Bildkonstens gyllene geometrier

Om bildkomposition till döds, geometrins förbannelse i fotokonsten.

Lika bra att deklarera det med detsamma: Nedanstående är inte på allvar. Utom möjligen slutklämmen.

Bildkonsten har formats i årtusenden och olika "skolor" har så småningom blivit alla "konstnärers" verktygslåda för deras fortsatta verksamhet. I bildskaparnas släptåg kommer bildkritikerna.  Så ock inom fotografin. Tränade bildkritiker ser linjer och cirklar, mönster och fält där ingen annan ser något. När någon förstå-sig-påare välvilligt ritar in geometrier i bilden och babblar ut texten om hur han ser på saken har redan all fascination jag kanske känt för bilden flugit sin kos. En djuplodande bildanalys blir, för mig, lika klinisk som när min biologilärare dissekerade en groda i skolan. Grodan var nog vacker i början men definitivt inte mot slutet.

Fraktala geometrier. Överkurs. Göteborg 2002

Inom bildkonsten är allt gyllene. De flesta har väl hört talas om sectio aurea (gyllene snittet). 1,618 närmare bestämt. Det styr väl alla seriösa fotografers bildskapande, eller? Till detta kan tilläggas den gyllene rektangeln, den gyllene triangeln, den gyllene spiralen m fl i förled gyllene geometriska begrepp. Den gyllene aktiekursen hos Canon och Nikon icke att förglömma. Eller Leicas gyllene priser.

Gyllene lökar, Moskva, 2000

 Frågan är om bilder blir finare att se på om man tycker sig se geometriska element i dem. Förstora nedanstående konstverk och bestäm själv. Förhöjer det din upplevelse av bilden?

En del pratar om att dela in bilden i nio rutor, tre lika höga fält på höjden och likadant på tvären. Likformiga rektanglar kallas det. Utom i specialfallet kvadrat. Men det är helt ogyllene att placera sitt blickfång på denna plats. Fotografer borde ta miniräknaren med sig. 1,618 ger ett annat utseende på fotografins kompositionsbräda.

 Gyllene snittet i visuell konst

En del kameratillverkare har lagt in ett vanligt ogyllene niorutersmönster i sökaren. Det duger inte till annat än att hjälpa till med vågräta horisonter och lodräta stuprör. Men om sneda horisonter blir på modet i bildvärlden igen så båtar de till inget. Utom luffarschack.

Jag har förståelse för att konstnärerna har nytta av dessa kompositionsregler när de ska "göra" en bild. Att måla en tavla tar sin tid och det finns gott om tid att komponera så att kompositionskritikerna blir nöjda. Men för oss som "tar" våra bilder i flykten måste kompositionerna vara inövade i ryggmärgen, fötterna snabba till "vantage point" (Szarkowski) och avtryckarfingret nära nog självutlösande i "the decisive moment" (Henri Cartier-Bresson).

Eller för att prata ingenjörsspråk. Fotografering är ett avancerat återkopplat system. Hjärnan bearbetar bilden som ögonen ser och skickar signaler till ben och fötter att ändra till en fördelaktigare position och när allting har svängt in till ett acceptabelt resultat trycker fingret av. Helt automatiskt. Om det skulle ligga några kompositionsregler i en databas i lilla hjärnan kommer detta att slöa ner hela processen. Jämför gärna med en schackspelare (dator) som utvärderar alla optioner innan den till slut gör sitt drag.

Den som söker och väntar på den perfekta kompositionen kommer sannolikt att finna att motivet inte finns kvar framför kameran när det blir så dags.

Det är min övertygelse att betraktarens upplevelse av en bild vida övertrumfar dess eventuella "regelmässiga" komposition och dess tekniska utförande.

Mellanformataren

PS
Samtliga bilder utom fjärilen i Göteborg och katedralen i Moskva lånade från Wikipedia.

2011-01-22 14:58   Tomasz

Mycket läsvärt! Och roligt, tack för det.

Ha det gott! /Thomas

Besvara

Svar från N Thomas Meldert 2011-01-22 15:29

Och tänkvärt, hoppas jag =)

Svara

alf109 2012-10-27 20:55

Detta var en spännande utläggning som vittnar om författarens gyllene litterära talanger. ;)
-affe

Svara

2011-01-22 15:02   Benganbus

Regler, linjer och gyllene snitt är medelmåttornas räddning i konsten!
Både för att bedöma och konstruera bilder!

Konstnärer klarar allt det där på fri hand! :)
B)

Besvara

Svar från N Thomas Meldert 2011-01-22 15:37

Håller absolut med om detta. Och när inget annat av värde finns i bilden kan man alltid rädda den med att ha god skärpa, tycker en del =) Vi ska dock inte glömma att HCB var en utbildad konstnär innan han började fotografera. Och han började måla igen när han slutade fotografera. Komposition kan nog ha sitt värde men inte som regelbok utan som intuitivt bildseende på "fri hand", som du säger. Och här gäller som vanligt övning genom nötning.

Svara

2011-01-22 15:49   Kurt Nord

Jag ser reglerna/teorierna mer som tips på hur man kan tänka.
Tycker man inte att man får till det själv kan man ju alltid pröva med att arrangera eller beskära enligt någon lämplig/spännande/intressant/tokig regel :)

Men bildbedömning (om man nu ägnar sig ut sådan) kan ju inte baseras på huruvida man följt en regel eller inte. Den måste ju utgå ifrån om bilden fungerar i sitt sammanhang eller ej.

Besvara

Svar från N Thomas Meldert 2011-01-22 16:14

Det funkar nog bra som stöd för en del vid fototillfället eller vid bildbeskäring. Själv tänker jag aldrig på det när jag tar bilden. Mina ögon söker snarare ett estetiskt läge som jag gillar. Och så gillar jag att beskära bilden i fotoögonblicket. Jag gör det sällan i efterhand numera.

Svara

2011-01-22 16:38   Tomasz

Tänkvärt, såklart! Jag tänkte inte på det :-)

/Thomas

Besvara

Svar från N Thomas Meldert 2011-01-22 16:58

Du tänkte det nog men sa det inte =)

Svara

2011-01-22 17:46   alf109

Intressanta funderingar, tänkvärt, välformulerat och givande.
-affe

Besvara

Svar från N Thomas Meldert 2011-01-22 17:56

Tack, Affe. Inte riktigt i klass med dina spånerier dock...

Svara

2011-01-22 18:07   EGW

Först skapar konstnären eller fotografen stor bildkonst. Sedan kommer kritikern, som är ack så avundsjuk över att inte själv kunna skapa, och försöker efter bästa förmåga usurpera verket genom att lägga sin dyngvåta kritikerfilt över bilden. Det är som med litteraturkritik, kritikerns oförmåga att själva skriva ett engagerande verk, så det får bli till att skriva analyser av vad andra gjort i stället.

Ok, det kan väl finnas undantag, kritiker som verkligen kan upphöja själva kritiken till en njutbar konstart. Men de är sällsynta.

Besvara

Svar från N Thomas Meldert 2011-01-22 18:18

I filmvärlden är det vanligt att kritiker har en helt annan syn på en film än vanligt folk. De filmer som skrivs ner mest brukar slå publikrekord =) Det är ett dåligt betyg till kritikerna!

Svara