Den pigga strömstaren

Vardag och jag är ledig. Jag ska uträtta ärenden och sambon ska lägga nytt golv i gästrummet. Mina ärenden gjorde bl a att jag måste åka till ett stort köpcentrum i norra Uppsala, så jag tog med kameran med 100-500 mm för att spana på strömstaren vid Ulva Kvarn. Hemma var det mulet och sex grader när jag åkte, i centrala Uppsala sken solen, men i Gamla Uppsala var det tät dimma och en plusgrad. Snacka om lokal variation!

Jag visste först inte riktigt vad jag skulle göra. Dimman var så tät att jag inte såg något fågelliv alls när jag gick längs vattnet. Det var dessutom väldigt mycket vatten. Jag hade inte något annat objektiv mer än 100-500 mm så jag plockade upp min lågbudgetmobil och tog ett par bilden. Det var trots allt rätt stämningsfullt i dimman. 

Efter redigering i LR är det här vad mobilen presterar, den kostade en tredjedel av min sambos modell. Jag valde den för jag fotar ju ändå aldrig med mobilen....

Det var otroligt mycket vatten och jag trodde aldrig att jag skulle hitta någon strömstare, men plötsligt satt den där, mitt i värsta skummet. 

Den var dessutom väldigt aktiv. 

Men det var ISO 5000 eller mer och begränsad sikt, så det var svårt att sätta fokus på den lilla fågeln. 

Jag trodde aldrig att den skulle dyka i vatten som strömmade så här hårt men det gjorde den, om och om igen.

Plötsligt satt den på min sida av strömmen, vilket aldrig har hänt tidigare. Så här nära har jag aldrig kommit förut men man kan ändå se att sikten inte är helt klar.

Dimman lättade något under ca en halvtimme och strömstaren fortsatte ivrigt med sina "kamikazedyk".

Ljusförhållandena var på gränsen för följande autofokus på min Canon R5 och den bommade en hel del bilder.

Men den satte några som jag faktiskt häpnade över när jag kom hem. Här dyker strömstaren i värsta strömmen, ISO 5000, f/7.1 och 1/1000 s. Bilden är beskuren till ungefär halva formatet. 

Det är en snabb rackare och här försökte jag fånga den då den kom emot mej, inte perfekt men jag tror mest att det handlade om för lång slutartid (1/1000 s). 

Jag lämnade den aktiva strömstaren och gav mej av för att uträtta tråkiga ärenden och handla inför helgen. En fin stund hade det blivit i alla fall och jag skulle gärna åka hit igen om det bara blev lite sol en dag.

Vi avrundade fredagskvällen med att grilla, det var ju sex grader varmt och vindstilla. Som vilken dåligt sommarkväll som helst. Vildsvinskarré med traditionell grillmarinad, aromsmör med vitlök och rökt paprika, sallad och potatiskroketter (färdiga för det är inte värt att göra egna :-)

Hälsningar Lena 

Mer Jul, ge mej MER JUL!

En julfavorit för mej är "Mer jul" med Adolphson och Falk.  Tommy Wallentin i Täby har fyllt sin trädgård med 80 000 ledlampor och illustrerar jullåten till fullo. 

Jag är ju van att betrakta julpyntade trädgårdar i Texas och det här är rätt nära de riktigt välpyntade ställen vi sett "over there". 

Det är defintivt "MER JUL" men inte riktigt amerikansk "värstingstandard". Det spelades ingen musik och det var inte så mycket som blinkade eller rörde sej. Men skulle jag vilja ha detta i min egen trädgård? Eller ens på min egen gata?

Vi åkte förbi den 23 på kvällen och fick trixa oss fram på gatan för att hitta en parkering. Att ha trafikstockning på sin villagata runt middag/kvällstid kan inte vara en höjdare för de som bor i närheten. Dessutom lyste denna trädgård upp hela gatan (dock utan att rytmiskt blinkande).  

"Stilla natt" är kanske inte så dum ändå och en enkel ljusslinga med vita lampor som får glittra i den våta häcken (eftersom snön smält bort). 

God fortsättning!

önskar Lena

Julfest på balkongen

Här är det en kille som verkligen ordnat med tidernas julfest på sin balkong. Lyckades sålunda ta en "julbild" i sista momangen, då vi passerade detta ställe idag.

Jag visste förstås att det här fanns. Killen heter Anton och bor i Bromma. Han bjuder grannar på glögg och pepparkakor när han tänder upp sin balkong i början på december.

GOD JUL önskar jag er alla som tittar in i bloggen.

Hälsningar Lena

Acceptera mörkret III

Sen fredag eftermiddag och jag befann med i norra delarna av Uppsala, tog därför en sväng förbi Ulva Kvarn. 

Ljuset var på i delar av byggnaden och vattnet strömmade som vanligt. Ingen chans på strömstare i detta ljus men jag var där för att fotografera i mörkret, igen. 

Det var inte riktigt mörkt ännu men det var mulet så ljuset från himlen var begränsat. Det passerade några flockar med vad jag tror var gräsänder, men de fastnade inte på någon bild (för lång slutartid).

Det fanns några gatlyktor in närheten av korsningen.

Bakom huvudbyggnaden var det mörkare. Jag har aldrig varit på denna plats i mörker förut. För att fotografera strömstaren i det forsande vattnet vill man ha bra ljus, för att få korta slutartider. Så här års är det bara mellan ca 10:30 till 12:30 som man kan få det (om solen skiner). 

Jag upplevde platsen som helt annorlunda i mörker och mina motivval blev förstås också totalt olika de jag brukar välja. Det här är faktiskt en av mina favoriter från denna session, men den kan uppfattas som för mörk (beroende på vilken skärm man använder). Förstora, alla bilder blir bättre mot en svart bakgrund.

Här har de tänt ljuset i ett par fönster till i huvudbyggnaden (som jag har bakom mej). Det ljuset lyser upp isen i forsen en aning när jag tar min sista bild. 

När jag gick tillbaka till bilen var det fortfarande lite ljus vid horisonten. Jag tog ett par bilder handhållet med högt ISO, för jag började få bråttom. De andra bilderna är tagna med stativ, ISO 500 och rätt långa slutartider.

Nu stundar julledigheten, fast jag ska jobba lite på måndag...

Hälsningar Lena

Acceptera mörkret II

En ny kvällsövning då det fortfarande fanns lite snö och det dessutom var kallt. Det låg ett lager is på sjön i Knivsta som jag aldrig hade vågat sätta en fot på. Det var också väldigt mörkt, även om det var månljust.

Månens sken fick snön att gnistra och jag upplever faktiskt det som rätt störande. Jag har försökt dämpa det i efterbehandlingen. 

Det är lång slutartid och stativ när jag tagit dessa bilder, under förhållanden där jag känner mej som en fullständig novis. Även efterbehandlingen blir något nytt och ovant. Jag har valt att inte göra bilderna svartvita för jag vill att de ska ha en kall ton. 

Hälsningar Lena