Frigående minsann

Körde via småvägar hem idag och passerade plötsligt en liten flock med höns som gick i vägkanten. Det var vid en gård, det var smalt och jag körde därför väldigt sakta. Insåg också att det faktiskt gick att stanna till ett ögonblick. Här var det frigående minsann.

Den stora vackra tuppen hade ett gäng hönor som han bevakade. Jag tror tuppen är en ljus Sussex och kanske den grå hönan. De svarta hönorna med fjädrar på benen ser mer ut som Bramha, men jag är inte särskilt bra på hobbyhönsraser så rätta mej gärna om det är galet. Tuppen har i alla fall koll på mej.

Plötsligt gör han ett skutt och flaxar till, fluffar till sej lite. Han har kanske insett att det är en fotograf som klivit ur bilen...

Kolla hur han sträcker på sej och poserar. Han har rejäla sporrar och antagligen stora tankar om sej själv. Hönorna bara vandrar iväg, in på tomten till det hus där jag stannat. 

När han åmat sej en stund framför fotografen vänder han sej om och "svassar" långsamt iväg med högburet huvud. 

Jag var ute och letade efter en stripgås som jag faktiskt lyckades få syn på, det blev dock inga bilder på den. Men frigående höns är inte så dumt det heller.

Hälsningar Lena

Den rödhalsade gåsen

Jämfört med ägretten som jag fotade förra veckan så är en rödhalsad gås betydligt mer ovanlig och svårfångad. Ni ser den väl? Den är betydligt mindre än de vitkindade gässen som den flyger med.

Här syns den lite bättre, mitt i bilden, i överkant.  Jag erkänner att jag såg den inte heller när jag tog bilderna men jag visste att den höll ihop med vitkindade gäss och när de flög upp fotade jag en serie bilder. Jag såg sedan på kamerans display att jag faktiskt hade fångat den på bild. 

Den skiljer sej ganska mycket från de vitkindade gässen men är ändå förvånansvärt svår att urskilja när man står och tittar på dem. När fåglarna var på marken höll de till i en svacka så de syntes inte. Det var bara när de flög upp som det fanns en chans att få se den.

Nu återstår bara att se om Johnny fått bättre bilder på denna rätt ovanliga fågel. Det är "hemmatrakter" även för honom. Jag använde 100-400 mm + 1.4 extender och har beskurit rejält. Dessutom blir det ju en chansning med fokus när man inte hinner se var i flocken den är.  

Hälsningar Lena

Årets maträtt 2022 - Vildsvinsrulle

Så här års brukar "Årets rätt" dyka upp och i år är det Gustav Leonhardt, årets kock 2021, som komponerat rätten Vildsvinsrulle. Tanken med årets rätt är att "den ska spegla sin tid och den skapande kockens matlagningsfilosofi. Den ska kunna serveras både hemma och på restaurang, vara klimatsmart och lagad på råvaror tillgängliga i vanliga mataffärer över hela landet under större delen av året." Jag kan intyga att den var lättare att laga i år än förra året (som ni kan se på länken nedan) mest för att de olika delar som ingick kunde lagas utan stress för flera var kalla. Så här såg det i alla fall ut när jag skulle plocka ihop rullarna. Vår vildsvinsfärs var slut så jag tog älgfärs istället. Klimatfördelarna handlar nog mest om att det ska vara viltfärs. Smaken är dock lite olika. 

https://www.fotosidan.se/blogs/logholm/index.htm?date=2021-03-01 

Här ligger rullarna precis innan de ska rullas ihop. Det är viltfärskebab med goda kryddor stekt i smör, ugnsbakad lök, saltgurka (som vi har kvar från förra sommarens skörd), aioli, hackad bladpersilja, rödkålssallad och hummus på gula ärtor. Jag valde tunnbröd gjort på surdeg som finns i alla större mataffärer. Det är 26 ingredienser men ganska vanliga och kryddorna hade jag redan hemma. Man måste dock komma ihåg att blötlägga ärtorna dagen innan (annars kan man ta kikärtor på burk).

Våra rullar blev inte riktigt så snygga som på receptet men de blev nog minst lika goda. Folie är ju inte heller så bra ut fotosynpunkt men jag hade inget annat lämpligt papper att slå in rullarna i. Det är bra med något typ av omslagspapper för det rinner ut godsaker nertill annars. 

Vi avrundade med en mycket läcker dessert. Lakritscheesecake toppad med hallonsås och saltlakritsströssel. 

Nu är vi redo för en ny arbetsvecka.

Hälsningar Lena

Hundliv i huvudstaden

Hur står det egentligen till med människans bästa vän i huvudstaden? Jag erkänner direkt att jag hade en del fördomar när jag påbörjade min promenad och de förstärktes helt klart när jag mötte Rolle iklädd rosa hoodie nerbäddad i en cykelväska på pakethållaren på en cykel. En väska speciellt avsedd för små hundar. Men Rolle hade full koll på cykelvägen och verkade njuta av vårsolen, så det kanske inte var så tokigt ändå...

På samma gata är den här mannen ute och motionerar sina draghundar. OK, man kanske inte ska ha draghundar i innerstan men om man hittar ett sätt för dem att få utlopp för den typ av rörelse de gillar, då kanske det funkar? Jag har sett draghundar i Kirkenes som barmarkstränade genom att dra runt på ett traktordäck. Här var det ju lite lättare.

De här tjejerna satt och hade det fint i solen och det som ser ut som en stor pälskrage mitt i bilden är en hund som får vara med och mysa. 

I Gamla stan var det mer småhundar och den här damen hade plockat upp sin i väskan för det var för mycket fötter som trampade för nära. Kanske lugnast så om man är liten. Det är trots allt rätt mycket folk i Gamla stan på en lördag och många tittar på hus och skyltfönster, eller i sina mobiler, inte var de sätter fötterna.  

Om man är hund i en storstad får man vackert vänta utanför när matte slinker in i klädbutiken. Här var det Gudrun Sjödéns butik och vårkollektionen har kommit så det var bara att vänta. 

Om man har riktig tur kanske man får följa med in och äta lunch. Fast den här lilla jycken ser mest ut att vilja gå ut på gatorna igen. Hur som helst så finns det alltså matställen i Stockholm där man får ta med sin hund, även inomhus. Kan inte låta bli att undra om de irländska varghundarna som Nils-Erik visade härom dagen hade varit välkomna eller om man gör skillnad på hund och hund? För den som inte läst bloggen om St Patrick's Day så är varghundar i storlek som en liten ponny.  

Här är det en till hund som väntar även om den inte blivit lämnad helt ensam. Matte är tillfälligt någonstans och det enda den kan tänka på är att hon ska komma tillbaka från samma håll som hon försvann.

Kolla in blicken. 

Hälsningar Lena

En promenad i huvudstaden

Det var fint väder i lördags och jag bestämde mej för att ta en promenad i huvudstaden. Ett annat ärende gjorde att jag kunde bli avsläppt här, utanför Svenska filminstitutet. Jag vände ryggen mot filmhuset och började gå över Gärdet...

...men jag vände mej om och tittade på det här komplexet som har små träd och planteringar på taken. Det ser onekligen annorlunda ut. 

När jag passerat över Gärdet kom jag fram till Finska ambassaden. En byggnad som väl inte var direkt estetisk, åtminstone inte de delar jag kunde se.

Jag passerade Tysklands ambassad och fortsatte nedåt gatan. Till vänster bakom det höga gallerstängslet ligger ett stor ambassadbyggnad, den Amerikanska och den röda byggnaden som är något mindre, är den Turkiska. 

Efter den Turkiska ambassaden och granne med den Sydkoreanska ligger den pittoreska Engelska kyrkan. Här svängde jag vänster...

...och kom ner till vattnet där jag följde kanten genom Nobelparken....

....tills jag kom till Strandvägen där jag promenerade vidare längs kajen. Folk njöt i solen.  Jag blev nyfiken då jag såg etiketten i hennes jacka och gjorde en snabbkoll. Hon sitter på en dunjacka för över 8000 kronor. Kaninpäls i huvan så hon är antagligen inte vegan.

Här var det gott om folk, fullt med bilar på parkeringen och två parkeringsvakter som gjorde sitt jobb. Uteserveringarna var fulla med folk

Vid Strömbron träffade jag ett mer bekant motiv och konstaterade att fågelrestaurangen i strömmen fortfarande var öppen och välbesökt. Om jag tänkt till lite här skulle jag förstås gått och tittat på körsbärsträden, men jag hade inte en tanke på att de kanske börjat blomma, som Jan visade en dag senare.

Däremot fick jag syn på dessa två som låg i vattnet och de hade bara ögon för varandra, helt upptagna i sin egen ömsinta ritual.

Det var full ös med måsar runtomkring men de la bara sina huvuden kind mot kind och tryckte sej mot varandra. Svallande vårkänslor! 

En man matade måsarna och jag stannade en stund.

Så här såg det ut från andra hållet och måsarna kom inflygande som på kö, om än lite oorganiserat. 

En ung trut visade upp sej fint med stadens pampiga hus i bakgrunden. Alla bilder i detta inlägg är tagna med 24-105 mm och den här fågeln hade jag nästan kunnat klappa om jag sträckt ut handen. 

Jag gick ner på Helgeansholmen och där satt det här paret och åt lunch.

En och annan person med munskydd finns det fortfarande och här glömde jag helt bort att tänka på fågeln när jag tog bilden. Det är inte en plastpåse i vattnet utan en svan som letar något ätbart.

Jag passerade ingången till slottet men fotograferade inte vakten som så många andra gjorde utan gick ut mot gamla stan. Här kanske jag borde ha stannat och inväntat någon som bar rödgulrandiga kläder, det hade väl varit passande? 

Efter en sväng genom gamla stan, och några trevliga butiker som jag inte varit i sedan pandemin började, styrde jag kosan mot Centralstationen. Där upptäckte jag att SJs biljettautomater inte fanns kvar vid norra änden där man går ut till spår tre (mot Uppsala) och jag fick andan i halsen innan jag hittade dem, tre minuter innan nästa avgång mot Knivsta. 

Hälsningar Lena