B. LOGGBOKEN

En blog om undervattensfoto i första hand, men livet pågår ju även mellan dyken...

Norrsken

Norrsken är ju ganska vanligt nuförtiden men jag har inte varit ute särskilt ofta och kollat. Jag har inte något riktigt bra ställe att åka till inom rimligt avstånd. Onsdag kväll gjorde jag i alla fall en kortare tur och hittade lite vackert skimmer på himlen.

Det lyste upp som bäst några minuter vid halv nio. 

Sedan kom det tyvärr en del moln och så passerade ett antal bilar på en väg som jag hade i bakgrunden, det störde förstås.  

Molnen lättade något och jag stannade kvar i ca en halvtimme till. 

Jag fick lite ner skimmer i grönt och blålila men sedan mattades det av så mycket att det inte var lönt att vara kvar.

I morgon är det fredag (yeah) och jag har tagit en semesterdag. Jag har inte bestämt mej helt vad jag ska göra, men ute kommer jag att vara. 

Hälsningar Lena

Postat 2025-03-27 19:22 | Läst 185 ggr. | Permalink | Kommentarer (7) | Kommentera

Trandansen, innan dansen...

Efter en släktfest i Trädet såg jag fram emot att få en stund vid Trandansen på vägen hem. Vi skulle ju ändå passera och dagen innan då vi kom denna väg, vid två-tiden, var det fullt med tranor. Nu kom vi halv elva och det var helt öde.

Jag stod i snålblåsten och blickade ut över "dansstället" och de enda som kommit dit var några sångsvanar, som ligger i det vattenfyllda diket. 

På avstånd fick jag syn på en flock bläsgäss. Men var är tranorna? 

Jag mindes plötsligt att jag sett ett gäng tranor längs vägen, ca 6 km innan vi kom fram till Trandansen. Vi åkte tillbaka och det gick turligt nog att "fulparkera" vid en grind, för detta var en inhägnad betesmark. 

Tranorna hade landat här för att göra sej fina inför den supé och dans som de skulle flyga över till lite senare. De badade av hjärtans lust och putsade fjädrarna för att bli så fina som möjligt efter en lång flygresa. 

I samma hage hade dessa köttdjur av blandade raser samlats för att äta lunchbuffé tillsammans.

Med 100-500 mm tele på kameran fick jag också in denna kyrka i sökaren då jag "tittade mej omkring". Det var inte så svårt att lista ut att det är Gudhems kyrka och ruinerna till höger måste vara det som är kvar av Gudhems kloster. 

Tranorna hade badat klart och då följer ju en hel del flaxande.

Men de här två gör något annat, skulle vi få lite dans i alla fall?...

Ett annat gäng bjöd på några prövande "moves".

Här en ganska snygg uppställning inför en dansuppvisning som jag är säker på att de skulle ha senare under eftermiddagen.

Några tranor vinglade iväg mot festplatsen...

Vi passerade Trandansen igen då vi återupptog hemresan och det kom en trana. Det var nog fler på ingång men vi beslutade oss för att köra hem, det skulle trots allt ta  drygt fyra timmar. 

Hälsningar Lena

Postat 2025-03-17 07:58 | Läst 400 ggr. | Permalink | Kommentarer (9) | Kommentera

Tillfälligt besök i "Bjarneland"

Jag har varit på tillfälligt besök i de södra delarna av vårt land och på lördag morgon gjorde jag ett kort besök på en plats som många här har visat bilder från. Trots det blygrå vädret och att det nog kanske är den sämsta månaden på året att åka, hit så häpnade jag över hur vackert det. 

Här kände jag att jag var i "Bjarneland", bland de mossbeklädda stenarna, som var så osannolikt gröna trots tidpunkten på året. 

Stammarna med sina mossbeklädda rötter...

...jag vandrade runt och fastnade för det ena motivet efter det andra. 

Några enstaka karaktäristiska grenar med bladen kvar fanns förstås också.  

Till slut hamnade jag förstås uppe vid utkiksplatsen och nu gällde det att hitta det där trädet som så många har med i sina bilder. De flesta känner nog igen sej nu, jag står alltså uppe vid Kopparhatten i Skäralid, Skåne.  

Utsikten är enorm trots vädret och jag blev helt tagen av denna plats. 

Färgerna var, trots årstiden, ändå väldigt vackra. Även om jag ju sett på bild att det är ett ställe som ska besökas helst vår eller höst.

Jag blev tvungen att testa stående format också, även om det kanske inte är vad man väljer spontant i ett sådant landskap.

Vilken otrolig miljö! Det lilla jag sett av Skåne har ju annars varit mest platt :-).

Nu måste jag förstås försöka få till fler besök på denna plats, vid andra tider på året. Synd bara att det tar sju timmar att köra från Knivsta.

På väg tillbaka till bilen mötte jag detta gäng. Jag var förvånad att de fick rida där och när jag frågade fick jag veta att det finns åtta mil mjuka småvägar som de får använda. Vilket ställe att rida på, wow! 

Hälsningar Lena 

Postat 2025-03-04 08:35 | Läst 588 ggr. | Permalink | Kommentarer (9) | Kommentera

Gysinge, vilken pärla!

Det var ett föredrag av Brutus Östling som gjorde att både vi och Ing-Marie åkte till Gysinge på lördagen denna helg. Det var väldigt länge sedan jag var där och jag hade inget minne av att det fanns så mycket att se. Först spanade vi efter utter utanför Naturum och runt den brusande Dalälven. Den var förstås inte på plats just denna dag. 

Det fanns två strömstarar i den väldiga forsen men på alldeles för långt avstånd. De enda fåglar vi såg var tre kniphonor, men Brutus föredrag innehöll förstås mängder med otroliga fågelbilder.

Gysinge är ett gammalt brukssamhälle. Det finns en herrgård och en mängd byggnader i anslutning, som jag inte tog så många bilder på. Det får bli en annan gång och med ett annat objektiv. 

Här finns också Färnebofjärdens nationalpark och vi körde en sväng genom den. Det var dimma och här insåg jag snabbt att denna skog har stor potential. 

Det här kändes nästan som i Kanada, fast träden är mindre. Det fanns också många fina vindskydd med grillplatser, toaletter och parkeringsplatser. Vid bruket fanns förstås också ställplatser för husbilar, café och restaurang mm.

Här står jag på en av flera broar som man kör över för att komma till bruket. 

Det här är ett ställe som jag kommer att åka till igen. Visserligen en och en halv timmes resa, men det finns mycket att utforska.

Hälsningar Lena

Postat 2025-02-23 12:05 | Läst 589 ggr. | Permalink | Kommentarer (13) | Kommentera

I gryningen, dvs mitt i natten så här års

Om man ska uppleva gryningsljus och soluppgång så här års måste man vara ute före fyra på morgonen. Då får man antigen stiga upp mitt i natten eller göra som Affe och strunta i att gå och lägga sej. Jag valde att stiga upp 3:30 och var ute vid min närmsta sjö i tid. Det såg lovande ut med moln och färger.

Men när solen steg blev det mer och mer blaskigt.  Det fanns förstås inte tillstymmelse till dimma. Fel väderlek för sånt och dagg kan man ju också glömma.

När jag stod på bryggan kände jag mej plötsligt iakttagen...

...bakom mej satt en sädesärla och tittade sej omkring. Den satt kvar t o m när jag la mej ner på bryggan. Det fanns knappt några myggor, men den hittade kanske andra små insekter att äta till frukost.

Jag lämnade sjön och körde vidare på småvägar där det brukar finnas vildsvin, rådjur och ibland även älg. Denna morgon fanns det inga större djur alls och jag styrde därför mot en annan sjö, eller snarare pöl. 

Det här stället upptäckte jag för ca en vecka sedan och här häckar bl a ett sångsvanspar. Det är en privat väg så man får parkera och promenera en bit. Solen hade inte kommit över trädtopparna än men det var nära. 

Man står på en väg och har en pöl på varje sida. Jag såg minst åtta par svarthakedoppingar och tänkte att de kanske skulle uppvisa lite action när det var så många fåglar på så pass liten ytan.

Men det blev bara ett utfall och de har nog klarat av det mesta av revirhävdandet. Nu simmade de mest runt i närheten av de platser de verkar ha mutat in, putsade sej och kuttrade. 

Några som däremot inte hade löst sina problem var sothönsen. Det fanns bara tre, men det verkade vara en för mycket.

De kan verkligen trycka till varandra. 

Den här verkar vara ivrigt påhejad av sin maka (om jag nu tolkar situationen rätt). 

Kampen vänder dock snabbt och nu kliver fru sothöna in och coachar sin kämpe med höga skrän.

Snart är det ombytta roller...

...och här kommer vedergällningen i form av en stor fot rakt i ansiktet.

Nu kan inte fru sothöna hålla sej, utan ger sej in i den tuffa kampen med yviga flaxanden. Vattnet skvätter åt alla håll, tills plötsligt...

" - Jag ger upp!!!"

Har ni någonsin sett en sothöna ge sej? Det gjorde inte denna heller, det var bara en fint. I nästa ögonblick var den uppe igen och kampen fortsatte. Jag hade kunnat visa 50 bilder till innan de till slut stannade upp. Matchen slutade oavgjort och efter att alla rufsat till sina fjädrar simmade paret åt ett håll och den tredje fågeln åt ett annat. Jag åkte hem och hann precis till bilbesiktningen 07:20.

Hälsningar Lena

Postat 2024-05-24 06:42 | Läst 1078 ggr. | Permalink | Kommentarer (8) | Kommentera
1 2 3 ... 6 Nästa