Mera bläckfisk

Lunchen är väldigt viktig när man dyker i kalla vatten, i synnerhet då det är på höstkanten och inte längre är så varmt på land. Nu hade vi visserligen varmare än det brukar vara vecka 38, även i vattnet. Oftast hade vi varm soppa, men grillad korv går också utmärkt och med två portabla gasgrillar fixar kocken det lätt till 12 personer. 

Efter lunchen är det vanligt att man vilar lite. De tjocka underställen man har under torrdräkten gör att man kan ligga på marken eller bryggan utan problem, bara det inte regnar. 

Det här är en mysig stund på dagen, men efter ett par timmar på land packar vi båten igen och ger oss ut på ett andra dyk. 

Ganska tidigt på dyket möter vi den andra bläckfisken på denna resa. Den här är större och kaxigare. Jag har 60 mm makro på kameran och det blir lite av en utmaning, samtidigt som jag ju gärna ville ha närbilder på bläckfisk. Den hänger på sidan av en stor sten.

Den verkar inte särskilt orolig över vår närvaro och min sambo kollar om den vill hälsa genom att sträcka ut en hand. Den visar inget intresse för honom och då får den vara. När vi var på Tustna 2021 mötte vi en väldigt social och sällskaplig bläckfisk som ni kan titta på nedan.

Ett sällsamt möte under ytan - Fotosidan 

Det är egentligen inga problem att fota en bläckfisk med 60 mm makro. Det är snarare blixtarnas förmåga att belysa motivet när avståndet blir större som begränsar. Dessutom vill man inte ha onödigt mycket vatten mellan motivet och objektivet. Vattnet är inte kristallklart och det påverkar förstås.  

Eftersom bläckfisken inte tycks bry sej om jag är närgången passar jag på att ta några närbilder på tentaklerna. Den rör på dem lite hela tiden, men ringlar ofta ihop dem till fina spiraler. Det är genom dessa som bläckfisken skaffar sej information om sin omgivning och den har t ex "smaklökar" i sugkopparna samt förmågan att känna temperatur.  

Bläckfiskar har ungefär lika många nervceller som hundar. De är grupperade i de åtta armarna samt en mindre central enhet och tentaklerna antas kunna agera "av egen vilja" och behöver inte styras av det centrala nervsystemet (dvs hjärnan) som hos hundar (och andra ryggradsdjur).

Om en bläckfisk vill undersöka något kommer det en tentakel ringlande. Vi har fått uppleva hur stora bläckfiskar i Kanada både "skakat hand" och provsmakat på kamerablixtar och portar. 

De kan också använda tentaklerna för att promenera på botten som den gör på denna bild. Jag blir förstås helt uppslukad av bläckfiskens små uppvisningar.

En annan intressant aspekt på bläckfiskens anatomi är att den har tre hjärtan. Ett pumpar syresatt blod ut till kroppens alla delar och de andra två pumpar blodet förbi gälarna så att det kan ta upp nytt syre. Blodet är dessutom blått för det har hemocyanin som transporterar syre i blodet, istället för hemoglobin. Hemocyanin innehåller koppar till skillnad från hemoglobin som innehåller järn. Det gör att hemocyanin binder syre mer effektivt om syrgastrycket är lågt (även effektivare vid låg temperatur). 

Det är mycket mer än bara formen som gör bläckfiskarna intressanta och jag är mycket fascinerad av dem.

När den förflyttar sej en bit och sträcker ut sej i sin fulla längd blir ljussättningen inte bra och denna bild är kraftigt redigerad i LR. Den simmar dock inte iväg från mej utan slår sej ner igen och intar några olika poser. Den kanske t o m njuter lite av uppmärksamheten, vem vet, de är avsevärt mycket smartare än man tidigare trodde. Det finns dokumentation om hur bläckfiskar i fångenskap lärt sej att känna igen olika individer bland personalen och att de kan favorisera vissa men straffa andra genom att t ex spruta vatten på dem. 

Vi lämnar bläckfisken efter ca 20 minuter och resten av dyket simmar jag bara runt och ler för mej själv. Jag tar bara några enstaka bilder och inget som ens är värt att visa. Det här blev veckans absoluta höjdpunkt och inget annat kom i närheten av detta möte. Det enda övriga jag möjligen hade önskat var att kunna byta objektiv till en vidvinkel under pågående dyk. Men det går inte och alternativen, dvs dubbla kamerariggar, är inte aktuellt av flera anledningar.

På kvällen är det tradition att spela tärning om vem som ska diska. Huset har ingen diskmaskin och det blir ju en del när så många personer äter. Personalen och även kocken deltar i tärningsspelet. Jag lyckades klara mej hela veckan, men sambon åkte på disken en kväll. 

Jag gick ut en sväng och det var helt stilla i fjorden utanför vårt hus. Fullmånen var på väg...

Det var förunderligt varmt för årstiden, antagligen runt 15 grader, som vi haft hela dagen. 

När klockan passerat nio och alla batterier var laddade eller på god väg var det flera som gäspade stort. Inga sömnproblem när man dyker.

Hälsningar Lena

En till undervattensblogg

Vi brukar ofta åka och dyka i Norge vecka 38, men i år blir det ingen resa till Tustna.  Plockade därför fram några bilder från gamla Tustnaäventyr som inte varit publicerade förut. Ni har antagligen sett snarlika, ni som läst min blogg länge, men just dessa bilder har inte varit med förut. Ovan en långa. De stöter man alltid på och eftersom det är en ganska nyfiken fisk är den inte så svår att få på bild.

En liten torskfisk, osäker på vad men den har en skäggtöm. 

En del motiv är vanligt förekommande som t ex denna ishavssjöstjärna. 

De stora röda brännmaneterna brukar vi också alltid stöta på några exemplar av. 

Just denna manet hade en liten skyddsling bland sina brännande trådar. Det är ett vitlingyngel. De producerar en typ av slem som skyddar dem från de brännande nässelcellerna på trådarna och kan sålunda simma i skydd av dessa. 

Andra motiv som vi stött på men som är betydligt mer ovanliga är den här hula-hula maneten. Den kallas så för den ser ut att dansa i vattnet och då vickar "kjolen" vackert fram och tillbaka. De orangefärgade tentaklerna kan också variera i längd och ju längre de är desto mer svårfotograferad blir den förstås.  

Vi stötte på två av dessa udda maneter 2018, vid två olika dyk. Den här var betydligt djupare . Vi har aldrig sett dessa maneter någonstans, vare sej före eller efter vecka 38, 2018. 

För det mesta är vattnet klargrönt med en varm grön ton, vilket beror på att det är mycket partiklar i vattnet. Detta år hade vi ovanligt klart vatten (mindre partiklar) då blir vattnet blåare eller som här, blågrönt. Fisken på bilden är en berggylta.

De små snultrorna ser kaxiga ut när de visar huggtänderna. Den här är nog inte mer än ca 10 cm lång, så det är svårt att ta den på allvar. 

En av de jättestora anemonerna som vi alltid passerar då vi dyker i närheten av boendet på Tustna. För många år sedan hade en av dem alltid små räkor vid basen, men det har vi inte hittat på senare år. 

En liten anemon med vackra färger som jag hittade under bryggan där båten lägger till. 

Vi har också mött åttaarmade bläckfiskar under dyken vid Tustna under flera år. Bläckfiskar är bland de mest fascinerande djur man kan möta och ibland har de också varit förvånansvärt sociala. 

De kan också ändra färg från nästan vita med mörkare mönster till kraftigt röda. Skinnet kan också ha olika struktur beroende på vilken typ av underlag de sitter på. Den här tog en liten simtur, men flyttade sej bara några meter. Generellt uppfattar de inte dykare eller fotografer som något farligt, snarare något som man måste titta lite närmare på och kanske t o m sträcka ut en tentakel för att "smaka" på. 

Vi åker bort nästa vecka men inte till Norge utan till ett annat grannland. Det kommer förhoppningsvis en del bilder från den resan senare.

Hälsningar Lena

Under ytan i Nordnorge

Det har inte blivit så många dyk denna säsong, men vi gjorde ju några fler i Nordnorge än de då vi mest hade fokus på det ätbara. Så här långt norrut är det dock inte alls så mycket liv som t ex vid Saltströmmen, där vi dök förra sommaren. Det visste vi också från tidigare besök. 

Men kungskrabba fanns det och jag bjuder därför också på en närbild. Vi åt inte upp den här. När vi gjorde ett andra dyk och jag hade makro på kameran var det mycket svårare att hitta krabba än vid första dyket. 

Något som var häpnadsväckande var den rikliga förekomsten av bägarmaneter och att de var så stora. 

Ofta när vi ser dessa sitter de väldigt grunt på tareblad och är ca 3-5 cm långa. Här var de större än min handflata (vissa minst 15 cm) och de fanns i mängder ner till 10-12 meters djup. 

De här var så stora att det var svårt att fota dem med 60 mm makro. Men en detaljstudie kunde man förstås göra. 

Vi hittade också mängder med valthornssnäckor.

Här har det samlats flera stycken och man kan även se en äggsamling under snäckorna. Kanske de samlats för att alla var reproduktiva och de lägger sina ägg tillsammans. 

Haneskjell fanns det gott om även på denna dykplats och vi plockade några som blev förrätt när vi åt kungskrabba. 

Precis som pilgrimsmusslorna har dessa rader med ögon i kanten av skalet. De ser oss bra och de sluter sej ofta snabbt när en dykare närmar sej. 

En väldigt liten eremitkräfta. Det fanns större men just denna lilla fastnade jag för. Hen har en liten havstulpan på skalet som viftar med sina gälar som en gles plym.

Vi såg inte så mycket fisk men här är det i alla fall en sjurygg som vaktar sina ägg. Det var helt omöjligt att fota denna fisk i en bättre vinkel utan att störa den, så vi backade undan och lät den vakta sin barnkammare ifred. 

Hälsningar Lena

Svartvitt under ytan - fungerar det?

Sista dykdagen under midsommarhelgen drog det förbi ett rejält regnväder under första dyket dvs vi som dök märkte inte något alls. Vår skeppare fick dra på regnkläderna och vittnade om både åska och ösregn. Det fortsatte regna lite på lunchen så vi dukade upp mat och sockerkakor under tak ombord på den större båten.

När vi dök hade också vår skeppare lagat dörrlåset på toaletten så man skulle kunna låsa om sej då man var därinne. Han hade gjort det så bra att det första som hände var att det gick i baklås. Ingen var därinne men det var flera som ville in...Hur många dykare behövs det för att skruva av toadörren kan man fråga sej?

Så där, nu var det i alla fall öppet. Låset fixades igen och dörren skruvades tillbaka. Bäst att inte låsa in sej. Det pratades om en hasp som ett alternativ.

Vi fick i alla fall mat och så här kan det se ut om man väljer att inte ta av sej sin torrdräkt (för att det regnar) och har en variant med fasta handskar som sitter fast i dräkten, tumvantar i detta fall. Det är en finsk dräkt i tjock gummi där också huvan sitter fast. Äta med tjocka tumvantar...det var inte så lätt även om han hade en liten sked att sleva in maten med.

Regnet lättade en aning och han fick ge sej och öppna dräkten. 

Så till frågan. Svartvitt under ytan, fungerar det? Jag testar några makromotiv först. Dessa små sjöpungar ser inte så värst mycket ut i färg kan jag intyga. Bilden är då mest brun som bakgrunden. Sjöpungarna är genomskinliga.

En sjöhare. Ni har sett en liknande bild. Brunfläckig på mörkbrun botten blir så här.

En liten anemon.

En liten blå brännmanet tagen med 60 mm makro. Bakgrunden var grön på färgbilden och manetens klockan blå.

Röd brännmanet med en liten vitling som söker skydd i de brännande trådarna. Fisken är i stort sett genomskinlig. De är väldigt snabba annars hade jag försökt komma närmare. 

Med vidvinkel så bjuder jag på några öronmaneter i sol. De kändes som det mest givna motivet att göra i svartvitt. 

Ibland kommer man lite för nära, men närgränsen på objektivet är bara 14 cm så det finns möjligheter att det kan bli skarpt ändå.

En blå brännmanet kan kanske också fungera. Bakgrunden var grön på denna bild och jag har gjort den avsevärt mörkare. Det fungerar inte i färg.

Avslutar med en öronmanet igen. Jag har haft en gädda i svartvitt med i Fotosidan masters som knep första plasten den gången så ibland fungerar det i alla fall. Tyck gärna till om dessa.  

Om ni vill se någon som verkligen kunde föreviga undervattensvärlden i svart vitt så kolla in Ernie Brooks t ex på länken nedan:

https://www.divephotoguide.com/underwater-photography-special-features/article/memoriam-tribute-ernie-brooks/ 

Hälsningar Lena, som nu har semester

Piggvar till middag

En ny dykdag gryr och solen visar sej en kort stund. Flaskor för andra dyket lastas före frukost.

Efter stärkande havregrynsgröt, ägg och smörgåsar styr vi ut för dagens första dyk. Vi passerar en liten fiskebåt som precis börjat ta upp sina nät. 

Jag bjuder på några makrobilder t ex dessa två storbubbliga sköldnudingar som tycks trivas tillsammans.

En vacker virvelmask.

Samt en riktigt fin snäcka.

Med 60 mm makro på kameran finns det alltid motiv och på säkerhetsstoppet hittar jag ett par bägarmaneter. De ser kanske inte ut som typiska maneter men dessa sitter fast på t ex tareblad och viftar med sina armar ut i öppet vatten. 

Väldigt läckra i formen tycker jag. De är rätt små, 3-5 cm inklusive stjälken. 

Vid lunch är alla dykare jättehungriga. Denna lunch serveras grillad korv och det småregnar. Kockens fingrar har renats av saltvatten i mer än 60 minuter före servering så vi klarar alla av denna enkla form av utspisning. Den här dagen blir lunchuppehållet kortare än normalt men alla måste äta, dricka och gå ut bland buskarna. Johan (bilden) avverkar fyra stora korvar med bröd, det var han dock ensam om.

Sjön suger och mer än någonsin då man simmat runt i det 11 gradiga vattnet. En delikatess för dykare är pilgrimsmusslorna som man kan plocka under dyken och avnjuta när man kommer iland. Så här ser de ut om man fotar dem med makroobjektiv på kameran.

Här rensar Kenth snabbt några nyplockade pilgrimsmusslor som ska bli förrätt till kvällens middag. Vi äter dem som sashimi dvs råa med wasabi, soja och syltad ingefära. Det serveras också sjögräs med sesamfrön. Vi har även avnjutit musslorna i fiskgryta och curry under veckan. 

I Norge får man som dykare jaga och ta upp allt man kan fånga utom hummer. Det är tillåtet att använda harpun, ljuster eller kniv. På Tustna är alla middagar utom en baserad på råvaror från havet och de som vill jaga får gärna bidra. Här har man dock en del egna restriktioner så vissa arter tar man inte t ex havskatt, sjurygg som vaktar ägg, rocka eller fiskar som är för små. Plattfiskar som den ovan är bra matfisk men den måste vara rätt stor för att ens vara lönt att ta upp.   

Långa är en god matfisk men det här en ung individ som är på tok för liten för att äta.

Det här är en större långa och den har inte längre samma mönster på huvudet. God matfisk men inte helt lätt att fånga. Torsk ser vi ganska ofta och de är förstås smaskens men jag kan inte ens smyga mej på en stor torsk med kameran. Få lyckas med konststycket att fånga en med ljuster. Vi får ändå avnjuta panerad torsk och långa till middag en kväll och det är tack vare duktiga jägare från en tidigare vecka.  

Vi gör oss i alla fall redo för dyk och här är det Lorne som försöker kommunicera med sin parkamrat precis innan dyket. Inte lätt att höra vad någon säger med huvan på plats, regnet som smattrar och båtmotorn som surrar.

Hon ska dyka med vår kock och han har precis fått masken på plats. Det är inte lätt med tjocka trefingershandskar. Lägg märke till morakniven som han har fästad på armen. Alla dykare ska ha någon form av skärinstrument eller sax på sej för att kunna kapa fiskelinor eller annat som man kan fastna i. Den här kniven är dock i första hand tänkt till att fånga middagsmat. 

Kocken är redo och hoppar i vattnet. Han fångar ingen stor fisk på sitt dyk men det ordnar sej ändå...

Det var ett par dykare som valde att stanna vid bryggan denna dag och dyka på hemmaplan. Klas som är marinbiolog och ville fotografera olika typer av sjöstjärnor har gjort ett riktigt långt dyk vid kajen och förutom bilder även fångat ett piggvar. Han hade en morakniv och visste dessutom exakt var han skulle sätta den för att avliva fisken på snabbaste sätt. Fisken är imponerande stor för att vara en plattfisk.

Storfiskaren vill förstås gärna väga sin fisk innan den rensas och testar en digital våg. Det är slut på batterier i den lilla vågen så man måste hitta en annan lösning.

Efter lite stökande i det gamla båthuset hittar de en gammal mekanisk våg och nu gäller det bara att lista ut hur vågen fungerar. Det småregnar förstås men med torra ombyten nära är det ingen som bryr sej så mycket. Det är ju ett praktexemplar av förstklassig matfisk som fångats. 

Piggvaren väger 10,5 kg och här fileas den av Kenth som är den som är mest kunnig på området.

Vi ser på när Kenth skär loss stora fina filéer och vi vet att den här fisken kommer vi att få till middag en kväll.  

Den stora piggvaren blir avslutningsmiddag på fredagen och serveras ugnsbakad med smör och kapris, kokts potatis, stuvad plasternacka och selleri samt smålökar i smör. Köket är pyttelitet men med fina råvaror och en duktig kock avnjuter vi en förstklassig middag. Efter varje middag spelar vi tärning om disken. Jag klarade mej även denna gång.  

Hälsningar Lena