Bilder med berättelser

En berättelse ger liv åt bilden

Alla har väl hört uttrycket "En bild säger mer än tusen ord"? Jag tänkte väl det. Och jag vill hävda att "tusen ord" ger vilken bild som helst ett nytt liv, en djupare förståelse för betraktaren. Det är dags att återuppliva berättandet. Och låta bilderna vara medberättare. 

En av mina TV-favoriter, Hans Villius, har just dött. En enastående historieberättare har tystnat. Hans Villius och Olle Häger producerade ett av mina favoritprogram, Svart på vitt, under några år. Hans hade inget särskilt intresse för fotografiet egentligen men desto mer för historien bakom det. Han var en engagerad berättare och kunde ge liv i nästan vilken bild som helst. Programmen började ofta med en alldaglig bild som man inte utan hjälp reflekterade så mycket över. Hans Villius tog reda på väldigt mycket om personerna eller händelsen i bilden och berättade, gudabenådat och engagerat, så att personer och händelser var som en aktuell nyhetsrapport. Trots att bilden kanske var hundra år gammal. Olle Häger skrev en mycket fin nekrolog över vännen och kollegan i Dagens Nyheter tisdag den 3 juli 2012.

Nu ska jag visa en bild och berätta lite om den. Utan ambition att kopiera Hans Villius, måste sägas. Men den har en historia. Den är tagen 1963 med en Nettar 515/16. Mellanformat 6x6, alltså.

En ganska alldaglig sommarbild efter ett fiskafänge.

Det är min lillebror Stefan som varit ute och fiskat med pappa i kanoten. Hans båda större bröder hade fått kastspön på sina födelsedagar det här året och var onödigt malliga över sina fina utrustningar. De hade fått några abborrpinnar vid fiske vid sommarstugan men de var lätträknade. Stefan fick låna en pimpelsticka av pappa. En enkel sak som pappa fixat ihop själv i uthuset på Kyrkogatan. Pilken ser ut att vara av farbror Ebers konstruktion, kallad Idioten. Den kallades så för att den var en idiotsäker abborrfångare. Pappa har fortfarande kvar formen han gjuter sina Idioter i av smält bly så det är ingen katastrof om man tappar en. Det är bara att gjuta en ny.

Det här var en sommarkväll och pappa paddlade upp i Norra viken, ett känt tillhåll för fiskare. Det var här Stefan fick sin gös på 7 hekto. Överraskande både för far och son. Att han inte sprack av stolthet och glädje för sin fina fångst är inte lätt att förstå. Han var ivrig att komma hem och berätta och blev malligare än sina bröder, han hade ju fått den största fisken hittills det året och dessutom utan ett fint kastspö. Båda storebröderna var mörkgröna av avund och pockade båda på att få följa med pappa nästa gång. Fiskefebern i familjen var ett faktum. Och det fanns ingen bot. Sedan dess drömdes det om framtida storfångster i de nattliga timmarna på Kyrkogatan och fiskeintresset höll i sig i många år hos bröderna. Varje årgång av Napp och Nytt blev alltid snabbt sönderläst och låg alltid, speciellt på somrarna, nära till hands, aldrig i en bokhylla. Även om det fångades både fler och större fiskar ibland är det den  här gösen som har gått till familjehistorien. Och det behövdes ingen märkvärdig kamera för att bevara minnet...

Mellanformataren

2012-07-04 16:36   pic-tor

Trevlig bild och trevlig berättelse. Jag känner igen mig i din berättelse för fiske var ett mycket stort intresse när jag växte upp. Jag plockade och sålde lingon och för pengarna köpte jag en ABU-Matic 20 och ett mycket fint spinnspö från Arjon i rörbyggd glasfiber. Plus massor med drag förstås. Vi nästan tömde sjöarna hemmavid på gädda och abborre. Gädda har jag för övrigt inte ätit sedan dess. Blev less helt enkelt. Synd att jag inte hade tillgång till en kamera på den tiden för det skulle onekligen vara kul att se bilder från våra fiskafängen som ibland inte var helt ofarliga. Min kompis kastade t ex fast en Myrspinnare i min underläpp en gång så det blev ett hastigt avbrott i fiskandet och operation på sjukstugan.

/Torbjörn

Besvara

Svar från N Thomas Meldert 2012-07-04 17:15

Mitt kastspö var av massiv glasfiber och knallblått med korkhandtag. En noname-kopia av kapslad ABU:S haspelrulle därtill med en alldeles för grov lina. Första gången jag kastade med det fick jag napp direkt av en abborre. Pappa skämtade med mig och sa att jag kastade in draget i munnen på den när den gäspade. Nu i vuxen ålder är jag benägen att tro att han hade rätt =)

Svara

2012-07-04 18:30   alf109

Kul att läsa din berättelse som väckte många minnen. Napp & Nytt, kommer ihåg att man lusläste den i det oändliga och kollade in napptabellen som talade om vilka dagar det var bästa fisket.
-affe

Besvara

Svar från N Thomas Meldert 2012-07-04 19:23

Man hade ju järnkoll på Bäst Fiske-dagarna och hade man inget annat för sig stack man iväg med spö och drag i högsta hugg =)

Svara

2012-07-04 19:50   peot

Fin berättelse!


Mvh

Per

Besvara

Svar från N Thomas Meldert 2012-07-04 19:58

Tack, Per! Kul att du gillade den.

Svara

2012-07-04 20:48   Kurt Nord

Napp och Nytt tillsammans med Hobbex-katalogen var favoritlektyr en gång tiden. Och fiskeintresset känner man ju också igen :)

Jag har ju länge hävdat att det inte går att säga om en bild är bra eller dålig om man i inte beaktar sammanhanget den visas i och vilken funktion bilden är tänkt att fylla där. Här är ju ett bra exempel på att hur en "objektivt dålig" bild fungerar alldeles lysande i sitt sammanhang.

Besvara

Svar från N Thomas Meldert 2012-07-04 20:53

Hobbex-katalogen hörde ju också till standardlitteraturen fast med en helt annan inriktning =)

Du fattade precis poängen med detta inlägg. Kontexten är viktig för bildupplevelsen. Det kan t o m göra en dålig bild bättre. Som här.

Svara