Tre vändor till hemstaden
Om den dokumentära fotografin
Jag har haft anledning att åka till hemstaden tre helger i rad. När jag är hemma brukar jag ta mig några rundor och dokumentera mitt hjärtas stad. Som i alla andra städer sker det ständiga förbättringar. En del kan man hålla med om som förbättringar, andra inte. Jag uppehåller mig ofta och gärna kring järnvägen som bär minnen från min barndom. Pappa jobbade vid järnvägen alla sina år i Åmål. Så den här gången tänkte jag visa lite järnväg men avrunda med nåt helt annat.
En gammal bild. Här inrymdes bangårdspersonalens omklädningsrum samt vagnexpeditionen för godstransporter.
Så här ser det ut sedan några veckor. Det ska bli parkeringsplats för pendlarna.
Så länge jag veckopendlade till Stockholm från Åmål var de här två bänkarna den enda utsmyckninngen på perrongen.
Numera finns det både lyktor och väntkur. Stationen med väntsal finns naturligtvis kvar.
Gamla lokstallet är i ett bedrövligt skick liksom det mesta av det rullande materielet. Föreningen kämpar på med små resureser och få entusiaster. Stallet inrymmer ett järnvägsmuseum med allehanda nostalgiartefakter. Ett besök kostar en frivillig avgift av 20 kr.
Renoveringsobjekten hopar sig.
Det flesta av loken är dock i körbart skick. Det är väl bara dem som pengarna och orken räcker till för.
Det här loket är avställt för underhåll idag. Det användes flitigt varje år för att köra turister till Svanskog. Nu är en tunnel avstängd p g a rasrisk och ingen persontrafik är tillåten genom den.
Det finns tre lok av denna typ i Sverige. Loket i Åmål är det enda som är i drift.
Godsfinkorna ramlar snart ihop av sig själva. Skylten om dödsfara är högst relevant.
Det tar nog lite längre tid för den här att rosta ihop.
Nåväl, Åmål är lite mer. Jag tog mig en kvällsrunda igår för köra in mig på D600:an i mörker. Det blev inte bra men någon bild kan jag visa.
Nybrogatan från bron över Åmålsån. Det är mörkare än i Stockholm. Få ljuspunkter, alltså.
Mellanformataren
mvh mm
Ha en fin helg Thomas!
//ewa