Fågelrestaurang för de allra minsta...

Vi har semestrat ett antal gånger på Vancouver Island och bl a bott i det här läckra huset som man når efter två timmar båtresa från en liten ort på öns västra sida som heter Port Alberni.

Inga grannar, inga vägar, inget internet och ingen mobiltäckning. Man kan däremot se val och späckhuggare från köksfönstret, örnar i träden vid huset, svartbjörn på balkongen (den ville åt salladen i blomlådan) och säl vid bryggan.

Vad man kanske inte alls förväntar sej är att under sommaren finns också de allra minsta fåglarna här dvs kolibrier. Det är mest troligt Anna´s hummingbird på den här bilden och de kommande. Bilderna är tagna i början av augusti och då är det mest ungfåglar kvar som ej flyttat ännu och de är inte så granna i färgerna som sina föräldrar.

En fågelautomat för kolibrier är röd för de gillar den färgen och den innehåller sockerlösning. Kolibrier går på naturens eget raketbränsle, dvs nektar, som är socker. Om en människa som väger 70 kg skulle sätta i sej lika mycket energi som en kolibri skulle man behöva äta 45 kg rent socker per dag.

Även om det fortfarande finns blommor i början på augusti så är automaterna ett uppskattat tillskott och de unga fåglarna kan t o m samsas. Annars är kolibrier väldigt territoriella och vaktar "sin" automat från intrång av andra fåglar.

Två kan möjligen gå men en tredje fågel är nog inte välkommen...

Man kan ju tycka att med en foderautomat borde det väl inte vara så svårt att fånga de små fåglarna på bild...men attans vad fort det går.

Man vill ju också gärna ha bilder utan automat...

...men även om man hör dem komma så är det svårt att hinna med. Det blir faktisk en massa bilder helt utan fågel...(brusigt är det också men bilderna är tagna med min gamla 7D).

I undantagsfall slår de sig ner på en gren i trädgården och då kan man få en kort stund med en stillasittande kolibri, en kort stund...

Hälsningar Lena

Tustna revisited, part III

Mot slutet av vår vistelse på Tustna fick vi ett par dagar som började med dimma.

Vår dykbåt ligger vi kajen och väntar på att vi ska packa oss ombord. Det var väldigt stilla...

Det var nästan spöklikt att ge sej ut med båten. Vi spanade naturligtvis efter delfiner för det hade varit perfekt en morgon som denna. Fiskaren ombord på Flink hade ju omringats av ett 50 tal delfiner ett par dagar innan...

Det fanns ju gott om mat till dem kunde vi konstatera på morgonens första dyk.

Dagens bjöd dock på flera spännande möten med marulk eller "breiflabb" som den heter på norska.

Jag hade 60 mm makro på ett dyk och då kan man t ex fånga en havsspindel på bild...

....eller varför inte en vacker snäcka (Calliostoma zizyphinum).

Vår värd Kenneth var mycket nöjd då han hittat en ny dykplats som hade mycket fint att bjuda på.

I det här läget kan dykning i skandinaviska vatten vara lite tungt....på väg uppför dykstegen. Det står "Guns and ammo" på det svarta röret till vänster. Undervattensjakt är tillåtet i Norge (ej hummer) och vill man försöka fånga en torsk med ljuster så kan man låna ett ur behållaren. Det är inte lätt...

En känd natur- och undervattensfotograf passar på att föreviga en annan fotograf.

Det var inte lika varmt mot slutet av veckan och grillen fyllde fler funktioner än att bara tillaga korven på. Lunch är väldigt viktigt mellan dyken. Jonna, Kenneth och kocken Johan tittar på bilder.

Ingvar Eliasson (till höger), en känd FS profil, hugger in på skorporna i väntan på korven. 

På lunchen är det också skönt att vila lite och med tjocka kläder på kan dykare finna en vilsam position även på mycket hårda underlag.

Vi fick aldrig se några delfiner men på väg hem skymtade vi några tumlare. Det blev en fin avslutning på vår Tustnavecka.

Sista kvällen är det alltid Hawaiitema och utstyrsel är obligatorisk. Det här sköna gänget från Dykeriet i Nyhamnsläge (Skåne) tog hand om oss under veckan. Dykeriet har arrangerat dykveckor i september på ön Tustna i Norge i över 20 år. Vi fick en toppenvecka med en extra knorr eftersom Jonna och Ingvar även höll i en undrvattensfotoworkshop denna vecka. Vi har redan bokat en vecka i september 2015...

Hälsningar Lena

Pilfinkarnas eviga tjafsande och stjärmesen på nya äventyr

Idag hade jag tänkt avsluta min reseberättelse från Tustna men det kommer fler dagar. Istället blev det mycket fokus på fågelrestaurangen idag och dessutom skulle vi räkna småfåglar denna helg.

Vi har en hel del blåmesar och talgoxar men de är svåra att räkna för de sitter inte stilla många sekunder. Pilfinkarna är däremot lätta att hålla koll på även om de tjafsar väldigt mycket vid automaten.

Trots att det finns tre automater att välja på sitter de alltid bara i en, även om inte alla får plats.

De anfaller med näbbar och klor...

Egentligen hinner man inte se vad de håller på med men genom att titta på bilderna efteråt förstår man lite mer av hur anfallstekniken går till. Som mest hade vi i alla fall 11 pilfinkar.

Dagen bjöd också på två stjärtmesar. Fredrik gjorde ett honungsblock med frön efter Mariannes tips och det ligger en liten kladdig bit av det blocket bakom denna fågel. De verkar gilla den blandningen...

Vi hade två stjärtmesar på besök idag. Antagligen brukar de komma på korta visiter men vi är inte hemma på dagarna så vi kan ha koll på dem. Nu finns i alla fall en honungskaka med krossade jordnötter och frön så vi får hoppas att det passar.

Hälsningar Lena

Finaste besöket i restaurangen

Vid frukosten såg vi att en koltrast plockade frön under fågelautomaterna och min sambo tyckte att vi skulle rigga upp lite mer gott till den. Han åkte och uträttade några ärenden och inhandlade även  äpplen (det blev dåligt med egna äpplen i år). Med en spik i en av ställningarna som håller fröautomater fick koltrasten ett eget "bord" i fågelrestaurangen och responsen var omedelbar.  

Koltrasten smörjde kråset och varvade frukten med den överblivna bit av talgblocket som Fredrik lagt på marken när han laddade "småfågelburen" med ett nytt block.

Det dröjde förstås inte länge förrän fler koltrastar insåg att det fanns smaskens att hämta hos oss. Jag bytte till 70-200 och gjorde mej beredd på lite koltrastinferno, då är småfågelkombinationen med 420 mm för mycket från min position i köket.

Just då landar tre ljusa blixtar i buren med det smaskiga talgblocket! Jag svär förstås över nätet men det är ju faktiskt till för att småfåglarnas bästa. De ska få äta ifred utan hot från katter eller annat samt även få ha sin mat för sej själva. Men vi har inte sett stjärtmesar på ett par år i trädgården så jag blev helt exstatiskt.

Med den brännvidd jag hade att tillgå under den korta stund de stannade blev det ett par kraftigt beskurna bilder. Samtidigt fick jag tillgång till en väldigt stor bländare (2,8). Alla bilder är dock tagna genom treglasfönster.

Jag väljer ju inte längre dagens bild men om jag gjorde det hade den här blivit mitt val. Stjärtmesarna stannade några minuter och sedan var de borta. Antagligen har vi haft dem i trädgården vid fler tillfällen men det är ju bara på helgerna som vi har möjlighet att se matplatsen i dagsljus.

Hälsningar Lena

Tustna revisited, part II

Vädret varierade en del och denna dag startade med dimma som sedan lättade och det blev riktigt fint.  Genomgång av dagens första dykplats. För er som undrar över utrustningen är det inte ovanligt att dykare i Skandinavien bär dubbla flaskor på ryggen. Helt kort är det ett system som ger större säkerhet, ffa i kalla vatten.

Vi möter fiskebåten Flink som är på väg hem med dagens fångst.

Om man ska dyka djupt krävs det ännu fler flaskor och den här killen, som även var en av värdarna under veckan, skulle göra ett dyk till 100 m med sin dykkompis. När man dyker till sådana djup har man helt andra gaser i sina flaskor än luft och det kräver betydligt mer kunskap och träning för att göra på ett säkert sätt. Det blir också oerhört tungt innan man kommit i vattnet.

Den typen av dykning är inte heller "sportdykning" utan det heter "teknisk dykning", vilket kräver extra utbildning och andra certifikat. Vi dyker sällan djupare än 30 m och går nästan aldrig under 40. Det här är för övrigt vår kock som också är en mycket erfaren dykare, men som inte dök fullt så djupt denna dag.

När man fotograferar finns det ofta väldigt mycket fint att se betydligt grundare och som avslutning på ett dyk kan man ligga ett tag precis under ytan. Om solen skiner kan man då också få fint ljus från ytan.

Mitt i barnkammaren. Det grunda vattnet och den rikliga tillgången på tång och alger ger en bra miljö för småfisk. Här är det ca 0,7 m djupt och jag riktar kameran snett rakt upp.

Samma miljö fast jag har riktat kameran mer rakt fram och fått en speglig mot ytans undersida istället för himlen.

De som inte dök så djupt samlade pilgrimsmusslor i nätkassar till kvällen middag. Det finns gott om dem i området och det är inte svårt att plocka musslor till 12 personer (men det blir tungt mot slutet av dyket). 

På väg hem passerar vi en ö där det sitter ett helt gäng med hägrar. För mej som är van vid Råstasjöns hägerflockar är det inte något konstigt men många andra på båten hade inte sett häger på detta sätt förut. Det var minst ett 50-tal fåglar.

Plötsligt lättade alla hägrarna och bjöd på flyguppvisning.

De passerade över våra huvuden och minst fyra fotografer följde dem tacksamt med sina teleobjektiv. Det var ju egentligen en  "undervattenfotoworkshop" men flera hade extra kameror och objektiv med. Intresset för naturen även ovan ytan fanns nog hos alla i detta gäng.

När vi kom iland rensades musslorna i en rasande fart.

Vår kock har bytt om och fixar marinerade pilgrimsmusslor på grillen. Ännu ett exempel på en utomordentlig dykupplevelse med en flygande avrundning och en mycket kulinarisk avslutning.

Hälsningar Lena