Några glimtar från Gävle

Jag var på en återträff med gamla klasskompisar (från grundskolan!) i Gävle i helgen och på söndagen passade jag på att träffa även en god vän från gymnasietiden. Efter lunch promenerade vi längs några av de fina gatorna i gamla stan. Om ni känner igen något av detta så har Torbjörn visat bilder härifrån flera gånger.

Den här innegården var speciell för mej i tonåren. Här hängde vi mycket, samt i det gröna huset och pysslade med teater och musikaktiviteter mm. Nu är det en privat bostad och jag tog snabb ett par bilder innan vi gick vidare.

Det finns några pittoreska gränder här och vädret var fortfarande fint, men regnmolnen hade börjat hopa sej.

Ett elskåp dekorerat med pärlplattor. När det började duggregna tog vi bilen och åkte vidare.

Om man kör från Alderholmen i Gävle mot Brynäs passerar med det gamla gasverket och gasklockorna. De byggdes 1893 efter ritningar av Ferdinand Boberg.  Den sista gasen levererades 1966 och området blev en plats för skrothantering fram till mitten av 1980 talet, då man började sanera och restaurera. När jag växte upp var gasklockorna ett spännande, lite farligt och ack så förbjudet område att utforska. Men man var ju där och snokade runt ibland...  

Här är lilla och stora gasklockan 1:a september 2024. Nu är det en plats för kulturmöten, upplevelser och evenemang. Hela industri- och varvsområdet intill havet har utvecklats till en arena för stora upplevelser, och ett nytt bostadsområde har växt upp på Alderholmen. Det regnade tyvärr när jag kom hit så besöket blev kort. Nästa gång jag är i Gävle ska jag se mej om mer noga i denna del av staden. Det vore också väldigt kul att se hur dessa hus ser ut invändigt numera. 

Hälsningar Lena

Kantareller, eller...

Lördag och strålande väder. Vi åkte till ett "nytt" kantarellställe som vi kollat in ett par gånger på sensommaren. Ett par goda vänner följde med och vi fick en mysig dag i skogen. Vinden höll myggen i schack och det var lagom varmt. 

Det är viktigt att ha med sej ordentligt med matsäck och fika om man ska vara ute en hel dag. Dessutom hade vi med oss ett släp för vid tidigare besök hade det sett väldigt lovande ut på svampfronten. Nu hade det gått två veckor sedan vårt senaste besök och det hade regnat mer här än hemma (där det är snustorrt i skogen och kantarellerna inte orkar upp).  Vi hade stora förväntningar.

Första vändan i skogen gav en hyfsad utdelning. Efter äggmackor, kaffe och smaskig kaka gav vi oss ut igen. Här skulle plockas kantareller!

Vilken tur att vi hade släpet med oss :-) Den här bilden ska ni nog helst inte förstora...

Hälsningar Lena 

PS. Det var förstås en helt annan anledning till att vi drog en släpvagn med oss ut på skogsvägarna, men den kom ju till användning...

Skördetid och mathantverk

Nu har vi kommit till den period när vi inte hinner äta upp tomaterna som mognar, utan måste hitta på andra sätt att ta tillvara denna välsmakande grönsak. Semestern är dessutom slut så det är på lördag och söndag som det mesta ska ske. Lördag morgon och dagens skörd av tomater (mer eller mindre övermogna). 

Vi har testat san marzano tomater i år, som är mer lämpade till matlagning är att äta färska. Jag skär sönder tomaterna, blandade sorter, i lagom stora bitar, skivar några chili, plockar mängder med bladkryddor i trädgården och hackar några vitlöksklyftor. Gul lök får fräsa i rikligt med olivolja och sedan öser jag ner tomater, kryddor mm. När allt puttrat i minst en halvtimme mixar jag koket med en stavmixer och smakar av med salt och en gnutta socker, för att få fram tomatsmaken riktigt bra. Fem lådor med tomatsås i frysen som smakar fantastiskt gott när jag tar fram en mitt i vintern.  

Har någon av er som odlar tomater någonsin haft en tomatplanta som plötsligt dyker upp på helt fel ställe? Den här växer i gruset mot husväggen, långt från såväl växthus som andra tomatplantor. Jag trodde första att det var ett ogräs, men när jag luktar på bladen är det ingen tvekan om att det är en tomatplanta.

Efter tomatsåskoket åkte vi och kollade ett nytt kantarellställe. Det fanns mängder med små kantareller för någon hade varit där före oss och plockat, men lämnat småttingarna för att komma tillbaka senare. Vi tänkte att det är väl bara att gå längre in i skogen, de som plockat här före oss har väl vänt när korgarna var fulla eller när de inte ville gå längre (terrängen var bitvis väldigt stenig). Det stämde och plötsligt kom vi på fläckar med massor av kantareller som hade alla storlekar, från små till stora. Det var  bara att fylla korgarna. Jag går ofta själv i skogen och plockar svamp, men om du går tillsammans med någon kan jag intyg att den signalfärgade "jaktkepsen" som min sambo bär är otroligt bra för att hitta varandra. Den lyser verkligen i skogen. 

Vi körde på småvägar i ett skogsområde och bestämde oss för att ta en annan väg hem än den vi kommit på. Det gick inte så bra. Här fick vi backa och så småningom vända. 

Vi hann hem precis i tid för lördagszoom med familj i Texas och London. Sedan skulle det bli middag och jag hade tagit fram en bit ytterfilé (benfri kotlett) från vildsvin för att göra en porchetta. Det är en klassisk italiensk rätt och fläskbiten ska nog egentligen vara både större och fetare, men det här var vad jag hade. Man ska skära upp köttet så att man får en stor platt bit. På den lägger man en fyllning av finhackad salami (svensk i mitt fall), blandad med hackad vitlök och olika bladkryddor som rosmarin, salvia, basilika och persilja (som fanns i kryddlandet). Man rullar ihop köttet och binder det med garn, bryner i stekpanna och sedan in i ugnen till 65 grader. Efter halva tiden lägger man äppelklyftor vid sidan om köttet. 

Det blev riktigt gott och med tomatsallad på brandywine tomat, stekt mandelpotatis, squash, gröna bönor och äppelklyftor en förträfflig lördagmiddag. Jag insåg precis då att man inte ska fotografera mat på den vaxduken, men det råkade vara vad som låg på bordet i växthuset denna kväll. 

När vi ätit middag tittade vi på de två fulla svampkorgarna och bestämde oss för att ta itu med dem på en gång. Det var drygt fyra kilo gula kantareller som skulle i pannan. Sambon tog en öl och jag ett glas som bestod av hälften vitt vin och hälften tonic, denna kväll med smak av clementin. Vitt vin och tonic har jag lärt mej att uppskatta i London, som ett alternativ om man inte dricker öl.   

Det finns sämre sätt att tillbringa en lördagskväll på. Lagom till OS finalen i beachvolley riggade min sambo en ipad i köket så vi kunde följa matchen. När Sverige tog sin fjärde guldmedalj var vi färdiga med svampen och jag kunde stoppa undan 1,2 kg förvällda kantareller i frysen efter prisutdelningen. 

Hälsningar Lena 

Äntligen semester!

På väg till jobbet sista dagen innan semestern möter jag fyra stutar på landsvägen. Närmsta gården som har den här typen av köttraskorsning är ganska långt bort, men det är spänstiga ungdjur och de kan ha haft trevligt på sin utflykt i åtskilliga timmar. Bildkvalitén blir rätt skral när det är mobiltelefon genom vindruta, men ögonblicket krävde dokumentation tyckte jag.  

Här fick de för sej att prova veteåkern och släppte då förbi en hel del trafik som legat bakom dem. Jag fortsatte till jobbet tämligen säker på att dessa djur rapporterats till både press och polis innan jag mötte dem. När jag kom till jobbet kunde jag konstatera att Uppsala Nya Tidning minsann hade dem bland sina färskaste notiser. 

Under den senaste tiden har jag varje dag passerat ett lila fält på väg till jobbet. Lila blommor som inte är lin, lucern, tistlar eller något annat jag känner igen. 

Jag stannade till en morgon och tog några bilder. Efter en del efterforskningar på nätet kom jag fram till att det är honungsfacelia. Lustigt nog visar en annan bloggare här på FS bilder på just denna växt idag. 

Växten kan också kallas honungsört. Jag var lite förvånad att det fanns ett helt fält med blommor, som någon uppenbarligen sått (inte ogräs),  som jag inte hade en aning om vad det var. När jag hittade informationen om dessa blommor kom förklaringen. Honungsfacelia är en av de bästa dragväxterna för bin och fjärilar, samt att den också är en bra gröngödslingsväxt. 

När Peter visade bilder på fält med blommande vallmo tänkte jag direkt att det skulle man ha haft en drönare till. Därför blev den en snabb tur ut till denna plats idag, efter jobbet, med vår lilla drönare. Det blev givetvis ett antal olika bilder på det blommande fältet, men efter att ha lusläst spridningstillståndet för drönarbilder valde jag bara en bild. Den räcker för att visa det jag var ute efter, plus lite till.

Hälsningar Lena (som nu har semester, men som har lovat att läsa en blivande doktors avhandling före den 25:e juli)

Nästan semester...

Helgen blev en smygstart på min semester för jag ska jobba två dagar till, eller kanske tre om jag inte hinner få klart det som måste göras. Fredag middag var i alla fall räkmackor på rågbröd och lite gott bubbel till.

Lördagen gick åt till att ta redan på det vildsvin som sambon sköt förra helgen och som hängt i en kyl hos en jaktkompis en vecka. Först skulle den flås sedan styckade vi den i lämpliga delar samt malde färs. Det var en mindre gris som gav drygt 15 kilo kött och färs.

I växthuset frodas grönsakerna och nu börjar vi även kunna skörda en del. Vi är lite senare än Peter i Skåne, men nu börjar det se riktigt fint ut.

Gurkorna är redan en djungel och jag har skördat såväl slanggurka som västeråsgurkor i flera veckors tid.

I helgen blev det inläggning av både ättiksgurka och saltgurka.

Tomaterna har precis börjat mogna i växthuset och vi kunde skörda de första denna helg. De på bilden är "chocolate sherry" så de blir inte skarp röda när de är mogna utan snarare lite brunröda.

Vårtbitarna växer och de har nu upptäckt vår sparrissallat. Vi har dock ett överdåd av denna sallat och vårtbitarna är små i maten, jämför mer sniglarna, jag låter dem hållas så länge.

Helgens största händelse var dock lördagens "familjezoom". Min närmsta familj bor i Texas och London och vi brukar ses via zoom på lördag 17:30, en rutin som vi skapade "under covid" då min systerdotter precis flyttat till London och satt isolerad i en lägenhet. Nu är hon gift med en engelsman och de har precis fått en liten tjej i veckan. Det här blev sålunda Phoebes första "familjezoom".    

Vi  provsmakade förstås vildsvinet på lördagskvällen då det serverades grillad ytterfilé i poblanosås med råris och sallad på egna grönsaker. Poblanochilin som är basen i såsen är också från egen odling, men jag tog upp frysta strimlor från förra året skörd.  

På söndagen gjorde vi en utfärd i skogen och jag insåg då att det kanske skulle vara värt att kolla upp mina kantarellställen, i alla fall de som brukar ha tidiga kantareller. Det   gav utdelning över förväntan och nästa helg ska jag definitivt ut med "stora korgen".

Nu blev det en förrätt på söndagen till den i övrigt vegetariska middagen. Även om vi har kött i frysen behöver man inte äta det varje dag. I synnerhet inte nu när trädgården och skogen bjuder på så mycket gott.

Hälsningar Lena