Att göra eller att taga en bild, det är frågan
Om tidsfaktorn i bildskapandet
För ett par år sedan gick jag en kurs på Fotografiska där handledaren presenterade en linje för att förklara skillnaden mellan att göra eller att ta en bild.
Göra Ta
<------------------------------------------------------------------------------------------------------->
Långsamt Snabbt
Han menade att olika typer av fotografi hamnar någonstans på denna tidslinje.
Exempel i göraänden:
Arkitektur:
Man har gott om tid på sig att studera motivet. Man kan gå dit vid olika tider på dagen, vid olika väder, olika årstider. Byggnader står tålmodigt kvar och fotografen har som regel tillgång till den under en lång tid. Det handlar mer om fotografens tålamod med sig själv och att invänta rätt tillfälle.
Stilleben eller produktfotografi:
Här är det ju fråga om fotografens förarbete i hög grad. Att slutligen ta bilden är bara avslutningen på ett en kortare eller längre tids arbete med att arrangera objektet, ljussättningen och andra detaljer.
Exempel i Taänden:
Sportfoto:
I sportfoto gäller det att fånga de viktiga och kanske avgörande ögonblicken. Målen, knockouten, kroppen över ribban, det ilskna uttrycket i kastet o s v. En sportfotograf förbereder sig förstås till viss del i Göraänden. Han placerar sig nära där det borde hända intressanta saker. Vid målområdet t ex. Men sen är det till att vara på alerten och TA året sportbild i rätt tiondels sekund.
Hoppsan! Det här gick inget bra... Jag placerade mig vid ett intressant hinder där det borde hända saker och sen gick mycket på sekvenstagning.
Barnfoto:
Frånsett sovande barn som man gladeligen kan placera i Göraänden, är vakna barn något av det svåraste jag vet att fotografera. Jag har övat på tre egna och nu har jag två barnbarn dessutom. Det är svettigare än gatufoto! Spetsen på Taänden, om man säger så. Här gäller snabba slutartider och helst ett nervöst snabbt autofokus. Eller så skiter man i allt och så blir det som det blir.
Twist and shout. 1/60 och blixt duger inte...
Gatufoto:
Ligger för det mesta i Taänden men man kan förbereda sig rätt mycket i Göraänden genom att ta sig tid att hitta ställen med intressanta geometrier eller andra visuellt intressanta element att TA bilder i när rörliga objekt (människor mm) befinner sig på rätt ställe i kompositionen. Det är här man brukar tala om tillfällen som kommer som en snigel men försvinner som en blixt.
Någonstans mittemellanexempel:
Porträtt och modellfoto:
Interaktionen mellan fotograf och modell ger rika möjligheter att ta lite tid på sig, ta om bilder. Både fotograf och modell kan snacka sig fram till en bild, skapa den tillsammans. Tiden är inte kritisk medan man bygger upp en pose men det gäller förstås att trycka av vid ett bra tillfälle.
TOG bilden mellan andra planerade GÖRA-bilder
Nog med exempel. Man kan lätt förstå var olika typer av bilder hamnar på Göra-Ta-linjen. Ofta är det en blandning av Göra i betydelsen att förbereda sig och Ta bilden i exakt rätt ögonblick. Sittande fågel är kanske mer i Göraänden än en fågel i flykt där det gäller att TA den vid rätt tillfälle. Landskap är väl nästan enbart en långsam process medan vetenskaplig höghastighetsfotografering naturligtvis ligger i den andra änden.
Man kan fundera över var fotografering med blixt egentligen handlar om....
Mellanformataren
PS
Som vanligt är det inte på fullaste allvar
Göra och ta, ingen dum sammanfattning. Det gäller bara att vara medveten om var man befinner sig...
Jo, i ett avseende tvingas jag vara medvetet strategisk, fastän jag inte tycker om det. Och det är när det gäller att göra rätt kamerainställningar för det tilltänkta fototillfället. Det är ofta alldeles för krångligt, och ändå kan det vara nödvändigt om inte fiaskot ska vara förberett i kameran.