Semesteraktiviteter i trädgården

Jag har semester och ägnar mej mest åt "vettiga saker" som att plocka av alla våra röda vinbär, städa i de bortglömda hörnorna, lägga in gurka etc.....men det är lätt att komma på avvägar.... i häcken bredvid vinbärsbuskarna hittade jag t ex denna distraktion.

Det verkar även som att det är tillökning på gång i just denna familj...

De vackra flugorna finns ju överallt och jag försöker vara mer förstående än irriterad då de även kommer in.

Fjärilarna brukar jag ka koll på men än så länge har bara denna art av kolfjäril visat sej framför mitt objektiv...

De finns dock där i överflöd just nu och jag kan förstås inte motstå dem.

När jag vattnade hos grannen hittade jag denna tjusiga hjulspindel som hade byggt ett vackert nät, antagligen för att ingen var hemma och störde den i sitt byggande mitt på altanen.

De utför ett konststycke varje dag i mina ögon...

Testade med lite blixt också.... hoppades att en del av nätet skulle framträda. Alla bilder är tagna handhållet med Canon 100 mm makro (den gamla..) och en 7d mk II eller 5d mk III.

Från en annan vinkel blev bakgrunden mer färgrik men det fanns också mängder med oönskat "bling" från t ex bilar (vi bor ju i ett villaområde...). Hur jag än vred kameran kunde jag inte bli av med det sista "blinget". Nätet satt delvis i en husvägg som begränsade möjligheterna.

Slutligen försökte jag uttnyttja detta "bling" till något annorlunda.... Spindeln hade tröttnat helt på alla mina bestyr och satt bara stilla i sitt nät. Nu måste jag återgå till vinbären.... eller kanske städningen av skafferiet som jag lämnat....

Hälsningar Lena

Tångsnärtan - en ärtig liten fisk

En tångsnärta kikar ut från en klippskreva. Det är så man oftast hittar den...om man hittar en över huvud taget. De är inte så vanliga och man måste veta var man ska leta. Just denna individ håller till i en skreva vid en småbåtshamn som heter Jordfall i Gullmarn. Det är antagligen Sveries mest fotograferade tångsnärta. Den brukar ha en partner också men det är svårt att få med båda på bild.

Om man ligger still och väntar kikar den ibland fram lite längre.  Då kan man tydligt se att den har gula till bruna, plymliknande utväxter på huvudet. Äldre hanar kan också ha liknande utskott på ryggfenans framkant. Den är i örvigt oregelbundet mönstrad i gult och brunt.

Det här är en ganska vanlig syn när man hittar en tångsnärta. Den ligger ofta långt in i en trång skreva där den samsas med andra fiskar, krabbor eller trollhummer. Här ser det mer fördelaktigt ut att vara plattfisk.

Den här låg på en klipphylla och då kan man ana sej till att det är en långsträckt fisk med mycket lång ryggfena. Den blir max 25 cm lång så det är ungefär lika stor som tejstefisken. Den ser lite överrumplad ut över den plötsliga uppmärksamheten, men den låg kvar och lät sej villigt fotograferas. 

Den här tångsnärta låg helt öppet och det har jag bara stött på en gång, i Norge. Ni har nog sett denna förut, eller en bild ur samma serie. Den lät mej komma mycket nära och jag kunde lugnt ta mina bilder utan att den tycktes bry sej.

Den här bilden tog vi i årets SM i undervattensfoto och den fick en del poäng. Om man sätter en sk snoot på blixten kan man beränsa spridningen av ljuset så det bara slår in i skrevan utan att belysa väggarna framför. Det här är lite knöligt att hålla på med men min sambo fick assistera och rikta blixten.

Hälsningar Lena

Äntligen lite dykning !

Jag sorterar egentligen som bäst bilder från Svalbard, men i helgen hade vi en tur till västkusten inbokad sedan länge och vilken tur det blev. En morgon när vi gick ut från Hamburgsund mot Väderöarna såg det ut så här. Det var två dykbåtar som gick ut och vi klagade lite för att den första båten rörde upp vattenytan för oss som kom bakom...

Det var helt stilla och det gick därmed att dyka på alla dykplatser dvs det blev svårt att välja. Skarvar, ejdrar och en och annan säl förgyllde tillvaron. Men jag måste erkänna att mitt driv att fotografera fågel- och djurliv från båten var lite mättat efter vistelsen på Svalbard.  

Mellan dyken avnjöt vi som vanligt lunch med kaffe, frukt och kaka på någon fin ö vid Väderöarna. I lördags var det nästan för varmt att ligga på klipporna trots att vi var så pass långt ute på havet. Det kändes helt ofattbart och något som vi inte upplevt särskilt många gånger.

En och annan sjöfågel ville förstås vara med och smaka på lunchen. Havstrutarna är kaxiga och håller sej alltid framme när det vankas något gott.

Under dyken blev det mest makromotiv för sikten inbjöd inte till att använda vinvinkel. En liten plattfisk poserade snällt.

Sjuryggen är lite i största laget för makro men det går bra med porträtt. Den här hannen vaktade antagligen ägg för den höll sej troget vid samma plats. Jag kunde dock inte se någon äggsamling.

En liten snultra med en vit "död mans hand" i bakgrunden.

Vi hittade en hel del nakensnäckor trots att den bästa säsongen för att se dessa djur är över. Det är vackra små djur som är tacksamma att fotografera för de rör sej ganska långsamt. 

Många av dessa nakensnäckor har enbart latinska namn som jag inte bryr mej om att skriva ut här. Om någon är intresserad kan jag förstås bidra med dessa så långt det är möjligt.

Den här nakensnäckan var ovanligt stor (ca 5 cm) och fantastiskt vacker. Just denna sort har vi inte sett så ofta i våra svenska vatten.

Det här var också mycket praktfull och lyckades "larva runt" ganska mycket under fotosessionen.

Därför får ni se en till bild på denna lilla juvel.

På lördagskvällen serverades det som vanligt skaldjur till middag. Just nu är det havskräftor som gäller och det fanns mer än tillräckligt med kräftor till alla. För den som vill ha sallad till maten fanns det en skål, den gick inte åt helt heller....

Kräftorna var som alltid helt makalöst goda och serverades med hemgjord aioli eller romsås, vitlöksbröd och lite gott vitt vin för den som ville.

Avslutar med en bild på Viktoria och det senaste tillskottet till familjen (nr 4 !), som redan spanat in havskräftorna. Hon driver med sin man Anders dykföretaget DykLeif och har bl a dukat upp festmåltiden ni såg ovan, samt lagat frukost och lunch till alla gäster (ca 25) under helgen.

Hälsningar Lena

Tustna 2015, del II. Makro

Undervattensvärlden vid Tustna inbjuder kanske mest till vidvinkelfotografering men det finns också mängder med små roliga motiv under ytan. Här kommer ett axplock.

Marulken kan vara ett bra motiv även med makro för den ligger helt stilla och man kan komma mycket nära. Den var helt oberörd när jag fotograferade ögat med 60 mm makro.

Vid en dykplats som kallas "Fiskfrysen" (för det är flera grader kallare där än på övriga dykplatser) finns denna vackra anemon. Vi såg den redan förra året och den är kvar på samma plats med ett helt gäng små räkor under. Utsnittet blir lite annorlunda med 60 mm makro (annars är den ett typiskt vidvinkelmotiv).

De vanligaste nakensnäckorna vi ser är ca 1,5 -3 cm stora och antingen Adalaria proxima eller Onchidoris muricata. Jag kan inte skilja dem åt. De är tacksamma makromotiv som sitter nästan helt stilla. Tyvärr kan dock underlaget det sitter på röra sej en hel del ibland.

En kuddsjöstjärna i närbild. Det finns gott om de vackra djupröda stjärnorna vid denna del av Norges kust.

Ålgräsrosor är ett djur som man hittar väldigt grunt (2-3 m) och under ett långt dyk vid kajen hade jag mängder av dessa att experiementera med.

Ett annat intressant motiv var de speglingar man kunde fotografera under bryggan.

En pytteliten eremitkräfta ligger delvis nergrävd i sanden. Just denna art, Pagurus prideaux, lever i symbios med en anemon (Adamsia carciniopados) istället för med ett skal. Anemonen kan skjuta ut lila brännande nässeltrådar som ger kräftan skydd.

Tångsnärtan (Chirolophis ascanii) är en charmerande långsträckt liten fisk som har en mycket lång ryggfena. Man hittar den oftast i klippskrevor och den kan vara mycket blyg. Den här låg på en klipphylla med stjärten utåt och var inte det mista blyg när jag kom med kameran.

Nästa tångsnärta var ännu mer förvånande för den här låg helt öppet och lät sej villig fotograferas. Så här har jag aldrig fått se denna bedårande fisk i våra vatten.

Det får räcka med smått så länge,

hälsningar Lena   

Makroliv under ytan

Här kommer några exempel på de makroliv man kan hitta under ytan runt Strömsholmen. Bilden ovan visar en sjöhare som är ovanligt ljus. Antagligen inte lokalt utan snarare en lite extrem färgvariant. 

Alla bilder är tagna med Canon 60 mm makro på en Canon 7D. Dessa snäckor är små men med 60 mm makro...

...kan man även fånga lite större motiv. Visserligen en liten krabba men med anemonerna är det betydligt större än vad som är traditionella makromotiv på land.

Den vackra trollhummern som satt stilla för en närbild får bli dagens bild 225.

En liten räka på en "död mans hand". När man fotograferar makro under vatten är det ungefär som om man hänger i en sele som får en att dingla lite fram och tillbaka. Med andra ord kan det vara svårt att få till både komposition och skärpa exakt som man vill ha den. "

Den här pyttelilla krabban ska antagligen bli en trollhummer när den blir stor.

Här sitter det faktiskt en maskeringskrabba...

Brännmaneter kan man alltid simma extra nära....

Avslutar med en liten "alien". I morgon gör vi vår sista dykdag här på Strömsholmen och sedan bär det av hemåt.

Hälsningar Lena