Pro Memoria
På besök i Paradiset
Men så långt jag kunde komma från naturen
Paradis är väl en definitionsfråga och högst personligt. När man som jag är intresserad av gamla bilar så är det heller ingen bilskrot i Värmland jag åker till. Paradiset denna sommar befann sig i Rättvik. Jag var där de första dagarna av Classic Car Week och njöt i fulla drag av utsikten.
Alla färgbilder från Rättvik är tagna med en Olympus OM-2N. Jag hade satt mig i sinnet att göra slut på en del gammal film i frysen och detta fick en lite oväntad effekt. De gamla filmerna gav en gammaldags "look" åt bilderna som jag tycker passar och adderar lite tidsanda. Nå, inte alla rullar var gamla. Jag provade ett par tyska Rossman 400 för första gången. Alla rullar är framkallade hemma i mitt lilla mörkrum.
Jag öppnar brett här med en Cadillac Sixty Fleetwood från 1958.
Var namnet Fleetwood kommer ifrån vet jag inte men det kan ha något att göra med badbryggan i aktern.
Här är föraren, men han var inte ägaren
Han hade en skylt i bakrutan som sa "Jag var i Åmål men det var stängt". Eftersom jag är född i Åmål var det ju en bra samtalsöppnare med ägaren. Det är inte ägaren på bilden, bara en medåkare.
Eders Hängivne
PS
Det kommer mera från Rättvik...
Ombyte
Om att strunta i skärpa
Jag har experimenterat lite med att strunta i att ta skarpa bilder och istället försöka förmedla en stämning, en känsla. Tunnelbanan är ett bra ställe att börja på. Mycket rörelse och ganska dåligt med ljus. Stor bländare och långa tider. Bara att köra.
Eders hängivne
PS
Försöker bara komma ur de gamla vanliga spåren
PPS
Hast är ordet
Utrustning
Mätsökare, 50 mm, HP5+
Nytt Dogmalöfte
Försök med färg
Jag har kommit i stå med med mitt förra Dogmalöfte så nu satsar jag på ett klassiskt ekipage som jag ändå aldrig kört förut. Dessutom byter jag till färg.
Kamera: Olympus OM-2n
Objektiv: Zuiko f1:1,4/50 mm
Film: Kodak Portra 160
Framk: C41
Eders hängivne
Nostalgia
Om kärleken till ånglok
När pappa flyttade till Åmål tidigt på 50-talet började han jobba i lokstallet vid Åmål Östra. Därefter började han på bangården och växlade vagnar för de olika tågsätten med gods till andra delar av världen. På den tiden företogs många transporter via järnväg från många fabriker i Åmål. När jag var hemma förra helgen för Åmåls Fotofest tog vi oss ner och fotade den rivningshotade vagnexpeditionen som också hyste bangårdspersonalens omklädningsutrymmen samt besökte lokstallet som händelsevis var öppet. Arbete pågick och vi pratade en stund med den enda kille som var där. Nu blir det bilder från "Lämmås", rivningsobjektet kallades så för att det var byggt av lämmar säger pappa. Och några bilder från lokstallet.
"Lämmås" 4 maj 2012. Södra gaveln.
Norra gaveln.
Första trappan till vagnexpeditionen. Andra trappan till personalutrymmen. Medan vi bodde på Kyrkogatan där vi inte hade något annat badrum än en zinkbalja på golvet i köket gick vi ofta hit för en dusch. Vare sig det behövdes eller inte =) Zinkbaljan användes för övrigt som lastfartyg i en av mina sämre bedrifter.
Pappa i lunchrummet på Lämmås ca 1955. Vem som tog bilden är oklart men pappa har i alla fall negativet.
Södra gaveln igen. Titta noga. Endera dan är det rivet.
Så till lokstallet på Åmål Östra. När jag gick i skolan fick vi lära oss i geografin att Åmål var en betydande järnvägsknut. Nu när jag vet bättre betvivlar jag att det någonsin har varit det men låt gå för Åmåls skull.
Inte den senaste sorten men utrangerad likafullt. Jag vet inte varför, men varje gång jag ser den tänker jag på Dire Straits låt "Calling Elvis, anybody home..."
Lokstallet med ett par dieselartefakter. (artefakt= konstgjort föremål. Används företrädesvis inom arkeologin och detta snuddar väl lite vid ämnet)
Ensamarbetaren till vänster, pappa till höger. Pappa berättade om händelser i lokstallet i början på 50-talet.
Mekanisk skönhet no 1.
Ånglok eller Jules Verneliknande jordborr? Mekanisk skönhet no 2.
Mellanformataren
PS
Alla mina bilder är tagna med Rolleiflex 3,5B Automat med ljusgult filter och Tmax400