B. LOGGBOKEN
Kaxig jättehummer!
Under ett av dyken vid Väderöarna på midsommarafton mötte vi en riktigt stor hummer. Kanske den största vi någonsin sett. Vi närmade oss lite försiktigt för den låg utanför sin "håla" vilket är mycket ovanligt på dagtid. Jag hade Tokina 10-17 mm fisheye på kameran (på 11 mm) och bilden är något beskuren.
Den här bilden är obeskuren och hummern backar inte trots att jag är väldigt nära. Istället kommer den vandrade med klorna i "högsta hugg" och går först mot Fredrik. Ingen av oss har någonsin upplevt en hummer som kommer mot oss på det sättet...
Klorna är enormt stora och Fredrik bryr sej inte ens om att höja sin kamera med 60 mm makro.
Plötsligt kommer hummern på andra tankar och vänder sej mot mej istället. Här kan man se att den har en del av en krabba som den håller hårt i. Störd mitt i maten, kanske var det därför den var så hetsig i humöret.
Tyvärr hade jag bara en fungerande blixt så ljuset blir ojämnt när den stora hummer kom farande mot mej. Jag hann inte heller rikta om den enda blixten jag hade för det gick för fort. Den stora mörka klon är precis vid kameraporten och jag backade spontant undan.
Hummern passerar mej med sin måltid mellan frambenen och klipper några extra gånger med den stora klon mot kameran. Den vandrar iväg bland stenarna och vi låter den hitta en ny plats för att få äta ifred.
Trots att det var 10 dykare i vattnet på ungefär samma plats under ca en timme var det bara vi som mötte denna hummer. Tur att jag hade bilder som kunde styrka att det var en riktig gammelhummer.
Hej så länge,
Lena
Midsommarafton del II. Vi var helt under ytan...
....och där var det också "fest". Havet var fullt med småfisk. Små torskar, ca 5-7 cm långa, stimmade runt i vattnet vid Väderöarna. Dock inte alls så organiserade som jag hade önskat.
Om man tittade upp mot ytan såg det ut så här. En del små sill är med här också.
Havet var stilla på midsommarafton och sikten imponerande för att vara svenska vatten. Vid Trolleskär hittade jag den här spännande platsen....
Jag kunde inte motstå att simma in i den här gången. Fredrik låg någonstans bakom mej och fotograferade med makro så jag visste att han antagligen skulle ligga kvar där.
Småtorskarna irrade runt mej....och jag smög vidare. Om man rör sej sakta och försiktigt rör man förhoppningsvis inte upp så mycket små partiklar i vattnet (som blir vita prickar när blixten slår).
Här blev det lite trångt. Det är också ganska grunt, ca 6-7 m.
Gången mellan klipporna slutade så här och med en blixt som inte fungerar som den skulle förmådde jag inte lysa upp detta mer. Jag vände om och simmade ut.
I mynningen hittade jag Fredrik bakom en ridå av småfiskar. Makrofotografer rör sej nästan inte alls om de hittar en fina motiv.
Vi simmade vidare och hittade andra spännande platser.
Här har jag lite tur för det är både en blåstråle och en rödnäbba med på bilden, förutom krabban som sitter på stenen. De två fiskarna är av samma art, hanne och hona av blågylta. Dykaren som närmar sej med en lampa i bakgrunden är också en bonus.
Makarna blåstråle stannade kvar och jag fick en bild från en annan vinkel. Nu fick Fredrik vara modell. Bilden är tagen med enbart en blixt och det var tyvärr smolket i bägaren denna dag, för den visade sej vara helt död.
Vi fick förstås en smarrig lunch och en förstklassig midsommarmiddag innan dagen var slut men timmarna under ytan denna midsommar slog nog allt detta år (och ni har inte sett attackhummern ännu).
Hej så länge,
Lena
Glimtar från en svensk midsommarafton...
Vi firade midsommar på västkusten, mitt i en riktig turistidyll med vackra sjöbodar, stora båtar och vajande flaggspel....
De som hade en sjöbod tillräckligt stor för att sitta i gjorde så....
...eller så fixade man andra lösningar med presenningar och provisoriska regnskydd. Ni vet väl lika bra som jag vad som händer när man råkar komma åt en svacka i duken med särskilt mycket vatten...men stämningen verkade god. Bilderna är förstås tagna med 400 mm för vi ville ju inte störa dem denna sköna helg.
Färggranna goretexkläder, paraplyer och burköl. Visst är det svensk midsommar i ett nötskal? Men vad gjorde vi då? För inte trodde ni väl att vi satt i en sjöbod och åt sill med öl och nubbe?
Vi simmade förstås med sillen!!! Dock är det nog mest småtorskar på denna bild,... men det fanns en hel del småsillar och annat smått och gott under ytan vid Väderöarna. Tänk,.. vi märkte inte av en enda droppe regn!
Vi träffade också på dessa livsnjutare som gottade sej på klipporna. Förstora så förstår ni ännu bättre. Kolla in sälen till vänster som gör "bananposen". Bilderna är förstås tagna med 400 mm (och beskurna) för vi ville ju inte störa dem denna sköna helg.
Fortsättning följer...
Hälsningar Lena
Under ett par sommardagar...
Det är lördag och vi dukar lunch utomhus i svärföräldrarnas stuga på Vindö. Himlen är blå och solen skiner. Plötsligt får vi höra högljudda skrik från ovan. Två havsörnar passerar cirklande ovanför oss och de för en intensiv konversation. Jag har inte upplevt tidigare att två örnar kommunicerar så, men det kanske har med årstiden att göra även för dem. En glädjande syn var det i alla fall.
Vi sitter och njuter med kaffe efter lunchen. Från verandan ser vi hur flugsnapparparet flyger i skytteltrafik till holken.
Man kan stå på första parkett och titta på dem.
Hannen jobbar minst lika hårt som honan. Efter en stunds avslappnande spaning på flugsnapparna gick vi i till en sjö för ett dopp. Vattnet var 22 grader varmt.
Efter jobbet i måndags åkte jag till Kungsängen för att spana efter tornfalk. Det satt fullt med små fåglar på tråden som alla flög när jag kom utom denna.
Jag tror att det är en ung stare. Den satt där och sträckte på sej innan den också flög iväg till sina kompisar.
De hade flyguppvisning över de blommande ängsmarkerna.
En ganska stor flock flög i böljande formationer över den gröna ängen.
Jag blev alldeles trollbunden av att stå och titta på dem.
När jag gick mot ladan där tornfalkens bo är beläget flög den plöstligt in och landade. Den kom bakifrån och hade inte någon mat med sej. Jag stannade och stod stilla...
....den satt kanske en halv minut sedan gav den sej av ut på jakt igen och jag såg den försvinna bort mot skogen. Det kändes som lagom spaning för dagen. Jag åkte hem och planterade sommarblommor.
Till midsommarhelgen blir det dykning och havskräftor för oss, allt enligt tradition.
Hej så länge,
Lena
Sjöräddning även för dykare ibland.....
I anslutning till den långledighet som man kunde få ihop helgen före 6 juni var vi på Smögen. De välkända små sjöbodarna kunde jag ju inte motstå.
Ejdrarna hade smått och simmade runt i det ganska skvalpiga vattnet vid dykcentret där vi bodde.
Smögen Dyk och Upplevelse har jättefina lokaler och boende precis vid vattnet. Det var vårt första besök hos dem och det är alltid spännande att besöka ett nytt ställe samt se nya dykplatser.
De har inrättat en förträfflig bänk för undervattensfotografer där man kan ladda blixtar och fokusljus under tak, men ändå stå nästan ute på bryggan.
Tyvärr blåste det en hel del och det gör alla båtutfärder lite extra knepiga. För stora vågor gör vattnet grumligt och dessutom blir det både svårt att klättra ombord på båten och svårt för båtföraren att se dykare i vattnet. Sedan kan ju andra helt oförutsedda saker hända...
Som t ex en bränslepump som plötsligt inte vill vara med längre. Tack och lov finns det Sjöräddning och efter en stund i de guppande vågorna fick de bogsering tillbaka till dykcentret.
Här blev det lite fel och plötsligt var avståndet alldeles för långt för att kasta linan...
Om man har en hel båt full med folk i torrdräkt löser det sej ändå. Någon får bara hoppa i och simma.
Det är förstås trist att lasta av all utrustning från båten utan att ha gjort ett dyk, men innan kvällen var till ända hade de lyckats byta bränslepumpen och fått igång motorn inför nästa dags dykning. Vi hade redan bestämt oss för att dyka i Gullmarn istället för SMHI spådde 17 m/s även påföljande dag och då är det betydligt bättre att vara i en fjord än på havet. De var också där vi hittade cylinderrosen från förra inlägget.
Till midsommar blir det förhoppningsvis dykning på Väderöarna om vädrets makter är med oss.
Hej så länge,
Lena