Ett indiskt bröllop

Det stod klockan 18:00 på inbjudan till Sumalatas och Somendus bröllop i Prayagraj. Vi var förstås där i tid, men det var ingen annan. De två paren från Finland anlände kort efter oss. Det var visst "indiskt tid" som gällde.
Indiska bröllop är en lång ceremoni, dvs varning för många bilder.  

Det gick dock ingen nöd på oss. Vi blev snabbt visade till sköna soffor och serverade den ena goda lilla rätten efter den andra, kallt vatten på flaska eller sött the med kardemumma och mjölk. Det började också anlända andra gäster efter ca en halvtimme. 

Ganska snart kom även brudgummen. Han försvann dock in i ett rum efter att ha hälsat kort på gästerna. Klädkod för denna fest var "festfin men undvik enfärgat svart eller vit klädsel". Brudgummen var helt klädd i vitt, undrar vad bruden skulle ha för färger?  

När vi ätit så många smårätter som vi orkade gick vi runt i lokalen som delvis var täckt med tak och delvis var öppen mot natthimlen. Vi stötte på flera gäster som vi mött under Haldi kvällen innan och nu skulle det tas mera selfies med nordborna.

Alla kvinnor var otroligt vackert klädda i färggranna saris, smyckade med pärlor, guld- eller silverbroderier. Några hade en kort överdel och en mycket vid kjol med broderier. Kvinnorna på den högra bilden var båda gifta och bar vackra guldsmycken runt halsen. De unga tjejerna hade mest silversmycken. Mängder av armband hörde också till utstyrseln. 

Mycket förvånande kunde män vara klädda så här! Västerländska kläder med en enkel skjorta (ofta med uppkavlade ärmar) och jeans. Notera trädstammen bredvid mannen. Lokalen hade delvis gräsmatta och det fanns många väldigt höga palmer vars bladverk vajade ovanför oss. Det var ca 25 grader varmt och mycket behagligt. 

Många män, särskilt inom nära familj, var förstås klädda i indiska festkläder. Johan (till vänster), hade handlat en vacker skjorta och ett par "pyjamasbyxor" tidigare under dagen. Vi bar västerländska festkläder men jag hade köpt en två meter lång sjal (dupatta), med broderier och paljetter. Det var ett svårt plagg att bära med kameran. 

En snabb titt in i köket. Här lagades det mesta av maten som sedan fördes över till andra kärl med en gaslåga under som höll maten varm. Det fanns också en mängd smårätter som kokades i olja precis innan servering. Det serverades bara vegetarisk mat och allt vi fick var oerhört gott. 

Strax efter nio på kvällen kom brudgummen ut och ett gäng musiker började spela mycket rytmiskt på trummor. Brudgummen skulle dansa och alla gick ut i gränden utanför lokalen för att vara med i denna dans. 

Det var mycket medryckande dans som alla deltog i, män, kvinnor och barn blandat. Proffsfotograferan som var på plats (ett helt gäng) hade portabla ledlampor och Somendus vita utstyrsel lyste effektfullt i lampskenet. Dansen varade i minst en halvtimme och brudgummen kom inte undan, han fick dansa till svetten rann i pannan och alla i församlingen hade dansat in i lokalen igen.  

När vi kommit in blev brudgummen, som fått torka sej i ansiktet, buren av sina närmaste vänner upp på scenen där de placerade honom i en vit soffa. 

Sedan verkade de skoja och snacka med honom. Notera att klädseln varierar ganska mycket mellan dessa killar.

I mörkret bakom en pelare hade bruden plötsligt dykt upp.... Nu tog alla gästerna plats för ceremonin skulle uppenbarligen snart börja.  

Då verkade det som att brudgummen var mitt inne i en särskilt bra historia, eller så ville han ha några tips i sista minuten. Han såg upptagen ut. Men det fanns en "ceremonimästare", en präst, som nu tog till orda. 

Somendu gick för att möta sin brud och leda henne upp för trappan till ett altare där de först fick stanna, tända ljus och placera blommor. 

Sumalata var fantastiskt utsmyckad i rött, gult och guld. Allt som skedde nu var på hindu så vi förstod inte ett ord, och det var många ord som skulle avkunnas jämfört med ett svenskt bröllop. 

Familjemedlemmar och "tärnor" har också tagit plats på scenen. Prästen inledde med att läsa en lång berättelse. 

Sedan skulle Sumalatas mamma och därefter Somendus pappa upprepa en lång text som prästen läste för dem. Huvudena som ni ser i nederkant är fotografer. De stod mitt framför brudparet eller rörde sej framför scenen. Kort sagt, de var överallt.

Både bruden och brudgummen skulle också upprepa texten. Det lät som att de sa ungefär samma sak, men det kan ha funnits viss variation. Det tog rätt lång tid.

Här överlämnas bruden av sin familj till brudgummen och hans familj. En snäv bild av ett fint ögonblick, men det stor fotografer i vägen på båda sidorna.

Sedan följde överlämnande av blomsterkransar. Här ger Sumalatas mamma en krans till Somendus mamma. De kramas och fotograferas. Därpå följde flera utbyten av kransar mellan olika familjemedlemmar. Ni kan se hur fotograferna stod och de hade dessutom riggat belysningen med de stora paraplyerna. De stora vita blafforna har jag antingen fått beskära bort eller ta till klonverktyget i PS för att bli av med på i alla fall några av bilderna. 

Slutligen skulle brudparet utbyta kransar och det här kändes som en central och viktig del av ceremonin. Det kastades gula blomblad på brudparet och alla såg nöjda och glada ut. Klockan var nu ungefär halv elva på kvällen.

Här fick de stå en lång stund för att alla skulle få ta bilder på brudparet. Tajt beskuret för brudgummen har förstås ett paraply bakom huvudet. Jag har inte stått mellan brudparet och alla gästerna när jag tagit mina bilder, utan stått vid höger eller vänster sida och använt ett 70-200 mm objektiv. Något annat hade känts otänkbart. 

Nu var de uppenbarligen gifta för plötsligt hade de bytt plats. 

Det var dock inte slut ännu. Nu skulle bruden få sina guldsmycken bl a kedjan med det stora hängsmycket som jag förstått att alla gifta kvinnor hade. Man kan se att Sumalatas mamma bär ett sådant smycke. Brudgummen fick också ta emot en guldkejda. 

Till slut kom en händelse som vi kände igen. De bytte ringar. Mamma är med och kollar att det går rätt till. 

Nu verkade hela ceremonin vara klar. Så här såg det ut på håll. Dokumentationen är uppenbarligen väldigt viktig. Nu följde gratulationsceremonier med alla gäster som skulle fotograferas på scenen med brudparet. Eftersom det skulle ta lång tid med alla familjemedlemmar, vänner etc började de med oss! Därefter dukades det upp för middag med speciella bord där vi blev serverade mer mat och vatten. 

Ungefär mitt i middagen insåg vi att brudparet var på dansgolvet. På bilden till vänster står brudparet närmare varandra än vid något annat tillfälle. Somendu får inte kyssa bruden offentligt. Den typen av kärleksbetygelser visar man inte öppet i Indien. Bland ivriga mobiltelefonfotografer samt fyra proffs lyckades jag få några rutor på när brudparet dansade tillsammans. Därefter dansade folk mest i grupp tillsammans, alla som fortfarande orkade. Eller så tog man för sej av mera mat.

De här två var i alla fall fulla med sprattel och glädje fast klockan hade passerat midnatt med råge. 

Strax före ett väckte vi vår taxichaufför som sov i bilen utanför "bröllopspalatset". På väg tillbaka till hotellet fastnade vi återigen i lastbilskonvojen på bron. I den trånga gränden där vårt hotell låg hade någon dessutom parkerat en traktor med släp. Taxin fick vända (ett konststycke i sej), köra runt ett annat kvarter och in på gatan från andra hållet, samt väja för några hundvalpar innan vi var framme vid hotellet.

Hälsningar Lena 

Haldi

Haldi är en indisk bröllopsceremoni som genomförs dagen innan själva bröllopsakten. Den hålls ofta hemma hos bruden eller brudgummen, om det finns plats. Här är vi hemma hos brudgummens familj som bodde i ett hus med fyra våningar samt ett platt tak som denna kväll fungerade som kök. Haldi är ett festligt event och på vår inbjudan stod bara en detalj beträffande klädkod, gult. Det blev många bilder och mycket gult.

Brudgummen, Somendu, är på plats och på ett strålande humör. Han har disputerat vid Helsingfors universitet och fem av hans vänner från Finland har kommit hit. Vi är tre från Uppsala som är vänner till bruden, henne får vi för övrigt vänta på, helt enligt planerna har jag förstått. 

Plötsligt kliver bruden fram och det blir en hel del aktivitet. Det är ganska trångt för det har fyllt på med många fler gäster. Det finns också två professionella fotografer och de är överallt, hela tiden.

Det fotograferas väldigt mycket. Allt ska dokumenteras. Här är det brudens mor och nära släktingar som står på hennes vänstra sida. De gula kläderna som många bär ger ett varmt ljus i hela rummet, som delvis är en stor altan öppen mot natthimlen.

Brudparet tar plats på den utsmyckade låga soffan. Gåvor (frukt, nötter, dadlar etc) placeras runt. Alla är barfota och även om de sa att vi kunde ha skorna på oss, följde vi förstås seden och lämnade dem i den stora skohögen utanför dörren. Vi är i ett indiskt hem och då tar man av sej skorna. 

Kvinnorna bär in skålar med gul trögflytande smet. Det är en blandning av gurkmeja, rosenvatten och pulver av sandelträ. De har också med sej något som ser ut som blommor från tagetes och ax av något slags gräs. Ceremonin kan börja.

Vi har fått stolar att sitta på men många sitter på madrasser på golvet. Vi har också fått vatten att dricka, kylt, i plomberade flaskor. Själva dricker de också flaskvatten, men rumstempererat. Det är ju "vinter"...

Precis när ceremonin ska börja blir det strömavbrott. Men det reflekterar man knappt över för det går ju utmärkt att fortsätta i skenet från de portabla ledlampor som fotograferna hade med sej. Strömavbrott var vanligt men det varade oftast bara några minuter.

Under Haldi ska nära släkt och vänner applicera den gula smeten på brudparet, i ansiktet och på kläderna. Brudparet får också "kladda tillbaka" på sina gäster. Det utförs i ett visst mönster och den här lilla tjejen är mycket noga. 

Här kan man se att brudgummens föräldrar också fått gul färg i ansiktet. Ni förstår nog var fotografen sitter. 

Somendu med sin blivande svärmor (som är änka).  Gurkmejan både helar och rengör såväl kropp som själ och fungerar även som något typ av skydd mot negativa omen och olyckor. Dessutom är det bra för hyn :-) 

Alla som är där deltar, dock ibland med viss tveksamhet. Det kan hjälpa med choklad.

Brudparet blir mer och mer nersmetade, men det är helt enligt tradition. Notera hennatatueringarna på kvinnans arm. Den aktiviteten kom senare.

Som sagt, det var ju bra för hyn. 

Vi var alla framme och utförde denna ritual och här är det Johan från Uppsala, som också måste ha sagt något väldigt roligt. Till slut fick brudparet dra sej tillbaka och det började serveras mat. Först fantastiska små snacks, friterade i olja, med blandade nötter som tillbehör. Vi fick också hett the med mycket mjölk och socker i. Det var smaksatt med kardemumma och möjligen någon annan krydda. I övrigt drack alla enbart vatten.

Vi blev inbjudna att gå upp på taket och där lagades maten. Allt lagades på öppen låga med gas. Stora grytor med linser och grönsaker eller olika knyten med fyllning som kokades i olja. Många olika smaker och lite kryddstarkare än svensk mat, men absolut inte för starkt. Det var enbart vegetarisk mat och allt var väldigt gott.

I norra Indien äter man bröd till maten. Det är platta typ mjuka  "tunnbröd" som gräddades på en rund häll hela tiden och man fick dem varma. Den här killen gjorde inte annat än knådade deg. Uppe på taket hade värdfamiljen också en rejäl odling och det stod plantor i krukor på stora delar av ytan.

Här försökte jag komma nära kanten så jag kunde titta ut på kvarteret de bodde i, men det stod minst 10 tomatplantor i vägen. Det här är rejälare hus än i kvarteren runt vårt hotell och de är byggda i en annan stil.

När vi ätit och åter kom tillbaka till det utsmyckade rummet hade både bruden och brudgummen bytt kläder och tvättat bort den gula färgen, så gott det gick i alla fall. Nu skulle bruden få sina hennatatueringar och vilken annan kvinna som helst som så önskade kunde också få detta applicerat. Till höger håller Sumalata i ett fat med små strutar med henna. 

Det var två män (jag blev lite förvånad) som gjorde hennes tatueringar. Den rödbruna färgen appliceras i läckra mönster och ska sedan torka i 20-30 minuter innan man tvättar bort den. De finska kvinnorna som var med fick sina tatueringar gjorda av unga tjejer som var med på festen. 

Målandet tog tid. Musik hade spelat hela tiden i bakgrunden men nu höjde man volymen och dansade. 

Det var medryckande musik och många drogs med i dansen, även om det var mest kvinnor som dansade. 

Framåt midnatt hade de börjat måla fötterna. Armarnas ovansidan återstod att täcka med mönster och det skulle ta flera timmar innan de var helt klara. 

Nu började t o m fotograferna att packa ihop sina prylar. Den ena killen hade sneglat på min kamera flera gånger. Jag vinklade den lite så han kunde se vilken modell jag hade. Då plockade han upp sin mobil och gjorde som flera andra hade gjort denna kväll, tog en selfie med en av de skandinaviska gästerna. 

När vi lämnade brudparet hade även Somendu fått målningar i sina handflator. En mycket liten och gammal dam ville väldigt gärna tatuera mina händer, men jag tackade nej. Även om de går bort efter 10-12 dagar hade jag åtaganden direkt när vi kom hem då det inte kändes passande. Jag hoppas bara att hon inte blev alltför förolämpad. Vi hade tyvärr inte något gemensamt språk som vi kunde använda, mer än handsignaler.

Hej så länge,

Lena 

Bröllopspresenten

Den tredje augusti gifte sej min sambos systerdotter och vår bröllopspresent till dem är en fotobok från den stora dagen. Dessutom får föräldrar samt morföräldrar ett exemplar. Eftersom vi åkte på semester dagen efter bröllopet har den inte blivit klar och tryckt förrän nu. Idag hoppas jag kunna stoppa dem i brevlådan.

Klockan 15:45 såg det ut så här i det lilla rum där brudparet bytte om. Energidryck för vuxna och mjölkpump för att förse sonen med energi senare, parfym och en brudbukett. Allt är på plats och 15 minuter till akten ska ta sin början.  

Jag var inte officiell bröllopsfotograf utan gjorde det här för att det är kul och blir en bröllopspresent som många kan ta del av. Jag använde min Canon 5d MkIII med antingen Canon 70-200 f2,8 IS eller Canon 24-105 f4.

Sonen Noah hos brudens far funderar lite över vad det är som händer.

Så var det klart, herr och fru Aboud Vieider. Vigselförättare i bakgrunden var bruden morfar Lars.

Den pampiga festlokalen på Carlhälls gård i Stockholm hade en balkong som man kunde fota från. Det hemska rosa ljuset hade bandet riggat. 

Den goda bröllopsmiddagen lät sej väl smaka, i synnerhet om man kunde få lite ketchup till. 

När det var dax för valsen hade bröllopsfotografen gått hem, så här får de nöja sej med mina bilder. Det var inte särskilt mycket ljus och det var skarpt rosa, så det fick bli svartvitt. ISO 12800. Visst är det en del brus men tryckt i boken, även över en helsida, blir häpnadsväckande bra.

Dansen i full gång...

...och så höll de på inpå sena småtimmarna. Då hade vi åkt hem för att orka köra nästan 100 mil nästa dag då vi började vår semesterresa norrut. 

Hälsningar Lena

Glimtar från ett bröllop

Alla är redo och väntar med spänning på att bruden ska tåga in med sin far.

Jag kunde inte avvika från min plats så bilderna blev tyvärr lite från sidan. Familjen var lite för liten för att jag skulle kunna slinka iväg och hitta en annan vinkel.  

Jag tog bara ett fåtal bilder under akten och hade ställt kameran på tystaste läge. Fotografen som gör huvudjobbet hade tyvärr en kamera som lät väldigt mycket och fick blickar från flera för det.  

Ceremonin var helt icke religiös och det var en arbetskamrat till brudgummen som vigde paret. Det räcker med en kurs på nätet för 40 dollar för att få viga brudpar i USA. Han har gjort det många gånger och gjorde ett mycket bra jobb (och torkade svetten ur pannan när alla tittade på brudparet). 

Efter akten försvann brudparet iväg för en stund i lugn och ro. Det serverades cocktails och små godbitar. Brudgummens mor (och även jag) hade fått blommor att bära på handleden. Det kändes väldigt amerikanst.

Efter ca en halvtimme ska sedan hela sällskapet göra entré och presenteras. De stod på rad i trappan och först ut är brudens föräldrar, sedan brudgummens, tärnor osv.

"Bridesmaids" och "grooms" kommer i par och en del dansar några steg.

"Best man" och "Bridesmaid of honor" har sin egen stil.

Sist in är förstås brudparet och först kommer de lite seriöst...

...sedan under mer lössläppt jubel. De presenteras förstås som Mr and Mrs.

Buffémat serverades med lite blandat plock. Det var inte svenska köttbullar men rätt OK ändå. Den klassiska amerikanska rätten "macaronicheese" fanns förstås med i en uppiffad variant. Vigselförättaren tar för sej.

Nu var det jobbigaste över verkade dessa två "grooms" tycka. Som ni ser är porslinet "enkelt" och det fanns bara gafflar...Det räcker i detta land :-) Både middag och fest var mycket avslappnad och de hade inte heller påbjudit någon specific klädkod annat än för de närmaste (där det istället var mycket noga). 

"Bridesmaid of honor" och "Best man" höll väldigt fina tal och det märktes att de verkligen känner brudparet. För övrigt var det bara brudens far som höll ett kort tal och det var så de ville ha det.  

Bruden minglar med sina vänner.

Tårtan var förstås en officiell punkt på "programmet"...

...och den uppskattades även av gästerna.

När det började dra ihop sej till brudvalsen, som inte alls blev en vals, måste bruden få släpet på klänningen uppnålat. Här får tärnorna ställa upp och i skenet av en mobiltelefon fixar de detta.

Inte riktigt en vals men vad spelar det för roll.

Bruden dansade förstås med sin far...

...och brudgummen men sin mor.

Sedan var dansen igång och stämningen mycket god. Under just denna dans ombads par efter par lämna dansgolvet beroende på hur länge de varit gifta.  

Till slut var det bara brudgummens föräldrar kvar, dvs min syster och svåger. De har varit gifta i 32 år. Det fanns nog minst två par till som varit gifta så länge eller mer men de verkade pusta ut just då...

Det dansades mycket och trots mycket höga ISO (upp till 10 000) är jag rätt nöjd med bilderna. Jag gillar verkligen dekorationerna i taket och bjälkarna i denna salong. Det är en gammal lagerlokal som man piffat till lite lagom och hyr ut för fester och bröllop.

Till slut åkte kavajerna av och det anlände pizza som en slags amerikansk vickning. Man tog sin pizzatriangel direkt ur kartongen, inget extra krångel med dukning och sånt.   

Avslutar med en liten kul filur som alla tjejer träffade som låste in sej på damtoaletten och upptäckte att det inte gick att låsa upp lika lätt. Man måste ha rätta knycken...

Hälsningar Lena

Att sminkas för ett bröllop

Jag var nyligen på ett bröllop i Little Rock, Arkansas och blev tillfrågad om jag inte hade lust att ta några bilder när tärnorna och bruden var på sminkning och håruppsättning. Hela gänget infann sej redan 07:30 på salongen men jag tog det lite lugnt och kom 08:45.

Samma tjej sminkade fyra tärnor och bruden samt fixade brudens hår, utan ens en kort paus. Allt var klart 12:45, helt enligt "tidtabellen".

I matchande tröjor med texten "Best day ever" och datum, inväntar de sin tur. Jag väntade också en hel del men det var ändå rätt kul att vara med och höra dem bubbla på om allt möjligt.

Min systerdotter är en av tärnorna och här är det hennes tur.

Från sminket fick de gå in i ett annat hörn av salongen och få håret uppsatt. Alla tärnor hade så pass långt hår att de kunde få samma typ av uppsättning.

Så här fint blev det bakifrån.

Det här är brudens "Bridesmaid of honor". Jag kan inte komma på vad det kan heta på svenska.

Alla bilder är tagna i naturligt ljus fast i en frisersalong är det förstås inte så naturligt. Här är det i alla fall ljus från ett fönster som reflekteras i en spegel.

Till slut var det brudens tur. För att hålla humöret uppe hade de med sej lite snacks och förfriskningar.

Tärnorna samlades runt bruden. Salongen var full med andra kunder men det här hörnet var tämligen ockuperat och alla förstod nog vad som var på gång. Stämningen var fin trots lång väntan.

Jag vet inte hur vanligt det är med specialtröjor så jag borde kanske ha frågat. Antagligen är det normalt för ett amerikanskt bröllop.

Bruden var glad trots att jag tror att hon hade en hel del att tänka på. Det fanns ingen bröllopskoordinator eller liknande och de hade ordnat väldigt mycket själva. "Tidtabellen" för dagen sträckte sej från 07:30 till 21:15 och hade 43 separata punkter !

Det är ännu tidigt på dagen men allt flyter på i bra tempo. Det är ju inte heller bruden som ska se till att "Best man" och tre "groomsmen" får på sej rätt slips och rätt strumpor. De ska bara infinna sej för fotografering i Burns Park 14:10.

Klart! Snabbt transport tillbaka till hotellet (de körde själva) för att ta på matchande röda rockar (med namn broderat), snabb lunchmacka och sedan klänningar, skor, örhängen och läppstift inför fotografering.

Alla porträttbilder är tagna med Canon 70-200 f/2,8. Det var ju en salong full med folk och jag behövde inte heller vara "uppe i ansiktet" på någon.  

Hej så länge,

Lena