Nötskrikorna som stal showen

När man sitter i gömsle och väntar på de stora händelserna, i detta fall "de stora fåglarna", tittar man ju på allt som händer och man har för det mesta gott om tid. Nötskrikorna var först på plats utanför Connys gömsle i Kalvträsk. De kom innan det ens fanns "fotoljus" och inledde alltid morgonen med rönnbär. Ovan en första trevande bild med högt ISO.

En halvtimme senare var det förstås ljusare med då var rönnbären i princip uppätna.

Jag ville naturligtvis försöka fånga nötskrikorna flygande eller i alla fall i någon form av action. Denna bild var enbart en lyckträff och det blev hundratals oskarpa bilder.

Det här kanske kunde bli något kul, men nej, de kunde inte samsas på stolpen och hacke flög direkt ut ur bild.

Stolpen var ganska lovande för det satt godis (späck tror jag) på baksidan och de fick jobba lite för att få bort bitar. Ofta var dock halva huvudet bakom stolpen...

OK äntligen lite utdelning framåt

Här kom det ju faktiskt med en nötskrika till. Det var ofta 5-6 fåglar på plats samtidigt. 

En och annan bild då den bara satt stilla och var vacker blev det ju förstås också. Nötskrikan tillhör familjen kråkfåglar. Den är högljudd och rätt kaxig. Jag skymtar den och hör den ganska ofta i Mälardalen, men upplever den som skygg att fota om det inte är en matning där den känner sej trygg.   

Den bjöd på show i rönnbären och gav inte gråspetten särskilt många chanser att ta del av dessa godsaker. 

Nötskrikan är en allätare och den åt av allt som fanns vid gömslet dvs bär, frön, fett och köttslamsor. Den höll sej dock borta från "korparnas matbord". 

Det gäller att ta för sej så länge det finns.

Jag gjorde också många försök att fånga flera fåglar på bild samtidigt, helst med mer än en i fokus. Det var inte lätt...men jag bjuder på ett par rutor.

Det var allt från Kalvträsks nötskrikor.

Hälsningar Lena

Försmak av vinter

Försmak av vintern fick man på många platser i vårt land i natt och under dagen idag. Det snöade när jag satt på jobbet i Uppsala men när jag åkte hem var allt det vita borta. När jag körde upp till Kalvträsk för drygt en vecka sedan fick jag min första vinterupplevelse. Jag körde av E4 strax söder om Umeå och följde mindre vägar mot mitt resmål. Eftersom jag inte hade bråttom stannade jag till när jag såg något som jag gillade. 

Det låg en del snö i skogen och här körde jag av på en liten skogsväg. Det gick utmärkt att köra rakt fram men det var blötsnö och när jag skulle vända blev det plötsligt väldigt slirigt. Men jag tog mej ut efter lite trixande. Det vore väl skam om jag skulle köra fast i den första snömodden för säsongen.

Skogen med dimman hade i alla fall sin egen magi.

Jag korsade Vindelälven och stannade en stund på bron.

Vindelälven mot kyrkan.

När jag började närma mej Kalvträsk passerade jag en liten bro över detta vatten. Det fanns en parkeringsficka nära så jag stannade. Vattnet låg blankt och solen var på väg att gå ner. Tyvärr var det lite för mycket moln.

Man kan skönja lite dimma mellan träden.

En svag rosa strimma är allt som återstår av solen för denna dag och jag fortsatte mot Kalvträsk.

Hälsningar Lena

Duvhöken som kom riktigt nära

Vid ett av gömslena hos Conny Lundström i Kalvträsk finns det två nivåer på åtelplatsen. Först landade duvhöken på den bortre nivån. Det var ganska tidigt på morgonen och mulet. Bilden är tagen med 400 mm på fullformat och obeskuren. Vi var försiktiga med fotograferandet och tog bara enstaka bilder i tyst läge. Duvhöken fick äta... 

...efter en stund hoppade den fram till nästa nivå. Den här bilden är också obeskuren och nu kändes det som att den pampiga fågeln satt precis utanför gömslet.

Det här är Connys "närbildsgömsle" och har man tur kan man få kungsörnen här. Då får man zooma ut om man har 400 mm.

När dukhöken väl börjat äta och kände sej trygg på platsen kunde man fota hur mycket man ville. Den stannade en hel timme så det gavs ordentlig med möjlighet att få bilder på den i alla möjliga poser.

Rejält beskuren om man vill ha riktiga närbilder.

Det var fortfarande tidig morgon och det började komma lite solljus strax innan duvhöken drog vidare för att smälta maten. Kolla krävan, proppfull med mat!

Sista halvtimmen satt jag med fingret på avtryckaren och bara väntade på att den skulle flyga....man tror ju att man ska lyckas då. Hårfint och en helt misslyckad komposition. Nästa bild är bara stjärtfjädrar. 

Avrundar men en liten fågel som kom ännu närmare och som jag nog inte lyckats få på bild förut, åtminstone inte med någon större säkerhet. En talltita.

Den här sitter precis vid gränsen för vad jag kan fokusera på och den får bli en motvikt till den pampiga rovfågeln. En av mina favoritbilder från resan...

Hälsningar Lena

Spettarna och deras långa tungor

När man sitter i gömsle och väntar på att "den stora rovfågeln" ska dyka upp blir det ju en och annan bild av de andra fåglar som råkar dyka upp för att det finns mat framdukat mitt i vintern. Jag satt 36 timmar och väntade på kungsörnen som inte behagade visa sej alls. Men det kom ett antal olika hackspettar och även om den här är vanlig hemma så är den ju vacker. Jag noterade också att jag fått med lite av tungan på en bild. 

Efter första bilden med tungspetsen blev det fokus på att försöka få så mycket av tungan med som möjligt med på bild. Jag hade ju gott om tid och flera hackspettar som kom och åt av fettet som satt fastspikat på baksidan av stammen. Här kan man se den långa tungan men också att saliven är klibbig, vilket jag läst om att den ska vara hos just hackspettar. Om ni undrar över kotten så är det en hackspett som satt den där, inte Conny som äger gömslet. 

När ljuset är dåligt tidigt på morgonen kan man ju leka lite med långa slutartider. Det mesta går i sopkorgen men den här tyckte jag blev lite läcker.

Hacke i lågt stående sol mot slutet av dagen kunde jag heller inte motstå. Det här var ju "drömtimmen" då längtan efter en kungsörn framför gömslet var som störst.

En annan vacker spett som dök upp redan första dagen var gråspett. Det här var kul för det var min första gråspett. De är ju inte särskilt vanliga i Uppland.

Gråspetten poserade på lite olika ställen.

Här är den vid kotten och smakar på fettet som sitter på baksidan. Tungan då....

Gråspetten har jättelång tunga! Den visar den inte lika ofta som hackspetten, men jag hade som sagt gott om tid och gråspetten kom vid flera tillfällen under två dagar. 

De roligaste gästen var nog ändå spillkråkan. Conny var mycket nöjd för han hade inte fotat spillkråkan vid gömslet på 10 år. Den här luriga fågeln satt på väldigt långt avstånd i två dagar och hackade på något som tinat fram. Tredje dagen kom den äntligen fram och poserade för närbilder.  

Inledningsvis var den lite blyg...

...men efter en stund kände den sej hemma och det gick att få hur mycket bilder som helst. Det är också de första bilderna jag får på spillkråka även om den inte alls är ovanlig runt Uppsala. Jag har bara aldrig sett den när jag haft kameran med mej. 

Den räckte ut tungan och slickade sej om näbben ganska ofta och den har en liten krok på tungan längst fram. Jag vet dock inte om alla har det eller om det är just den här fågeln. Jag hade ju bara ett exemplar att titta på. Här kan man se att det ångar lite ur munnen på den. 

Det här är den enda bilden jag visar som är rejält beskuren. Här syns kroken på tungan riktigt bra. 

De här två var väl inte direkt bästa kompisar men de kunde äta ganska nära varandra efter en stunds betänketid. Nötskrikor var det för övrigt väldigt gott om och jag kanske visar några i ett senare inlägg. Dessa bilder är tagna med 400 mm och de flesta är beskurna mest för att få en bättre komposition. Fåglarna kom väldigt nära. Det kom också en vacker rovfågel som slog sej ner här för att äta. Mer om den i nästa inlägg. 

Hälsningar Lena

Västerbotten bjöd på norrsken

Jag har varit några dagar i Kalvträsk, Västerbotten och en kväll hade vi norrsken. Vi drog ut så fort vi kunde med kameror och stativ. Det gällde att hitta ett lämpligt ställe en bit bort från husen och det slutade med att vi fick pulsa ut i djupsnö. Trots töväder var det ett rejält snödjup kvar. 

Norrskenet började lite blygsamt och tilltog sedan i styrka, för att avta en stund senare. Vi fick ca 20 minuter med varierande ljus. 

När man inte gör detta så ofta tar det några exponeringar att "hitta rätt" inställningar. Jag använde Canons 16-35 /f 2.8 (på 2.8) på min 5DmkIV, ISO 400 och 20s slutartid. Det blåste en hel del så träden ser ibland luddiga ut.

När det kom en antydan till rött sken högt upp på himlen testade jag stående format.

När norrskenet försvann gick vi hem, även om det kanske skulle kunna dyka upp igen. Vi kunde inte vara ute halva natten för frukosten serverades o4:30. Vi skulle ju sitta i kungsörnsgömsle påföljande dag och solen går upp rätt tidigt nu, även i Västerbotten. Norrskensfotografering var bara en bonus.

Hälsningar Lena