Analogsprut

Om en mästares yield

Lika bra att säga det med en gång: Jag beundrar Henri Cartier-Bresson. För hans fina bilder och enorma livsverk. Men hans yield (användbara bilder ur hela produktionen) verkar inget vidare.

Det är lätt att ta tusentals bilder digitalt. Särskilt om man inte tänker så mycket utan bara trycker av. Under hela sitt liv tog HCB 14.572 rullar film*. Om vi antar att dessa var 36-bildersrullar tog han alltså 

524.592 bilder

Han hade ingen motor på kameran och den tog heller inte flera bilder/sekund. Varje bild är tagen med en konstnärs säkra blick för komposition. Säkerligen utan alternativa exponeringar eftersom de flesta av hans bilder är ögonblicksbilder.

Mera statistik. Publicerade bilder i tidskrifter.

30-talet: 151 bilder

40-talet: 984 bilder

50-talet: 3097 bilder

60-talet: 944 bilder

70-talet: 237 bilder

80-talet: 50 bilder

90-talet: 86 bilder

00-talet: 4 bilder (fram t o m 2002)

Totalt 5553 publicerade bilder

Jag gör dessutom det antagandet att varje publicerad bild är unik i dessa fall eftersom det handlar om tidskrifter. Och jag räknar inte de många utställningar han deltagit i därför att jag tror att de till största delen bestått i redan publicerade bilder. Ett tänkbart scenario  men en approximation som ändå leder mig fram till poängen.

HCB:s yield var alltså ca 1%! Han satte förvisso sin egen ribba högt vid granskning och godkännande av bilder. Men även om han hade varit mindre kräsen så hade procenten inte ökat nämnvärt, kanske till 3%. Han var således en bildsprutande analogfotograf av nära nog digitala proportioner =)

Intressant att notera är att han hade sin storhetstid på 50-talet, trots två allvarliga dippar i produktionen 1954 och 1956. Det var de åren hans kompanjoner i Magnum, Capa och Chims dog.

Över en halv miljon bilder! Hur många har du sett?

Och handen på hjärtat. Hur många bilder ratar du efter en halv miljon exponeringar om du är riktigt kräsen med resultatet. Kommer du upp i en yield på 1% publicerade bilder om du har obegränsat utrymme på internet?

Mellanformataren

*Boken jag hämtat alla data från heter The Modern Century av Peter Galassi.

PS
Man har missat att det finns tre bilder av HCB i den fina boken Arbetets värld, utgiven av Arbetets museum i Norrköping 1991. 

PPS
För att inte få bildombudsmannen på mig för olovligt utnyttjande av HCB:s bilder har jag valt att sätta in några av mina istället. Det får du stå ut med =)

2011-08-21 02:14   EGW

Var det George Bernard Shaw som sa att fotografen är som torsken, som lägger tio tusen ägg och hoppas att något av dem ska resultera i en ny torsk? Själv ser jag inget fel i att ta många bilder, riktigt många. Gallringen blir då som en destillationsprocess, och de bilder man till slut behåller eller väljer att visa blir den förädlade essensen av den fotografiska mödan. Men vi är väl kanske lite för slappa med att visa många bilder. Världen dränks av en syndaflod av foton, och det överlåts åt tittaren att göra förädlingen. Själv älskar jag bilder, men det är sällan jag känner anden lyfta inför en ny bild. Gäller tyvärr även mina egna. Men vad gör man? Det är bara att plåta på :-)

Besvara

Svar från N Thomas Meldert 2011-08-21 06:12

I konkurrensen med välgjorda photoshoppade bilder har man inte mycket att skaffa med den bildsmak som är rådande i världen. Om bilden inte är perfekt finns det ingen som är intresserad av att kommentera den =)

Svara

EGW 2011-08-21 06:31

Dystopsi?

Önskar jag visste vad som var den rådande bildsmaken. Men jag tycker att jag sett åtskilliga bilder av berömda fotografer där det varit svårt att se vad som var perfekt. Jag har också för mig att en del av dem föraktar fothoshoppande, men det är kanske något jag fått för mig.

Nåväl, världens gillande är en nyckfull historia. Ingen må prisas salig före sin död, hävdade Solon (tror jag det var). Hmm... har jag sagt något nu? Svårt det här...

Svara

Svar från N Thomas Meldert 2011-08-21 12:42

I dagens DN finns en intervju med Mary Ellen Mark. Hon kör bara analogt. Hennes bilder har inte den digitala perfektionen men de är bra för det. Digitala bilder känns ofta kliniskt perfekta när det gäller det tekniska utförandet. Men bilder har andra värden, tycker jag nog. Jag återkommer i ämnet i en senare blogg...

Svara

2011-08-23 22:20   Joakim K E Johansson

Kul och intressant blogginlägg. Detta är något som jag också fundera på emellanåt. I dessa tidevarv med den digitala tekniken och internet är det nog lite för lätt att man öser på med sina bilder. Det kan nog vara bra att vara lite mer restriktiv ur ett varumärkesperspektiv! :-)

Besvara

Svar från N Thomas Meldert 2011-08-24 05:54

Jag har funderat mycket på hur mycket bilder de gamla mästarna tog egentligen och hur många vi har fått se. Det är nog hälsosamt att vårda sitt varumärke som HCB eller någon annan med för den delen. Capa skickade sina exponerade rullar direkt till tidningen och såg aldrig bilderna innan de publicerades. Men det var ju brinnande krig...

Svara

2011-09-29 12:14   JanKw

Intressant. Man kan göra den reflektionen att de icke publicerade bilderna alls inte är dåliga. De är nödvändiga inslag i den skapande processen. Om man inte övade ständigt och försökte fånga alla möjliga ögonblick, skulle man inte vara beredd när det brände till på riktigt. Det måste sätta sig i kroppen, känslan för flytet i en situation när Bilden närmar sig. Och man blir inte bättre av att bara vänta. Man måste öva. Så 1% bra bilder är fantastiskt.
Stenmark sa att han hade mer tur (med hundradelarna) ju mer han tränade. Björn Borg skulle förmodligen hålla med.

Besvara

Svar från N Thomas Meldert 2011-09-29 14:27

HCB lär ha sagt att de första 10.000 bilderna är bara skit. Sen börjar det hända saker =) Det ligger nog en del i det. Övning är färdighetens moder. Jag skulle tro att han var ganska bekväm med sin utrustning efter ett tag. En nödvändighet för att kunna fokusera på motivet.

Svara