Helgen har varit god

För två veckor sedan var det hummerpremiär och någon gång under hösten brukar vi passa på att äta av dessa läckerheter. Priset brukar avgöra när det inträffar. Uppsalas bästa fiskhandlare hade färsk svensk hummer, nykokt i butik, när jag handlade i torsdag och för ett bättre kilopris än jag upplevt på länge. Fredagsmiddagen var given. Vad som ytterligare förgyller en sån måltid är att den inte kräver någon tillagning. Bara att värma baguetten och pressa vitlök i det smälta smöret.  

Fredag efter jobbet och man kan ta det extra lugnt. Köket är knapp öppet men lyckas i alla fall åstadkomma några ostfyllda jamaica bell chili och en negroni toppad med prosecco. Bob vill nog helst ha sin negroni enbart med is, men vi tycker att det här är ett gott alternativ som man kan sitta och njuta av länge.  

Middagen är serverad. Vi sitter länge till bords,... till sista bensegmentet är avnjutet på sitt innehåll. 

Resten av helgen var vi i svärföräldrarnas sommarstuga för att tömma och stänga ner den inför vintern. Det handlade ffa om att stänga av vattnet och tömma ledningar, varmvattenberedare etc, eftersom stugan inte har någon värme på vintern. Vi fick också en trevlig lördagskväll med god mat och samvaro i stugan.

Flakmoppen skulle också förberedas för vinterförvaring.

Här demonstrerar min sambo hur man ska rullar ihop en slang för att man enkelt ska kunna dra ut den vid nästa tillfälle, utan att den "korvar sej" och gör motstånd. Jag erkänner att det här var något som jag inte ägnat en tanke förut, men att det var ett ganska självklart grepp när jag såg honom göra det.  

Utan att jag egentligen tänkt så mycket på det fanns det ett gemensamt färgtema när jag tittade på bilderna från helgen. Ni har säkert också sett det. Till och med naturen var i samklang med temat. 

Nu börjar en ny vecka.

Hälsningar Lena

Morgonljuset II

Jag fick också en morgon på campus då dimma och frost gav ett fantastiskt morgonljus. Det var ett par minusgrader och solen hade gått upp, men det såg ändå så lovande ut att jag gick en kort promenad ner mot Fyrisån.

Någon passade på att rasta sin hund före jobbet.

Ljuset var helt magiskt.

Jag hörde både gäss och änder någonstans i dimman, men jag blev kvar bland de stora träden.

Fåglarna åt frukost på gräsmattan längs ån och varefter mer människor började röra sej på cykelbanan, började de även flytta på sej.

Det kom också en joggare, men dimman börjar nu skingra sej utom precis över vattnet. 

Det magiska morgonljuset avtar och det är hög tid att gå tillbaka till jobbet. Det är ganska kyligt och jag börjar bli väldigt sugen på morgonens första kaffe.

Hälsningar Lena

Morgonljuset I

Denna vecka inleddes med ett par kalla mornar med både dimma och sol. Helt oemotståndligt. 

När jag kom till jobbet, lite extra tidigt, körde jag genom campus och till Fyrisån. Vid Vindbron får jag inte köra över men man kan parkera och gå en bit. Solen hade precis börjat gå upp. Det var kor på bete på båda sidor om vägen.

Denna morgon blev det fokus på kor, för det var de djur som uppehöll sej längs ån och på den plats jag hamnade på väg tillbaka mot jobbet. Här har solen inte riktigt nått fram ännu, men dimman börjar skimra i varma toner.

Upptäckte att det satt en häger vid kanten av ån. Den var tydligen inte alls rädd för kor, för den satt kvar fast det stora djuret satte ner sin mule i vattnet precis bredvid. 

Plötsligt steg solen upp över skogen bakom betet och då förändrades morgonljuset dramatiskt. 

Under ca 10 minuter kunde jag njuta av flockens långsamma rörelser genom den gyllene dimman. 

Ljuset ändrades ganska snabbt och trots att det fortfarande fanns viss magi när jag lämnade platsen var den finaste stunden över (jag hade också ett möte som jag måste förbereda). Jag hade ändå fått en gyllene morgonstund. 

Hälsningar Lena

Hemresan

Efter en veckas dykning, trevlig samvaro och god mat från havet är det bara att köra hem igen. Samma sträcka och vi passerar förstås rastplatsen i Aure även på hemvägen. Så här kan det se ut i mulet dagsljus. 

Färden genom Norge går förstås på slingriga vägar utan vägren och ofta längs vattendrag.

Vi kommer till Eidet (nära Röros), där det också finns en fin rastplats. Här har det funnits en kvarn och ett smältverk. Vi stannar och sträcker på benen samt äter lunch. 

Jag ville också fotografera den gamla bron. Numera kör man över nya "Eidet bru", som man kan se delar av i förgrunden. 

På väg Fv561 mellan Glåmos och Brekken kommer solen fram och den fortsätter att stråla på oss när vi passerar gränsen in till Sverige och i stort sett hela resan hem. Nu får vi se när det blir dykning nästa gång. 

Hälsningar Lena