Spettarna och deras långa tungor

När man sitter i gömsle och väntar på att "den stora rovfågeln" ska dyka upp blir det ju en och annan bild av de andra fåglar som råkar dyka upp för att det finns mat framdukat mitt i vintern. Jag satt 36 timmar och väntade på kungsörnen som inte behagade visa sej alls. Men det kom ett antal olika hackspettar och även om den här är vanlig hemma så är den ju vacker. Jag noterade också att jag fått med lite av tungan på en bild. 

Efter första bilden med tungspetsen blev det fokus på att försöka få så mycket av tungan med som möjligt med på bild. Jag hade ju gott om tid och flera hackspettar som kom och åt av fettet som satt fastspikat på baksidan av stammen. Här kan man se den långa tungan men också att saliven är klibbig, vilket jag läst om att den ska vara hos just hackspettar. Om ni undrar över kotten så är det en hackspett som satt den där, inte Conny som äger gömslet. 

När ljuset är dåligt tidigt på morgonen kan man ju leka lite med långa slutartider. Det mesta går i sopkorgen men den här tyckte jag blev lite läcker.

Hacke i lågt stående sol mot slutet av dagen kunde jag heller inte motstå. Det här var ju "drömtimmen" då längtan efter en kungsörn framför gömslet var som störst.

En annan vacker spett som dök upp redan första dagen var gråspett. Det här var kul för det var min första gråspett. De är ju inte särskilt vanliga i Uppland.

Gråspetten poserade på lite olika ställen.

Här är den vid kotten och smakar på fettet som sitter på baksidan. Tungan då....

Gråspetten har jättelång tunga! Den visar den inte lika ofta som hackspetten, men jag hade som sagt gott om tid och gråspetten kom vid flera tillfällen under två dagar. 

De roligaste gästen var nog ändå spillkråkan. Conny var mycket nöjd för han hade inte fotat spillkråkan vid gömslet på 10 år. Den här luriga fågeln satt på väldigt långt avstånd i två dagar och hackade på något som tinat fram. Tredje dagen kom den äntligen fram och poserade för närbilder.  

Inledningsvis var den lite blyg...

...men efter en stund kände den sej hemma och det gick att få hur mycket bilder som helst. Det är också de första bilderna jag får på spillkråka även om den inte alls är ovanlig runt Uppsala. Jag har bara aldrig sett den när jag haft kameran med mej. 

Den räckte ut tungan och slickade sej om näbben ganska ofta och den har en liten krok på tungan längst fram. Jag vet dock inte om alla har det eller om det är just den här fågeln. Jag hade ju bara ett exemplar att titta på. Här kan man se att det ångar lite ur munnen på den. 

Det här är den enda bilden jag visar som är rejält beskuren. Här syns kroken på tungan riktigt bra. 

De här två var väl inte direkt bästa kompisar men de kunde äta ganska nära varandra efter en stunds betänketid. Nötskrikor var det för övrigt väldigt gott om och jag kanske visar några i ett senare inlägg. Dessa bilder är tagna med 400 mm och de flesta är beskurna mest för att få en bättre komposition. Fåglarna kom väldigt nära. Det kom också en vacker rovfågel som slog sej ner här för att äta. Mer om den i nästa inlägg. 

Hälsningar Lena

Finbesök i restaurangen

Jag jobbade hemifrån idag och när jag kom ut i köket för att koka tevatten satt den här näpna filuren utanför. Jag rusade iväg och hämtade kameran som låg i mitt arbetsrum med fågelobjektivet på. 

Det var ett helt gäng med stjärtmesar som pickade i sej av talgblocket. Det är ju inte så snyggt med nätet, men för att hålla fåglarna säkra från katterna och bevara talgblocket till de minsta, så fungerar det utmärkt. Här kan man ser sju stjärtmesar och det var minst en till på baksidan. De samsas utan vidare med blåmesar.

Plötslig flög alla iväg runt huset. Jag sprang upp för trappen och genom balkongdörrens glas i sovrummet fick jag syn på flera i syrenträden. De sätter sej ju inte alltid på de bästa ställena. Kunde ändå inte låta bli att visa denna. 

Alla små grenar på träden är hopplöst i vägen, men när den sträckte lite på sej blev det mycket bättre. 

Här var det lite lättare att fånga ett porträtt då den kikade fram. De rör sej ständigt och det är tur att man lätt kan slänga alla misslyckade bilder.

Äntligen en som satte sej på en av de bättre grenarna. Den sitter bara några meter i från mej, men det är ju en glasdörr mellan...

Ibland var det t o m två fåglar med i bildfältet. Men jag hade fullt upp med att få skärpa på en individ så att den andra kom med i bakgrunden är inte min förtjänst.

En annan för oss ovanlig gäst som plötsligt dykt upp i kylan är den här björktrasten. Jag tror det är samma individ som kommer varje dag. 

Den slår sej ner och frossar i sej minst en äppelhalva, gärna två. Hittills har koltrastarna inte utmanat den vad jag hunnit med att se. Om jag kommer till köket en timme senare är den ofta kvar på samma ställe. Stjärtmesarna stannade ca 10 minuter och gjorde tre besök i talgblocket, sedan drog de. Vilket var tur för jag hade inte tid att sitta där och spana efter dem.

Annars är det blåmesen som vill ha en fruktstund mellan talgmåltiderna och fröna.

Hacke bryr sej inte ett dugg om äpplena. Här sitter den och spanar på talgblocket. När det verkar lugnt tränger den sej in genom plastnätet och hackar i sej en stor portion. Vi har ett par som kommer flera gånger om dagen. De ser roliga ut för nätmaskorna är i minsta laget. Småfåglarna flyger förstås obehindrat både in och ut.

Avrundar med ett par vackra stjärtmesar. De första jag ser i år. Vilken tur att jag jobbade hemifrån just idag. Jag erkänner också att denna bild är ett montage. Två skarpa stjärtmesar på samma bild har jag inte lyckats med ännu, även om det fanns ögonblick då det satt två stycken på denna pinne i minst en halv sekund.

Hälsningar Lena