Ny spindel och en gammal bekant

Det dök plötsligt upp en ny spindel på jobbet. Den kom förstås dit under kontrollerade förhållanden och med alla inresedokument i sin ordning. Den kröp inte bara plötsligt omkring i labbet. Det är en Trichonephila clavata, som också kan kallas Joro-spindel. En rejält stor spindel som spinner fantastiska hjulnät med en diameter på upp till två meter. 

Den visade sej vara en utmaning att fotografera, fast den kan sitta väldigt stilla om den känner sej stressad. Här satt den i alla fall en kort stund och jag fick till en stack med 25 bilder. Som ni kan se är ögonen väldigt små. 

Den duktiga spindeldoktorn Sumalata hanterade dem elegant. Här får den kliva runt på en bit drivved. Just denna individ är en av de mindre. 

Bilderna är fotograferade i ett dragskåp med svart sammet upptejpad som bakgrund. Spindeln nyttjade vinddraget i skåpet och fick snabbt till en tråd som fäste i taket av dragskåpet. Plötsligt klättrade den upp väldigt snabbt. Den kunde förstås inte ta sej ut den vägen, men vi fick försiktigt ta ner den för där uppe gick den ju inte att fotografera.  

Spindeln har läckert randiga ben och gul bakkropp. Näten den spinner är guldskimrande och det finns flera arter på olika ställen i världen som spinner den typen av nät. Jag har sett sk "golden orb" spindlar både i Australien och Sydafrika. Dessa Jorospindlar finns i halva USA ungefär (den södra halvan) och sprider sej effektivt. Osäkert dock hur kalla vintrar de klarar. Annars härstammar de från Sydostasien. Våra fick bo i en inkubator under såväl kontrollerad temperatur som fuktighet. Den vill ha varmt och helst 70% fuktighet. 

Här hanterar den nya "spindeldoktoranden" Tobias ett vackert exemplar. 

Jag har också gjort en kvällsutflykt med Tobias till småbåtshamnen i Uppsala för att fotografera fler brospindlar. Så här ser det ut i mörkret bland båtarna. Den här bilden är tagen en kväll för några veckor sedan. Nu är de flesta båtar upptagna och det var ganska öde längs bryggorna.   

Jag ville helst ha bilder på brospindeln i sitt nät. Den är bara aktiv i mörker och det är en utmaning att belysa spindeln så att även nätet syns. Dessutom måste den sitta stilla och det får inte blåsa. Näten var tyvärr inte i så bra skick och flera av de spindlar vi hittade jobbade med reparationer, dvs de rörde sej hela tiden. 

Det här är en bild som har mer "rätt stämning" dvs den är inte så kraftigt belyst. Jag använder en liten ledlampa eller en pannlampa och varierar vinkel, avstånd etc. Bilderna är stackade av 15 bilder, beskurna och något bearbetade i PS, men inte så mycket.  

Nu finns det nog inte så många spindlar kvar efter de senaste dagarnas regnande. Det fanns faktiskt inte så många när vi var där förra veckan. Spindlarnas årstid är på väg att ta slut, åtminstone i Uppland. 

Hälsningar Lena

En stor och läskig, eller?

Varje dag spinner hon ett nytt nät i vårt cykelförråd. Hon är inte ensam utan det finns flera individer som varje dag har ett nytt nät på samma ställe som dagen innan (men på betryggande avstånd från denna stora hona). Så här års finns det gott om dem i våra trädgårdar och på husfasader, vanliga korsspindlar (Araneus diadematus). Storleken på vissa individer gör dem lite läskiga, men ju mer jag lär mej om dessa djur desto mer fascinerad blir jag. Tyvärr fäster flera av dem sina nät i våra sopsorteringskärl, vilket gör det svårare att slänga sopor. Eller är det bara jag....?

Ha en fin helg allihopa,

Hälsningar Lena  

Spindeltrådens gåta

En korsspindel i sitt nät, fotat före frukost i morse. Den hade valt att spinna ett nät mot ett av våra sopkärl och jag såg den då jag skulle slänga en pappersförpackning. Snabbt ut med kameran för att fånga några bildserier innan jag åkte till jobbet. 

Idag var det en speciell dag på temat spindeltråd, för en doktorand som jag har varit med och handlett skulle "spika sin avhandling". Det är en procedur då den tryckta avhandlingen bokstavligen spikas upp på en vägg och formellt blir tillgänglig för allmänheten. Detta skall ske senast tre veckor före disputationen då avhandlingen ska försvaras offentligt.

Fredag eftermiddag och alla är samlade för spikningen. En hålslagen avhandling finns förberedd plus hammare och spik.

Sumalata strålade inför detta ögonblick och det har hon verkligen förtjänat.

Det finns en speciell vägg specifikt för att spika avhandlingar i vår byggnad på campus. 

Eftersom det är Fakulteten för veterinärmedicin och husdjursvetenskap spikas avhandlingarna med en hästskosöm, även om den råkar handla om spindeltråd.

Efter spikningen äter man spikningstårta och här fick även fotografen vara med på ett hörn.

Hela institutionen är förstås inbjuden att delta i denna händelse och tårta på fredag eftermiddag är ju inte helt fel. 

Här är bilden som Sumalata valde att ha på sin avhandling. Det är en svensk brospindel på ett ganska stort nystan av konstgjord spindeltråd spunnen i labbet. I blogginlägget nedan kan ni se hur det går till när de spinner tråd. 

https://www.fotosidan.se/blogs/logholm/index.htm?date=2022-11-01&skip=10 

Bilden är stackad av 19 bilder, fotograferad med ljus från en skrivbordslampa på svart sammet. Jag passade på att experimentera då det fanns en död spindel. Det här hade inte gått att göra med en levande, annat än möjligen i kylrummet. Jag gillar principiellt inte att fota döda insekter eller spindlar, det förtar tjusningen med att fånga ett intressant eller vackert makromotiv. Men ibland fyller det sin funktion. Jag har sett till att Sumalata har gott om bilder på levande brospindlar som hon kan använda när hon presenterar och försvarar sin doktorsavhandling den 6 september.  

Hälsningar Lena

Trollsländor

Jag åkte till Hjälstaviken för att ta en promenad på spången i vassen och kanske hitta någon trevlig liten fågel. Det gick, som vanligt på sommaren, en flock ungdjur där och betade.

En del hade så mycket gräs att de nästan kunde gå vilse i maten, men allt det här gräset tror jag inte att de uppskattar som foder. Det är ju en våtmark och inte en vanlig vall, men de tycks beta av något i vassen. 

Den här tiden på sommaren är det inte så mycket fågelaktivitet på spången, men det satt en stare där och fixade till fjäderdräkten. Jag tror att den hade badat. Jag hörde också några av de typiska arterna i vassen, dock inte skäggmesar.

Sedan hittade jag en vacker röd trollslända som satt på räcket. Den satt stilla så det blev ett par bilder.

För ett par dagar sedan var jag vid Råstasjön och hälsade på svanfamiljen (bilder kommer senare). Då tillbringade jag nästan en timme med trollsländor, för att försöka fånga en flygande på bild. Jag bevakade vasstrån som de ofta satte sej på, kombinerat med att försöka få fokus på de som hela tiden flög framför mej. 

Det blev en enda bild på flygande trollslända, precis när den kommer in för landning på ett vasstrå. Alltså ganska dålig utdelning.

På spången vid Hjälsta stötte jag på trollsländor som betedde sej på ett helt annat sätt och visade sej väldigt tacksamma att fotografera flygande. Jag var också glad att jag hade ett zoomobjektiv (100-500 mm), för de kom ibland väldigt nära. Bilden ovan är tagen med 100 mm och beskuren enbart så att sländan inte skulle hamna mitt i bilden. 

Framifrån är ju roligare och de gröna ögonen lyste i solljuset. Ljuset var väldigt varierande,  för vassen är hög och skuggar på sina ställen. Slutartiden är 1/1250 s och bländare 4,5, ISO 400.

Jag hade sländor runt mej hela tiden och de flög lite knyckigt, ibland väldigt snabbt för att sedan stanna upp några sekunder innan de kastade iväg åt ett annat håll. Om fokus inte var alltför långt borta när jag fick sländan i sökaren, låste kamerans autofokus på den och det blev då ofta en serie på 15-20 bilder, där de flesta var skarpa. Seriebildtagningen var ställd på 12 bilder/s.

Ut genom en glugg i gömslet fick jag en slända mot vissen skräppa och lite annan växtlighet i vattenbrynet. 

Den här flög i skuggan och slutartiden blev då 1/500 s, vilket gav mer rörelseoskärpa på vingarna men också färre skarpa bilder i serien. Vid det här laget hade jag så många bilder på flygande sländor att jag bara experimenterade.

När den stannade till ovanför vatten blev det här ett av resultaten  (1/1000 s). 

Jag har inte en aning om vilken sorts sländor jag fotograferat av de 64 arter  man kan se i Sverige. Den röda i början betedde sej inte som dessa, betydligt större, med grönglänsande ögon. Roliga var de i alla fall. 

Hälsningar Lena

Fjärilsstigen i Uppsala

I naturreservatet Hågadalen-Nåsten i Uppsala finns en fjärilsstig som är tre kilometer lång. Där finns det möjlighet att se 59 olika arter av dagfjärilar och bastardsvärmare, enligt informationstavlan vid parkeringen. Eftersom jag har semester bestämde jag mej för att gå längs stigen en dag då det var ganska soligt, varmt och inte så mycket vind, för att öka möjligheterna att se många fjärilar och även fota dem. Den första personen jag mötte var en fotograf...

Det blommar vackert längs stigen som går genom väldigt varierat landskap med både jordbrukslandskap och skog. Det som blommar gult på första bilden är inte käringtand utan lucern. Foderlucern är lila men det finns många arter och här blommar den med gula eller gulvita blommor med inslag av lila. Otroligt vacker. Citronfjärilarna gillade dessa blommor och den vita som kanske är en kålfjäril.

Citronfjärilar gillar även rödklöver (eller skogsklöver) och de blommade på många ställen längs stigen.

Jag är mycket dålig på att artbestämma fjärilar och man måste ju dessutom ha bilder på hur de ser ut på undersidan. Blåvingarna kan jag inte skilja åt men de gnistrade vackert där det fanns små öppna gräsplättar längs stigen genom skogen. 

De varierade miljöerna, med sina speciella blommor, passar inte bara olika fjärilsarter utan ger också väldigt olika bakgrund. Ibland blev det trängsel på de "godaste" blommorna, här en åkervädd om jag inte tar fel. Fjärilarna är någon sorts gräsfjäril, två olika arter ser det ut som. Det finns möjlighet att se sju arter längs stigen.  

Tistlarna attraherar pärlemorfjärilar och en hel del andra insekter också. 

Jag gillar också vissa typer av blommor och den här bilden kom med mer för vickern än för blåvingen. Jag är mycket svag för olika ärtväxter. 

Den här vackra ärtväxten stod i skogen, där det var ganska mörkt. Den finns inte i min flora men jag tror Stefan har visat något liknande. Det kan möjligen vara någon form av foderväxt som med hjälp av fåglarna hamnat här. 

Ibland fick fjärilarna trängas och de fick även konkurrens av andra insekter. Tistlarna var väldigt attraktiva. Notera att det är två olika sorters pärlemorfjärilar eller så är den främre en skogsnätfjäril, jag vet inte. Det finns åtta pärlemorfjärilar att välja på i bildfoldern som man kan plocka med sej vid parkeringen.

Det fanns som sagt många andra insekter och dessa råkade fastna på minneskortet då de stora trollsländorna absolut inte ville vara med på bild. Här är det alltså våtmark och jag står på en spång.

En lysande gul fibbla i skogen visar sej också innehålla små liv. Arter som jag är ännu sämre på än fjärilarna. 

När jag börjar närma mej slutet på den tre kilometer långa stigen (där man vänder och går tillbaka) hittade jag den första bastardsvärmaren. Här får den posera med vad jag tror är en mindre tåtelsmygare till vänster. 

Jag hittade dem bara på ett ställe. Vackert blåskimrande med rödfläckiga vingar, kan vara en mindre bastardsvärmare (rätta mej gärna om jag har fel).

Avslutar med en lysande guldvinge. En liten fjäril men den lyste vackert och jag såg den på långt håll. Avsätt minst fyra timmar om ni har vägarna förbi Uppsala och vill spana på fjärilar. Ta med fika, det finns lämpliga ställen att sitta på. Jag har inte inkluderat alla fjärilar jag såg i denna blogg, dock hittade jag ingen nässelfjäril eller påfågelöga, två arter som jag faktiskt känner igen.

Hälsningar Lena