Glesbygdsutställning på Fotografiska och Drottningholm en ovanlig dag
Tunnelbanan var gratis idag så jag bestämde mig för att åka till Fotografiska och bese Anders Peterséns utställning "From back home". Det är ju mina härader också så det blev ett igenkännande av glesbygdens stämningar och folk. Det här är något som ingen infödd storstadsbo begriper. Att se utställningen var som att komma hem. Ok, jag gillar inte alla bilder men utställningen förmedlade just det som jag förväntade mig så helhetsintrycket var gott och smakade bra.
Lite ledord för den oinvigde:
Folkets park, fylla, Opel Kapitän, original (originella människor), hästar (konstigt nog inga travhästar), översminkade lantfjollor, prästen, kläm på tuttarna, marknad, bilträff.
Det var nåt på gång på stan, det märktes. Hela svenska flottan verkade vara där inklusive några utländska farkoster. Alla i full flagg. Fullt med folk överallt. Men i Affes hörna var det lugnt (som vanligt). Jag fotograferade med två av mina nyaste kameror, ZM och en Nettar 515/2 (6x9). När jag tröttnat åkte jag tillbaka till Vällingby och bilade vidare ut till Drottningholm för att se om jag hade rätt när jag förutsade att parken skulle vara folktom denna dag. Nå, jag hade nästan rätt. Båda parkeringarna brukar vara fulla en lördag mitt i sommaren. Så här såg det ut idag.
Jag avslutade båda filmerna på Drottningholm så ikväll blir det framkallning. Jag har visst någon oframkallad rulle i kylen också. Spännande.
Mellanformataren
Jag såg Peterséns utställning på Värmlands Museum i fjol sommar. Även jag kände givetvis igen mig i många av bilderna. Jag föredrog hans bilder före JH Engströms. De var inget kul.
Peterséns bilder var typiskt värmländska, tycker jag. Den värmländska karaktären lyste igenom väldigt bra.
Allt måste inte vara sockersöt perfektionism inom fotografin. Vi kan behöva bilder som beskriver den värld vi lever i för att måhända väcka oss.
Nej, vad jag talar om när det gäller Peterséns bilder är just att de inte i något avseende berör mig personligen positivt. Varken bildmässigt eller med hänsyn till motivval. Och den skuggsida av livet han fotograferat tycker inte jag ska jämföras med den som Mikael eller Dorotea L visat oss. De senare visar fram bilder från en kultur präglad av ekonomisk misär. Om Peterséns bilder skildrar misär, så är den väl snarare psykologisk? Må det vara hur som helst med det, hans bilder stöter bort mig och utgör inte för mig någon källa till inspirerande tankar om social och kulturell förbättring. En rent personlig bekännelse från min sida, det har absolut inget att göra med det värde som i ett större sammanhang kanske kan tillmätas hans bilder, men som i så fall inte är tillgängligt för mig.