Spettarna och deras långa tungor
När man sitter i gömsle och väntar på att "den stora rovfågeln" ska dyka upp blir det ju en och annan bild av de andra fåglar som råkar dyka upp för att det finns mat framdukat mitt i vintern. Jag satt 36 timmar och väntade på kungsörnen som inte behagade visa sej alls. Men det kom ett antal olika hackspettar och även om den här är vanlig hemma så är den ju vacker. Jag noterade också att jag fått med lite av tungan på en bild.
Efter första bilden med tungspetsen blev det fokus på att försöka få så mycket av tungan med som möjligt med på bild. Jag hade ju gott om tid och flera hackspettar som kom och åt av fettet som satt fastspikat på baksidan av stammen. Här kan man se den långa tungan men också att saliven är klibbig, vilket jag läst om att den ska vara hos just hackspettar. Om ni undrar över kotten så är det en hackspett som satt den där, inte Conny som äger gömslet.
När ljuset är dåligt tidigt på morgonen kan man ju leka lite med långa slutartider. Det mesta går i sopkorgen men den här tyckte jag blev lite läcker.
Hacke i lågt stående sol mot slutet av dagen kunde jag heller inte motstå. Det här var ju "drömtimmen" då längtan efter en kungsörn framför gömslet var som störst.
En annan vacker spett som dök upp redan första dagen var gråspett. Det här var kul för det var min första gråspett. De är ju inte särskilt vanliga i Uppland.
Gråspetten poserade på lite olika ställen.
Här är den vid kotten och smakar på fettet som sitter på baksidan. Tungan då....
Gråspetten har jättelång tunga! Den visar den inte lika ofta som hackspetten, men jag hade som sagt gott om tid och gråspetten kom vid flera tillfällen under två dagar.
De roligaste gästen var nog ändå spillkråkan. Conny var mycket nöjd för han hade inte fotat spillkråkan vid gömslet på 10 år. Den här luriga fågeln satt på väldigt långt avstånd i två dagar och hackade på något som tinat fram. Tredje dagen kom den äntligen fram och poserade för närbilder.
Inledningsvis var den lite blyg...
...men efter en stund kände den sej hemma och det gick att få hur mycket bilder som helst. Det är också de första bilderna jag får på spillkråka även om den inte alls är ovanlig runt Uppsala. Jag har bara aldrig sett den när jag haft kameran med mej.
Den räckte ut tungan och slickade sej om näbben ganska ofta och den har en liten krok på tungan längst fram. Jag vet dock inte om alla har det eller om det är just den här fågeln. Jag hade ju bara ett exemplar att titta på. Här kan man se att det ångar lite ur munnen på den.
Det här är den enda bilden jag visar som är rejält beskuren. Här syns kroken på tungan riktigt bra.
De här två var väl inte direkt bästa kompisar men de kunde äta ganska nära varandra efter en stunds betänketid. Nötskrikor var det för övrigt väldigt gott om och jag kanske visar några i ett senare inlägg. Dessa bilder är tagna med 400 mm och de flesta är beskurna mest för att få en bättre komposition. Fåglarna kom väldigt nära. Det kom också en vacker rovfågel som slog sej ner här för att äta. Mer om den i nästa inlägg.
Hälsningar Lena
för din positiva kommentar. Jag hade fina dagar med spettarna i gömslet + en del andra fåglar, även om den stora örnen inte dök upp.
HÄlsningar Lena
jag satt tre gånger 12 timmar dvs tre dagar. Det blev lite missvisande att skriva 36 timmar även om det var så långt. Det var ett fint gömsle och åtelplatsen var mycket välgjord.
Hälsningar Lena
Ha det gott/Stig
jag hade gott om tid när spettarna var framme och åt och med dagens digitala kameror kan man ju ta massor med bilder och sedan behålla en bråkdel.
Hälsningar Lena
Byggt en ny plats å hoppas den vill äta lite fett. Ska bara göra ett gömsle
De andra är välfotade lite då och då
det var kul att titta ordentligt på dessa fåglar även om det bara är gråspetten som är ovanlig där jag bor hade jag inte fått så bra bilder på någon spillkråka heller. Hackspetten däremot, den har jag i trädgården på nära håll. Jag såg bilderna på din nya matplats, det såg jättefint ut.
Hälsningar Lena
jag visste det teoretiskt innan jag började titta ordentligt på dem och det stämde. Tungan är ofta ett komplement till näbbens utformning och funktion. Den klibbiga saliven är också ett verktyg för i alla fall hackspetten.
Hälsningar Lena
Hälsn!
det var min första gråspett och jag blev glatt överraskad när den plötsligt dök upp på en pinne.
Hälsningar Lena
visst är dom vackra och roliga att titta på när man har gott om tid och kan studera detaljerna.
Hälsningar Lena
det var fina dagar i gömslet även om örnen inte dök upp. Hade den gjort det skulle det här varit den absolut mest lyckade gömslesittning jag haft någonsin (+ norrsken en kväll). Det var också en väldig fin åtelplats där den mat som var utlagd var i stort sett helt dold. Conny tycker det är viktigt att man får vackra bilder och då ska det inte vara kadaverrester med. Han arrangerade snön varje morgon då den smälte under dagen.
Hälsningar Lena
det blev ganska många bilder men man kan ju slänga en hel del. Jag ville verkligen få med tungan när jag insåg hur lång den var på spettarna.
Hälsningar Lena
det var några fina dagar i gömslet även om kungsörnen inte visade sej.
Hälsningar Lena
Var har du hyrt in dig?
Daniel
det är hos Conny Lundström i Kalvträsk (Västerbotten). Ett fint gömsle med vedkamin, men det finaste var nog åtelplatsen rakt framför gömslet. Den arrangerades varje morgon så att mat inte skulle synas på bilderna (mer än solrosfrön som tinade fram). Fåglarna kom också häpnadsväckande nära.
Hälsningar Lena
Hälsningar Jörgen
det var roliga fåglar att sitta och titta på.
Hälsningar Lena
MvH
Johnny
Conny var väldigt nöjd med spillkråkan som först inte ville komma ner på åteln precis utanför gömslet vi satt i. Den satt i två dagar och hackade på några rester som tinat fram alldeles för långt bort för att man skulle få bilder med 400 mm. Sista dagen kom den dock fram till där det fanns ordentligt med mat och den stannade minst ett par timmar. Conny hade inte fotat spillkråka så nära på 10 år.
Hälsningar Lena
Tommy S.
ja de har visats en hel del fina örnbilder och visst blir det annorlunda med dessa färggranna spettar. Man har ju dock en förväntning att få se kungsörn på just denna plats, men så blev det inte denna gång. Jag har dock fått en ny möjlighet med det dröjer till dess. Spillkråkan som tittar fram bakom stammen är min favorit bland dessa bilder. Kul att du gillar den.
Hälsningar Lena
Mvh Wolfgang
spettarna bjöd på fin uppvisning. Insåg att det blev lite otydligt när jag skrev 36 timmar. Det var tre gånger 12 timmar dvs tre dagar. Nätterna fick jag sova i en riktig säng efter en god middag. Gömslet var dock mycket bekvämt med en vedkamin för uppvärmning.
Hälsningar Lena
Tungor i alla ära men jag fascineras mer av deras fötter, vilken gripförmåga de har. Det dyker upp en massa frågor när jag tittar på bilderna; Hur håller de klorna vassa? Och hur fungerar fötterna? -De är ju så smala, inga muskler alls.
Ha det gott! /Thomas
jag håller med om att fötterna är fascinerande och jag har valt några av bilderna för att fötterna syns extra bra. Jag vet inte hur de klarar av att hålla klorna vassa men jag vet lite om hur de håller sej fast. Det finns inga muskler i fötterna med senorna som böjer klorna löper över både hasled och knäled. En fågel kan sitta på en pinne och fötterna sluts runt den bara genom fågelns egen kroppsvikt. Hur det blir när fågeln sitter horisontellt har jag inte funderat över förrän nu (men det funkar ju :-). Det är samma teknik när en rovfågel slår ner på ett byte och fågelns vikt i nedslaget gör att klorna pressas in i djuret. Det är därför en fiskgjuse som tar en för stor fisk ibland inte kan lyfta på en gång. Den måste först krångla ut klorna ur fisken.
Hälsningar Lena