute sol inne

Cabriolet är rätt i fint väder

Det var fint väder de dagar jag var i Rättvik  så (nästan) alla cabbar hade packat ner taket. Här kommer en kavalkad av nedcabbade åkdon.

Cadillac Eldorado

Den här ljusgröna färgen är jag svag för. Här på en Buick Limited 1958

En cabriolet behöver inte vara stor och det räcker med ett enkelt canvastak för att få den rätta känslan. Som på denna Volkswagen Limousine från 1958. Jag såg åtminstone en till tysk med canvastak. Den kommer senare.

En cab såg jag med taket uppe. När jag närmade mig den här hörde jag en röst från det inre "Här kommer det en till från Åmål". En tidigare arbetskamrat från Svenska Elektromagneter satt i baksätet. Ägaren satt på passagerarplats i framsoffan. Bilen och ägaren är från Bengtsfors, 35 km väster om Åmål. Senare under samtalet kom de fagra kvinnorna som hörde till. De hade varit inne i mataffären. Ägarens flickvän var förare för dagen. Att det är en Cadillac syns ju men jag var obekant med modellen. Ägaren berättade att det är en Serie 62 från 1959. Originalratten kostade 4.000 och ansågs vara ett fynd. Normalpriset ligger på 10.000. Den här hobbyn är nästan lika dyr som fotografi =)

Vi var överens om att dessa bilägare utför en kulturgärning när de håller sina bilar i trim. De utgör ett rullande museum som är gratis att betrakta. Men det är klart: man måste upptäcka dem och träffsäkerheten är god i Rättvik på Classic Car Week.

Eders Hängivne

PS
Det kommer mera... 

Den biologiska sensorn

Om nästa steg i kamerautvecklingen

Jag har redan funderat på nästa års aprilskämt men bränner det redan nu då jag misstänker att tekniken kan hinna före. Om inte kommersiellt tillgänglig så i alla fall som lyckat forskningsexperiment. När det gäller hörseln har forskningen redan hunnit långt. Döva kan höra genom en knapp som är inopererad i skallbenet.

Nu handlar det om de inbyggda sensorerna vi har i skallen. Två ögon. Dessa sänder en bild till hjärnan som vänder den "rätt" och kombinerar de båda bilderna till en 3D-bild som på den gamla stereofotografins tid. Hjärnan har dessutom en otrolig minneskapacitet så här behövs inte ens ett minneskort. Det enda som fattas just nu är ett interface som gör det möjligt att dela våra bilder och filmer med andra. Vi kommer att kunna koppla ihop våra hjärnor trådlöst och om vi sitter nära varandra vid lägerelden kan vi berätta ordlöst vad vi varit med om under dagen.  Ett socialt nätverk á la stenåldern.

Jag gjorde ett eget försök i mitt bästa lab, köket, och passade på att dokumentera tillfället. Nu finns beviset i form av en ny profilbild på Fotosidan. Tyvärr fungerade inte nätverket så jag fick ta till det långsamma sättet, bredbandsinternet.

Jag använder en gammal beprövad optik från Goertz som bildförstärkare av synintrycket. Den är visserligen ca 120 år gammal men funkar hyfsat.

Eders hängivne

PS
Set blir inget PS den här gången 

Develop before 06/1988

Om Ektachrome 200 EFTER 20 år i frysen

Sista gången jag var hemma i Åmål och hälsade på så tömde pappa sitt gamla filmförråd ur kylen. Det blev en kasse med gammal film med ett bäst-före-datum för ett par-tre decennier sedan. Jag ville förstås kolla om den duger till något så jag laddade en rulle i min nyreparerade Bronica S2A och drog ut för att fotografera klara färger och se hur de skulle ta sig ut. Motiven är verkligen inget att skryta om. Inte kompositionerna heller men tanken var ju bara att kolla hur färgen återges efter så lång tid efter att den borde ha exponerats. För att ge er en aning om resultatet visar jag här två bilder av varje motiv. Det ena är oredigerat ur skannern, det andra är färgkorrigerat med Automatisk färg i Photoshop. Döm själva.

Mjaaa. Med lite mer arbete går det nog att nå ett hyfsat resultat. Som ni förstår är bilderna inte dugliga att monteras i diaramar men för digital presentation kan de nog göra tjänst efter åtskilligt pillande i Photoshop

Eders Hängivne

PS
Jag ska nog köra en till i fullt solsken också. Jag tror att den blir bättre. 

Stenbrott i färg

Kan det vara någon idé att fotografera ett stenbrott i färg?

Blir det inte bara hundra nyanser av grått? Jag var ju tvungen att prova, eller hur? Jag har häckat där med flera kameror med svartvit film så nu tänkte jag åtminstone göra en session i färg. Jag tog OM-2n med Portra 400 och lämnade all svartvit film hemma för en gångs skull. Vädret var finfint, sett ur fotografisk synvinkel. Mörka moln norrut och solen in från söder. Precis rätt förhållanden för lyckade bilder i stenbrottet i Stenhamra på Färingsö.

Bautasten med modern runskrift

Moderna hällristningar finns det gott om

Allt är inte grått.

Eders hängivne

PS
Mer om stenbrottet i Stenhamra kan man läsa i Wikipedia. Stenbrottet ägs numera av en närliggande bostadsrättsförening som hyr ut brottet till olika events.

PPS
All bilder är hemframkallade i Tetenals C41-kit i en Jobo Duolab framkallningsmaskin.