Tändgnistor, Trabanter och Alper
Länge undrade jag om det hände nåt speciellt 1991. Jag kom inte ihåg! Men eftersom jag skannat alla färgnegativ och har en del lättdaterade bilder hittade jag så småningom en hel drös bilder som man kan berätta historier om. Och jag mindes! Det är det som bilder är bra till! Jag valde bilderna från en tjänsteresa till Österrike. Med bil. Vi hade hela kofferten på en Volvo 740 kombi full med utrustning och prylar av sådan vikt och dimension att man inte gärna släpar med det på flyget. Tjänsteresan utspelar sig under den tid jag var anställd som konstruktör på Svenska Elektromagneter i Åmål. Jag var där i tretton år.
Det blev sent bestämt att jag skulle följa med och tur var väl det för de andra. Det blev mest jag som körde medan de andra diskuterade arbete eller skräckslaget hukade för mina manövrer på autobahn. Resrutten var fastlagd till färja Göteborg - Kiel och vidare via Hamburg nästan rakt söderut förbi Nürnberg och sedan gränsövergången vid Passau. Sedan västerut till Wels som var vår slutdestination. Vi skulle besöka motortillverkaren Rotax som tillverkar motorer till allehanda lätta fordon. När man reser med en massa grejer i bilen så måste man deklarera in- och utförsel noga med en s k carnet och den proceduren tog en bra stund vid alla gränsövergångar. Man fick stå i kö bland lastbilarna. Det här var ju innan Sverige gick med i EU. Nå, först färjan med övernattning. Efter de byråkratiska nödvändigheterna i Kiel kom vi iväg ca kl 10 (det är otroligt vad jag minns detaljer om det här äventyret bara för att jag sett några bilder!). Det intressantaste med de 50 milen till Nürnberg, som tog 10 timmar, är att vi under större delen av sträckan hade sällskap med en ljusblå Trabant. Det var nog färgen som gjorde att vi lade märke till den. Även fast vi kunde pressa Volvon till 170 km/tim på vissa sträckor kom den omsider ikapp och förbi. STAU (=kö) var det vanligaste hindret på vägen och det var lite retligt att Trabanten som körde i den högraste filen ändå höll jämna steg för eller senare. Kanske ännu märkligare var det att, trots att vi toppade Volvon, blev omkörda som om vi stod stilla! Exakt tolv timmar efter att vi lämnat Kiel kunde vi checka in på hotellet i Wels.
Nästa dag: Arbete! Jag ska inte uppehålla mig så mycket med det. Även om det vi gjorde då var hemligheter är det numera teknikhistoria och i stora stycken glömt. Och förlåtet =)
Allt det här släpade vi med i kofferten, fast kollegan satt i baksätet och hukade när vi körde över 100.
Det datorstyrda t.ändsystemet med styrning av en avgasport. Om jag minns rätt var det till en Ducati 250cc. Vi träffade några italienare över en lunch.
Eftersom vi hade åkt ner mitt i veckan så stannade vi över helgen. Vi lämnade vår programmerande broder att våndas över sin programvara och tog oss en tur i de Österikiska alperna bara för att koppla av lite.
Så här ser en alp ut. Eller ja, en alptopp då.
Nog snackat om jobbet. När vi var klara skulle vi åka hem också. Vi hade gott om tid på oss och tog en annan väg. Exakt vilken är dock höljt i dunkel. Vi ville undvika autobahn så mycket som möjligt eftersom det är otroligt tråkigt att se på betong och stängsel. Här kommer några glimtar.
Det var vår och i södra Europa var det mycket längre kommet än i Sverige. Mitt ute på vischan hände det sig då att vi råkade in i en stau. Vi rörde oss med en medelhastighet av ca 1 km/tim, d v s att vi stod stilla långa stunder. Då önskade vi oss ett metspö att fiska i denna sjö med. När vi så småningom blev varse orsaken till kön visade det sig vara en reglerad gatukorsning i en liten by! Och vi som svängt av autobahn för att komma fortare fram! Alla andra hade nog tänkt likadant.
Vi följde Rehn och såg en hel del pråmar.
Blommande träd utanför Ludwigshafen.
Sista middagen åt vi på det här mysiga stället med utsökt mat. Jag minns inte var det ligger. Annars skulle jag söka mig dit nästa gång jag åker söderut.
Allra sist kommer då månadens profilbild som är tagen dagarna innan avfärden till Österrike.
Det ser ut som om det var just den minen du helst ville göra, men som du för skams skull inte kunde.