Det japanska vidundret

Om sumobrottning med en fotoapparat

Det hela började med att den helt digitale Fotosidanmedlemmen Ernst Göran Westlund fick en japansk TLR av en fotograferande vän på Saltspring Island förra sommaren. Han bloggade om den förstås och jag nämnde då i ett meddelande att om han någonsin tröttnade på att köra film så var jag intresserad av den. Han tröttnade, märkligt nog. Och i april i år damp det ner ett meddelande i mailboxen med en förfrågan om jag fortfarande var intresserad. Jag skulle få den om jag betalade frakten. Det fanns ingen tvekan från min sida. Den där tingesten måste undersökas, kännas på, examineras och köras några rullar i. Och frakten var ytterst rimlig. Mindre än vad somliga spenderar på lördagsgodis under en månad. Eftersom jag inte äter godis, av medicinska skäl, så fick denna frakt  bli mitt "lördagsgodis". Njutningen varar dock längre =)

Häromdagen kom den och jag är svårt frestad att sätta i en rulle omedelbart. Dock har jag redan ett tiotal kameror med film i så jag vill nog försöka reducera antalet innan jag laddar den här.

Kameran är en Mamiyaflex C2 Professional som tillverkades mellan 1958 och 1962. Det finns visserligen serienummer på både hus och objektiv men det finns ingen tillförlitlig förteckning över vilka år serienumren representerar. Inte ens hos Mamiya. Den har utbytbara objektiv, 55, 65, 80, 105, 135, 180 och 250 mm. Alla Mamiya-Sekor-objektiv passar generellt till alla modeller med några undantag. Mitt exemplar har ett 65 mm objektiv  och jag är starkt frestad att skaffa åtminstone ett till. 65 mm motsvarar ungerfär 40 mm i småbild så en 105:a eller 135:a skulle kunna vara kul som porträttoptik. En snabb koll på auktionssajterna ger vid handen att det för tillfället är ont om objektiv till dessa kameror, såvida man inte köper en kamera också.

Den bästa informationen om Mamiyaflex finns förstås på internet där någon entusiast lagt ner möda på att specifisera alla modeller och objektiv.

Här är några bilder till.

Första bilden visar det maffiga motljusskyddet. Andra bilden den vackra objektivsläden och bälgen. Tredje bilden demonstrerar sportsökaren som fungerar identiskt med Rolleiflex. På fjärde bilden har jag satt på prismasökaren Porroflex som är så sinnrikt konstruerad att man har plats för näsan (om man är högerögd). Nu föredrar jag schaktsökaren  men prismat följde med hela kitet.

Ett annat tillbehör som följde med i leveransen var en Paramender. Ett fantasifullt namn på en anordning för stativ som fixar (mend = laga) parallaxfelet vid närbildsfotografering med stativ. Låt mig illustrera med ett fejkat fall av närbildsfotografering. Observera att Paramendern sitter mellan stativ och kamera och fungerar som en handvevad hiss med slaglängd lika som avståndet mellan sökarobjektiv och objektiv.

Siktet inställt på den lilla prästkragen med sökarobjektivet och skärpan sätts. Sedan hissas kameran upp och man tar bilden med det bildtagande objektivet i samma läge som sökarobjektivet befann sig. Fiffigt men bara tillämpligt vid fotografering på stativ.

Kameran tar endast 120-film. En sån här best sätter man bara inte in småbildsfilm i som Franke & Heidecke gjorde i sina Rolleikameror.

Den här fotoapparaten väger ca 1,6 kg och det är i alla fall mindre än min Bronica vars tjänstevikt ligger på 2 kg. Ändå ingen kamera för de klent byggda. En viss fingerfärdighet är ett nödvändigt tillbehör när man opererar denna kamera. Slutaren spänns till vänster om objektivet och utlöses på höger sida om detsamma. Fokuseringen har inställningsratt på båda sidor. Men man ska ju hålla kameran också, herrar japaner! En murken kamerarem följde som tur är med kameran. Den håller nog för en hel rulle...

Mellanformataren

2012-06-23 14:00   ojanson

Huvaligen. En sån där vill man inte möta i mörkret. ;-)

Besvara

Svar från N Thomas Meldert 2012-06-23 14:22

Jodå, beskedlig som en duva =)

Svara

2012-06-23 14:06   pic-tor

Vilken häftig pjäs. Följde det inte med någon lavett?

/Torbjörn

Besvara

Svar från N Thomas Meldert 2012-06-23 14:23

Åjo, den är ju inbyggd ser du väl?

Svara

2012-06-23 14:24   begust

Lite skrämmande.
Hur stort utslag blir det på Richterskalan när man trycker på avtryckaren?

Besvara

Svar från N Thomas Meldert 2012-06-23 14:54

Den här har centralslutare så den är extremt diskret för sitt utseende =)

Svara

2012-06-23 14:29   Enicar

Vilken snygging!
Jag har ju för länge sedan helt gått över till digital fotografering och av medicinska skäl äter jag godis (jag blir liksom trevligare att ha att göra med om jag fyller på de sockerbaserade belöningssystemen i hjärnan då och då)
men ett sådant vidunder blir man tagen av. Rattar, spakar, fjädrar, länkarmar , bälgar och vevar. Och allt är yngre an vad jag själv är :-)
Undrar om man inte skulle byta lite godis mot nåt liknande i alla fall, bara för att den är fin och för att inte glömma hur det började.

Besvara

Svar från N Thomas Meldert 2012-06-23 14:59

Åh, du äter godis på recept? Inte illa! Jag kan nog dessvärre inte övertyga min doktor om detsamma, är jag rädd. Visst blir man tagen av den här. Charmad, rentav. En mekanisk skönhet. Och visst kan du spara in på godiset ett tag för att skaffa en liknande skönhet. Det finns ganska många och fina exemplar på ebay.

Svara

2012-06-28 05:04   EGW

Vad roligt att se den gamla ångkameran komma till heders! Jag måste tillstå att jag inte släppte iväg den i hastigt mod, jag hade verkligen noga övervägt saken. Vad som fick mig att bestämma mig var att det faktiskt nog mig nästan ett år att ta en rulle. Och så blev det framkallningskostnader och scanningkostnader. För jag drömde faktiskt inte om att soppa rullen själv, och jag har ingen diascanner. Så jag insåg att om jag behöll pjäsen så skulle den ligga oanvänd. Och det är ju synd. Jag är glad att den kommit till ett nytt hem där den blir uppskattad efter förtjänst.

Besvara

Svar från N Thomas Meldert 2012-06-28 06:37

Ja, det är verkligen synd att inte använda den. Den fungerar ju alldeles utmärkt! Nu sitter det en rulle i den också så snart slår jag världen med häpnad och tar med den på stan =)

Svara