24 exp i sv/v - KATASTROF
Kanske jag inte gav mig själv de rätta förutsättningarna. En rysk kamera från 1956 med lika gammalt objektiv, en exponeringsmätare från ungefär samma tid samt en sen några år utgången Tmax 400. Tillika framkallad i en framkallare som stått ett tag i bälgflaskan, filmen på tork i ett rum som inte dammsugits på ett tag. Eller så är jag en klant bakom kameran. Resultatet från 24 exp-rullen var mycket deprimerande och nu tvivlar jag på mig själv till den grad att jag BARA borde köra digitalt i läge Auto det närmaste året. SUCK. Här är bilderna från FED 2. Jag har förminskat dem så mycket att ni inte ska se det värsta =)
1 dec 2 dec 3 dec 4 dec
5 dec 6 dec 7 dec 8 dec
9 dec 10 dec 11 dec 12 dec
13 dec 14 dec 15 dec 16 dec
17 dec 18 dec 19 dec 20 dec
21 dec 22 dec 23 dec 24 dec
Jag kallar bildsviten för "En veckopenlares gråa vardag". Precis så här grått och trist och förutsägbart är det. Jag laddar inte upp några bilder i album den här gången.
Du fick i alla fall till hela advent, jag kroknade i julveckan. Mitt val av en lådkamera med bara en tid och två bländare var nog ännu mer optimistiskt i vintermörkret...
Men nu finns det ljus igen!
Köp färsk Tri-X, D76, använd samma utrustning och ge dig ut och fotografera! Det digitala är inget botemedel, bara ökar din tid vid datorn i kvadrat upphöjt till 3, enbart p g a sortering och bildbehandling! ;-)
Ha en bra vecka, Thomas!
Först och främst undrar jag över den faktiska bakgrunden till det där med "veckopendlare".
Sedan kommer vi till dippen i inspiration. I gamla tider talade man om "den skapande melankolin", det tillstånd av dyster motivationskris som av och till angriper människor som är engagerade i någon skapande aktivitet.Det ansågs att denna var en ofrånkomlig del av den skapande processen, och att den förebådade en ny period av kreativitet.
Du har ju en period av kreativitet bakom dig när det gäller att blåsa liv i din antikvariska kamerasamling. Det har varit spännande att följa ditt jobb med det här, och att luften nu plötsligt gått ur dig finner jag inte alls förvånansvärt.
Och så har vi beslutet att bli "mer digital". Att använda en digtialkamera för dogmabilder, t ex. Min första reflexion var att vi alla ju behöver förnyelse. Men är det verkligen så att du längtar efter att labba mer digitalt, eller tycker du att det är något slags "måste"? Eller har du för tillfället ledsnat på det analoga köret, eftersom det kanske är lite uttömt?
Min sista tanke är: kanske är det inte så konstigt att du varit oinspierarad med din ryska kamera. Gud vet vilka vibbar som slagit rot i denna gamla sovjetiska produkt :-D
Hur det än är med dessa saker, jag tror att man måste acceptera att skaparglädjen ibland går på sparlåga. Och kanske göra något annat i stället, vad det nu kan vara som kan roa eller engagera.
Det finns i alla fall ingenting viktigare än att må bra! Så man ska känna efter vad det är som gör att man mår bra, och sedan röra sig i den riktningen. (Slut på dagens filosofikvart :-))
Just nu lutar jag mig mot "den skapande melankonin". Det var skönt att läsa! =) Jag har verkligen inte ledsnat på "det analoga köret" men brottas med bilden, dess innehåll och uttryck. Det är en övergångsfas förstås. Det är jag övertygad om och om jag ger dig en kvart om dagen kanske jag kommer i form igen =)