Goda tankar om gatufoto, förvisso. Kapitlet om ärlighet var intressant. Man kan känna en liten moralisk konflikt när man fotograferar människor på stan utan att de märker det, men varför är det så? Därför att man är rädd att folk ska ogilla det och föredra att slippa bli plåtade och igenkända? Men ett ordinärt gatufoto framställer ingen i en förnedrande situation. Alla kan ju ändå se mig när jag rör mig ute. Jag tror att motståndet mot att bli fotograferad är en primitiv vidskeplighet, som inte platsar i en modern föreställningsvärld.

Sedan är ju gatufoto egentligen så mycket mer än bara spontana situationer. Bildkomposition är lika viktig i ett lyckat gatufoto som i andra bilder. Men kanske svårare. Så det viktigaste är att fotografera, fotografera, fotografera. Tills allt kanske till sist går på instinkt. Och kanske ska man inte dra för snäva gränser för vad som är "godkänt" gatufoto. Tänk på alla fina målningar av gatuliv!

Hej Thomas!Tack för lexikonen,ska prova när jag kommer till en gata,
här har vi bara by vägar men det kanske går det också:).....
När får vi se bilderna från Amerika!!
mvh Rolf