Den ultimata kameran
Om Edseleffekten i kameravärlden
Bakgrund
För längesedan såg jag en TV-dokumentär om bilen Edsel. Den skulle bli den ultimata bilen. En bil som skulle ha allt som en bilförare någonsin kunde önska sig. Man anlitade en poet för att hitta på ett vackert namn till den. Till sist ratade man dock poetens namnförslag och gav bilen namn efter Henry Fords avlidne son Edsel. Det går ju bara inte att kalla den slutgiltiga bilen för "Intelligent Whale", "Utopian Turtletop", "Pastelogram" eller "Mongoose Civique." Det förstår ju både du och jag. Och det gjorde Fords ledning också.
Utvecklingen gick fort och redan efter 8 månader lanserades bilen med buller och bång på "E-day"den 5 september 1957 i en "Edsel show" med Bing Crosby som programledare och kända gäster som Frank Sinatra, Bob Hope och Louis Armstrong bland andra. Programmet fick det årets högsta tittarsiffror. Bilen såldes i tre år men lades sedan ner (den höll på att ruinera Ford). Senare har den fått en framstående placering på listan över de 50 värsta bilarna i alla tider. Hittills borde man kanske tillägga ty jag är viss om att vi inte har sett alla liknande försök ännu.
Edsel Pacer 1958. Bild från Wikipedia
Historien upprepar sig
Inom kameraindustrin pågår nu en implicit tävling om att konstruera den ultimata kameran. Den som har allt. Så mycket att ingenting mer behövs. Den nya tekniken medger att kreativa hjärnor stoppar in så många fler funktioner än tidigare utan att skalet förstoras nämnvärt. Det finns dock fortfarande saker som fattas; telefon, öltapp och mikrovågsugn för att nämna några. Ett inbyggt stativ vore fint också, herrar konstruktörer! Och ett fack för snabbkaffe för de som inte, som filmfotograferna plägar använda, äger några filmburkar att ta med sig diverse tillbehör i.
Allt det här kräver förstås sin tribut i form av manual. Det är kanske dags också att skapa ett interface till användarnas hjärnor som fungerar. Typ, tänk på hur du vill ha bilden så rasslar det till i inställningarna och sen är det klart att trycka av. Det går ju inte att vänta på att människan utvecklas i den riktningen. Det lär ju ta några miljoner år med evolutionisternas tidshorisont. Och när vi väl är där behövs det nog inga kameror längre, ty då lever vi redan i all evighet och har ett fotografiskt minne att titta i när vi har lust.
Under tiden upptäcker allt fler att den ultimata kameran har tre saker att hålla reda på. Bländare, slutartid och fokusering. Och så ett minnesmedia av något slag att spara bilderna på. Varför är det så svårt att förstå att det räcker?
Bländare, slutartid och fokusering
Men hoppsan! Den ultimata kameran har redan existerat i mer än ett sekel!
Mellanformataren
Men när jag såg rubriken till blogginlägget undrade jag om du skrivit om FX100 :-). Nä, tänkte jag sedan, det måste vara Rolleiflex. Och det stämde inte heller. Man kan skymta ett fragment av texten "Anastigmat". Så jag gissar att det inte är någon dyr kamera, de brukade inte behöva skryta med att optiken var anastigmatisk. En Nettar?
Nettar är riktigt =) Men vilken kamera som helst från den här tiden duger som exempel. De hade oftast bara det mest nödvändiga. Och alla fotografer var lyckliga med det...
/John-Erik
Valet av bländare och därmed skärpedjup styr slutartiden.Sedan är det bara fokus kvar.Man kan koncentrera sig på att ta bilden så bra som möjligt i den mycket stora och klara sökaren.
Digitalkamerorna är snabba med sitt resultat,men alla inställningar.......
Eller så ska man ställa den på auto,fast då tar ju kameran över,och bilden kanske inte blir som man tänkte sig.
Back to basic.....