Mitt fotografiska minne
Borta med vinden
Om dokumentärfotografins nödvändighet
Ingomacken i Vinsta finns inte mer. Den är uppdragen med rötterna. När jag nyss jobbade i Enköping passerade jag varje dag. Ofta tankade jag där också. Egentligen tyckte jag att den var ganska ful så jag tog lite Egglestoninspirerade bilder på den. I färg förstås. Det hände bara för ett par veckor sedan men nu åker jag inte förbi där så ofta eftersom jag åker en annan väg till mitt nya uppdrag. Här är lite bilder innan den jämnades med marken.
Och här är en bild efter rivningen.
Man undrar ju varför?
Men jordgubbskiosken är kvar =)
Eders hängivne
Inlagt 2017-08-27 16:09 |
Läst 4163 ggr. |
Permalink
Sådana här bilder ses av en del som lite tråkiga, och det kan de kanske vara - ända tills motivet inte längre finns! Jag håller absolut med om vikten av att dokumentera våra omgivningar (och annat)
Stockholm, och för den delen även andra städer, förändras hela tiden. Problemet är väl ofta att man inte vet vad som ska rivas nästa gång. Slussen visste väl alla att det var på gång i flera år och många var där och fotograferade för att dokumentera. I min hemstad fick fotoklubben reda på alla rivnings- och nybyggnadsplaner nästan direkt från kommunfullmäktige. Då drog man man ur huse för att dokumentera. Fotografierna hamnade i stadens arkiv =)
Det är ingen dum idé att prata med sin hemkommun. Alla uppgifter om rivningar och dylikt är ju offentliga handlingar.
Tråkiga eller inte. Om 30-40 år kommer de att uppskattas =)
Så är det absolut! Jag såg t.ex. idag att en f.d. Gulfmack som i många år varit i förfall men använts som verkstad nu har rivits. Jag har passerat den många gånger, men aldrig fotograferat den och nu är det för sent.