Att vända kameran åt andra hållet
Om självporträtt
Det här året måste jag börja ägna mig åt självporträttets svåra konst. Nå, måste är väl kanske överdrivet. Önskvärt snarare. Till sommaren tar mina historiska profilbilder slut. De hinner ikapp nutiden och då tänkte jag att självporträtten ska ta vid. Därför har jag redan börjat träna, inspirerad av några förebilder som t ex Vivian Maier, Lee Friedlander, Micke Borg och Bernt Carlzon. Det dröjer förstås länge innan jag kommer i närheten av deras kaliber men jag gör det mest för nöjes skull, precis som med mina tidigare profilbilder. En fotografisk lek.
Här kommer en kavalkad av tidigare självmordsförsök varken i kronologisk ordning eller med framgång.
Barnbarn är också ett slags självporträtt
Svårt att få plats i bilden
Glorian tar jag bara på mig i kyrkan
Lugn, jag kör bara med lösa skott än så länge. Först i sommar blir det skarpskytte.
Mellanformataren
Är det Wijs trädgårdar på bild 4? Eller rentav Hammenhög? Får associationer till båda ställena när jag ser den.
Ulriksdals slottspark var det med en utställning av uteplatser.
Jag minns en tid när det inte var riktigt "fint" med självutlösare. En riktig proffskamera var helst inte utrustad med någon sådan. Från många tillverkare saknades denna detalj på företagets proffsutförande. När man frågade om detta fick man svaret; "vad skall man med en sådan till?". Det är bra att du ger svaret. Jag har genom åren många bra och avspända porträtt av mig själv tack vare självutlösaren.
Du skulle ju kunna be var och en av dina fotovänner att vid era möten ta ett porträtt av dig, som du får och bara du visar om du vill... Fast, då är det ju inte självporträtt :) //Peter
Gillar bilden där du står med storformatskameran i högsta hugg, undrar vad det är för kamera?
Hälsn//Rolf
Oavsett om det är porträtt eller självporträtt