Bakom kulisserna på Royal Highland Show

Royal Highland show pågår i fyra dagar. Under torsdag och fredag sker den bedömningen inom varje ras av olika nöt, får och häst. Under lördag och söndag sker en del ytterligare tävlingar där även olika raser kan ställas mot varandra och "best in show" utses. Dessutom visas vinnarna inom varje ras i en parad för nötkreatur och en för hästar. Då ingår oftast båda könen samt ungdjur och en del "småttingar". På bilden ovan är det en Simmental som visas. Det är en ras som har använts för både kött och mjölk men numera är övervägande en köttras.

Naturligtvis fanns det en hel del Highland Cattle, alla med prydligt kammade pannluggar och fönade pälsar.

Många av djuren anländer redan under onsdagen och är sedan på plats till söndag eftermiddag. För nötkreatur finns en jättestor hall med båsplatser, där man kan gå runt och titta som besökare. Här har även ägarna "inrett" egna bås med möbler, mikrovågsugnar, kylväskor, stora termosar etc samt förstås alla prylar som behövs för att fixa till sina djur. Det finns också en stor parkering för husvagnar och husbilar där djurägare bor under showen.  

Den här tjejen är i full färd med att föna en av sina Belted Galloway. Den har antagligen lagt sej i en träckhög som de inte hann ta undan och ska senare vara med på den stora paraden, då måste man ju vara fin.

Det ligger stora mängder halm i båsen och det är ständigt någon som skyfflar undan träck så fort det landat i halmen. Allt för att djuren inte ska lägga sej eller ens trampa på det. Som besökare möter man också djur som är på väg in eller ut t ex den här bastanta Aberdeen Angus tjuren. Angus är ändå en av de mindre köttraserna... 

Charolais hör till en av de största och tyngsta köttraserna. Här kommer en hel familj med pappa och mamma först. De är på väg till sina båsplatser som är till vänster om mej. Lugnt och stilla kliver de fram bland besökare. Notera att även kon har en nosring. Den används bara när djuren leds, inte när de står uppstallade.

De gigantiska vuxna djuren är väldigt lugna, men de åtföljs av två ungdjur som också är rätt stora. Plötsligt blir en ungtjur lite amorös av sej och hoppar upp på det som antagligen är hans syster. Det gick bra men man bör se sej för när man rör sej bland så stora djur. De här djuren sparkar inte men man vill ju helst inte få en sån bjässe på foten. 

Utställningens minsta nötkreatur är Jersey. En mjölkras som nästan får något rådjursaktigt över sej då man ser dem bredvid de stora svartvita låglandskorna (Holstein Friesian). Här har ägaren gjort det bekvämt för sej med sina kor.

Många djur låg två tillsammans och rygg mot rygg. Kolla in de fina mittbenorna. 

Kalven som följer med sin mamma på show passar på att ta en slurk när mjölkbaren är öppen. 

Här har det varit en annan typ av bar. 

En bild från paraden av alla nötkreatur där "Best in show" blev en låglandsko. Notera att även en mjölkko kan vara riktigt stor.

Stefan frågade i förra inlägget om det fanns mat. Det fanns förstås allt möjligt att köpa från olika vagnar, men även matlagningslektioner, smakprov, försäljning av produkter mm. Flera vagnar sålde grillat kött i olika former, fish and chips (förstås) och naturligtvis fanns det haggis med neeps and tatties (rotmos och potatismos). Vi hittade också ett tält med den prisvinnande honungen, bivaxljus och andra biprodukter. 

Det fanns också några barer. På lördag eftermiddag och kväll var det band som spelade och en speciell show, en Hoolie, som det krävdes ytterligare biljett för att komma in på. Den här bilden är tagen på lördag, sen eftermiddag då många nog hade börjat se fram emot uppträdandet. Vi var inte med utan tog bussen tillbaka till Edinburgh.

 Avslutar med några bilder från hur det såg ut bakom kulisserna hos hästarna. Det här är inför söndagens tävling i sexspann. För att fixa frisyren på dessa hästar krävs en trappstol eller mindre stege. 

Här ville jag att min sambo skulle ställa sej bredvid den stora belgiska hästen, för att ge lite känsla för hur stor den är. Han tyckte dock att det var lämpligast med ett visst avstånd. Notera att dessa hästar, som inte har något hovskägg, har fått sina naglar lackerade.

Vi klev ut genom en stor port och hamnade bakom hallen med hästboxar. Det behövs en rejäl hästtransport och man åker runt med sex Clydesdale.

Väluppfostrade hästar om man kan knalla runt med tre ton häst iförda endast grimmor och grimskaft. 

Här fixas ett annat sexspann med bl a dammsugning. Det var tydligt att de var mycket vana vid den behandlingen. 

Om man har en liten häst att fixa till får man ha en helt annat arbetsställning. Den här skulle vara med på hästparaden som var det näst sista evenemanget på söndagen.

Royal Highland show avslutades med en ensam säckpipeblåsare, men eftersom vi skulle åka buss till vårt hotell drog vi oss mot utgången innan de tonerna började ljuda. Det är mycket som jag inte har visat och kanske dyker det upp någon blogg på senhösten, då det är mörkt, blött och fotoinspirationen är låg. Jag har ju inte visat en enda skördetröska...

Hälsningar Lena 

Royal Highland Show, från Shetland mini till Clydesdale

Skottlands största lantbruksutställning, Royal Highland show, har ett stort fokus på hästar och av de ca 4500 djur som visas här under de fyra dagar som showen pågår är det ca 2000 hästar. Det finns t ex 12 raser av ponny som anses vara brittiska raser, dessutom tungviktare som Clydesdale och Shirehästar. Hästarna visas med ryttare, men även utan ryttare med en person som bara leder hästen och springer eller går med den. När vi anlände på lördag morgon var det här den första tävlingen vi såg, och det var på slutet så jag vet inte riktigt vad som ingick. Ponny, barn och person som assisterade, antar att de bedömdes som ett team.

Det här är vinnaren. Notera det besvikna ansiktet på flickan i bakgrunden. Det delades dock ut rosetter till 10 ekipage, men det var nog ett trettiotal som ingick i tävlingen.

Hästar bär för det mesta skor och hovslagarna har sin egen utmaning på denna show. Scottish Open Farriery Championship Horse-shoeing & Shoe-making competitions. Varje dag var det en nya kategorier med en specifik uppgift som skulle slutföras inom en begränsad tid. När vi tittade hade de sex tävlande 75 minuter på sej för uppgiften som bestod både av att göra skor och sätta dem på en häst, jag tror dock inte att de skulle göra alla fyra. 

Hästarna som skulle få sina fötter ompysslade var på plats under hela tävlingsmomentet. Det verkade som att de varit med om detta förut.

Olika häst/ponnyraser visades upp och bedömdes av domare. Det var inte fråga om dressyrtävling, men hästen skulle förstås visas på bästa sätt i sina olika gångarter. Notera domarna i hatt och plommonstop. Är det show så är det. Jag tror att det här är Welsh ponny (hästraser är inte min starkaste sida). Förutom att de red hästarna fick de också plocka av sadeln och visa hästen utan ryttare.

Det här är tinkerhästar eller "Gypsy horse". Små, kompakta hästar som oftast är skäckar dvs de är "pusselbitsfärgade" i brunt eller svart på vit botten. 

I vissa klasser var det många deltagare (30-40 st) och det blev långa väntetider då hästarna med sina ryttare skulle stå uppställa och se fina ut. Den här tinkerhästen hade tröttnat och utmanade sin ryttare med några bocksprång. Men tjejen satt kvar i sadeln och den lugnade sej efter en stund.  

Det här var en gren som jag inte hade koll på. Här tävlar man i att visa en häst ridande i damsadel. Det är vinnaren som är mitt i bilden. En detalj som inte syns i bilden är att närmsta granne med tävlingen är Edinburghs internationella flygplats. Bakom dessa ekipage startade hela tiden stora flygplan. Hur tränar man sin häst för det om man inte bor vid en flygplats?

Vi såg många fina ponny och hästraser men jag hade specifikt noterat när åsnorna skulle visas. Det var en trogen publik på plats och åsnorna fick både applåder och jubel. Det är inte helt lätt att visa upp en åsna, även om den har varit med om liknande uppvisningar förut. När den fått sin förstaprisrosett var denna åsna helt nöjd och poserade med båda öronen fram och ett nöjd min. 

Den som stal hela showen var ändå det 10 veckor gamla åsnefölet Dolly. Om man visar ett hondjur som har en avkomma som fortfarande diar måste den ju följa med på showen, då visar man också ungen med sin mor. 

Dolly såg till att ägarna blev intervjuade av lokalreportern och naturligtvis fotograferad av såväl anlitade fotografer som alla åskådare som hade någon form av kamera.

Dollys mamma knep andraplatsen i denna kategori och i sin iver vid prisutdelningen stegrade hon sej och ramlade sedan pladask på rygg. Jag väljer att visa henne när hon är som finast, innan kraschen ( som närmast kan jämföras med när ett litet barn sätter sej på sin blöjförsedda rumpa). 

Det finns ju också en del riktigt stora hästraser som t ex Clydesdale och Shirehästar. I den här klassen handlade det bara om seldon och utsmyckning av en tung arbetshäst. Det fanns också en klass där ungdomar tävlade om att visa den finaste "uppvisningsfixade" arbetshästen.

Som ni redan fått en glimt av i mitt föregående inlägg visades förstås de stora hästarna framför vagn. På lördagen såg vi "The Heavy Horse Turnout" för ekipage med två hästar. Det var 15 ekipage på plats och det är mycket imponerande. När de dundrade in på huvudarenan jublade publiken. Jag noterade att det var både kvinnor och män som körde dessa praktfulla team.

Det här blev i alla fall vinnarna i denna klass 2024.

Vid hästparaden som visades både lördag och söndag visades alla vinnare inom olika raser. Årets "best in show" bland hästarna blev  minishetlandsponnyn på bilden ovan och tvåan är den stora Clydesdalehästen i bakgrunden. Hur man kom fram till detta har jag inte en aning om...Det är ju som äpplen och päron.  

Under hästparaden på söndagen var det ett föl som stal showen (igen). Den här telningen tyckte att det räckte med uppvisning och bestämde sej för att köra sitt eget race. Den lyckades slita sej och gjorde flera actionladdade ruscher på paradbanan bland alla hästar som ingick i den prydliga paraden. Till slut tröttnade den och gick fram till ett sto för att kolla läget. Den ägaren kunde då fånga in fölet och paraden kunde fortsätta.  

Familjens yngsta får också delta i paraden men det är hjälm som gäller när man håller på med hästar, även om de är små. 

Den absoluta höjdpunkten för de tunga hästraserna var ändå söndagens "Heavy horse turnout"  med sexspann. Jag har bara sett sexspann med stora hästar som dessa då de visats som en attraktion, sponsrade av ett ölbryggeri. Här var det fyra team som skulle tävla mot varandra. Det här är inte något som man kan se på särskilt många platser i världen.

När dessa team dundrade in på banan kan man inte annat än häpna. Begreppet hästkrafter får en annan betydelse.

Det var fyra team som skulle bedömas i denna "turnout" och de ställde upp på rad för en första inspektion.

Kolla in hur många tyglar hon ska ha koll på och kunna styra. Det är nästan sex ton hästkrafter som drar vagnen.

Det här blir slutligen det vinnande ekipaget men Peggyslea Clydesdales på bilden ovanför blir tvåa. De saffransfärgade fåren kommer i nästa inlägg.

Hej så länge,

Lena

PS. Hästhoppning pågick hela tiden med många olika klasser och det var final på söndagen. Men just hoppning tror jag att ni alla har sett vid något tillfälle. 

Åter på plats

De stora ardennerhästarna som jag brukar se varje dag då jag åker till och från jobbet är åter i sin hage. Jag har inte sett dem på flera månader och trodde att de åkt till hästhimlen. Det är en äldre lantbrukare som äger dessa och sedan flera år tillbaka jobbar han inte med hästarna, de går bara i hagen och har det bra. Det har varit fem och nu är det tre hästar kvar.

Det här är min favorit, en valack som är född på gården. De brukar gå ute hela vintern och det har de antagligen också gjort men i en hage bakom gården där jag inte sett dem. Kortare sträcka att förse dem med foder kan vara en förklaring. Nu har gräset växt till sej i de stora hagarna mot vägen och då har de fått flytta dit. 

Det är mer bete än det ser ut på bilden, just den här plätten var kanske extra god så de har ätit ner växterna här. Hästarna på Tuna gård är i alla fall åter på plats och förgyller min resa till och från jobbet varje dag. 

Hälsningar Lena

En som bara haft sommar i livet....

" - Hej, det här är jag och min mamma i vår hage. Här har jag varit så länge jag kan minnas."

" - Blir det bra så här? Jag är inte så van vid fotografer i hagen."

" - Jag testar lite och lipar till fotografen. Det verkar gå hem. "

" - Jag kan vara allvarlig också... Då försöker jag bara se så söt ut som jag kan."

" -  Mmmmm mamma, det är bra mysigt här bland blommorna i hagen..."

" - Åhh, extra skönt kli på ryggen. Någon sa att fotografen gillade detta. Jag håller med, grymt skönt."

" - Mmmmmmm..."

" - Fick du med allt nu?...Extra gos mot gräs, sommarens bästa. "

" - Det är OK att bli lite sömning eller ?.....Det händer så mycket här i hagen. Igår var det någon som duschade oss i flera timmar. Måste vila lite..."

" - Men nu är jag pigg igen! "

Hälsningar Lena

Hästhållning förr och nu

Jag har nyligen varit på en tvådagars tjänsteresa till Ridskolan Strömsholm, en av Sveriges tre riksanläggningar för hästsport. Där har man universitets-, gymnasie- och folkhögskoleutbildning samt allehanda kurser inom ridsport och ridpedagogik, hästhavande, tränande och hållande. Vi jobbade mest med vårt eget program men fick en rundvandring bland stallarna. Det finns stallplatser för 260 hästar.  

Det här är det äldsta stallet, byggt under 1800-talet, men naturligtvis renoverat för att klara dagens regelverk för hur hästar ska hållas. Strömsholm hade kavalleriskola mellan 1868-1968.

Vid renoveringen fick man inte välja material hur som helst. Det är ek i boxväggarna och det skulle ligga stora granitplattor utanför boxarna. På gången i mitten är det spån, mjukt att gå på, tyst och lättare än man kan tro att hålla rent.

Kajorna tyckte också att det var fint här inne.

Alla spiltor är borta och hästarna står i stora rymliga boxar.

Under krubban finns en dörr som man kan öppna när man mockar. Här kastar man in skiten "i skåpet" och så går det gödselskrapor under boxgolvet som för med det ut ur stallet. Inga skottkärror här inte. En fyndig modernisering som underlättar arbetet i stallet. 

Det stora pampiga ridhuset (ett av flera) med det vackra taket. Jag minns tyvärr inte när det byggdes men det används fortfarande.

Pegasus är med och håller upp taket.

Nästa stall är byggt i början på 1900-talet. Det röda stallet. I bakgrunden ser man ett annat mindre ridhus som också används.

I röda stallet är det bred och ljus stallgång med spångolv som är mjuk och fint att gå på. Helt halkfritt för stålskodda hästar. I boxväggarna är det återvunnen plast.

Det är få hästar och elever hemma men jag hittade i alla fall en ryttare som var på väg att ge sej ut.  

Studiebesök är fint för då kan man tigga till sej lite extra kliande.

Det här är ett stall från 2000-talet. Kungsgårdsstallet. Här tar man ut och in hästarna genom boxdörrar som öppnas direkt ut.

Vid behov kan man stänga för med "fönstret" (som hästen inte kan ha sönder).

Det finns också en stallgång inne i stallet. Här är det betonggolv men gången är bara till för att köra foder (med den batteridrivna Segway-vagnen med våg) och kärror när man mockar. Boxväggarna är även här av återvunnen plast.

När man vill göra i ordning en häst tar man den från det kalla stallet till ett uppvärmt hus med gummimatta på golvet och ställer upp den så här. Ett säkert sätt att jobba med hästen för både häst och ryttare. Här inne förvaras alla sadlar och annan utrustning i individuella skåp. Det finns också möjlighet att duscha av hästen i speciella utrymmen och ett solarium där de kan torka under lamporna.

Här är det absolut senaste stallet, bara några år gammalt. Det är byggt enligt principen aktiv grupphästhållning eller lösdrift, som man skulle kalla det om det var andra djur. Här går hästarna lösa tillsammans och kan välja om de vill vara inne eller ute. Mellan 16-20 hästar går det här under terminstid.

Vattenkoppar för att dricka ur är ju inget nytt men de här hästen kan också välja när den vill äta. Varje häst har ett transponderhalsband, som man kan se på bilden, och en för individanpassad foderstat.

Hästen har en lite magsäck och är anpassad till att gå och småäta hela dagen. Det är ju naturligt för den att gå och beta, inte stå inne i ett stall och bli utfodrad tre gånger om dagen. I det här systemet går hästarna in i en foderautomat och får mat. Grovfodret är uppdelat på 20 portioner dvs en liten giva varje gång. När det är slut får den gå ut och sedan komma tillbaka en timme senare. Det finns också automater för kraftfoder där det verkliga "godiset" portioneras ut.

Här kan man se att det står en häst inne ett "fack" ock äter. Då är dörrarna stänga bakom hästens rumpa så den ska få vara ifred. En häst med högre rang skulle annars kunna köra ut den och ta maten. Hästen som står utanför väntar på sin nästa portion, ingen idé att gå in för det kommer inte mer mat än på ett tag...men man kan ju vakta ingången. 

Ha en trevlig midsommar allihopa!

Hälsningar Lena