Årets maträtt 2021, Swedish bowl

Vi närmar oss påsk och då brukar man ju laga lite extra god mat, så här kommer ett tips. I söndags bestämde jag mej för att testa årets rätt 2021. Det var också ett sätt att testa så många funktioner som möjligt på den nya spisen som vi köpt under dagen. Vi valde att köpa en begagnad och allt fungerade perfekt. Årets rätt är inte särskilt svår att laga, men det är 26 ingredienser och mycket på gång samtidigt. Man måste också veta att det tar minst fem gånger längre tid att koka gula ärtor än matvete (det framgår inte av receptet). I ugnen står det rödbetor och gul lök som bakas i 180 grader, rödbetorna tar minst 45 minuter men löken är klar efter ca 25. 

På spisen står en kastrull med gula ärtor och en med matvete. Det är basen i skålen och blandas med rostade solroskärnor, samt persilja, gräslök och citronskal mixat med rapsolja. Kycklinglårfile (en per portion) som får bryna på spisen och bli färdiga i ugnen, kryddade med stötta fänkålsfrön. Det gröna är spetskål som blancheras i vatten strax innan servering och på bänken ligger skivad svamp som ska i stekpannan efter kycklingen. 

Så här blev mitt resultat. De ljusa rullarna är tunnskivad picklad kålrabbi och på toppen lite riven västerbottenost. Allt ligger på en rejäl hög med ärt/matvete blandning. En kall sås på creme fraiche med krasse hör också till och en nypa red chiliflakes för den som vill ha mer hetta.  Årets rätt 2021 är komponerad av årets kock 2020, Ludvig Tjörnemo. Filosofin bakom rätten är en god och hälsosam "bowl" baserad på svenska råvaror. Det blev jättegott!

Hälsningar Lena

Hägrarnas bobestyr

Stockholmshägrarna har nu flyttat till sina vår- och försommarresidens vid Isbladskärret på Djurgården. Precis som Jan påtalade från sin tur förra veckan var det inte alls så många par i år som det brukar vara. Men det stod också ensamma hägrar i vassen på ön som inte verkar "ha fått till det". Det fanns bostäder lediga så det kanske kan bli något mer par...Här är det en som bygger ut i alla fall.

Så här kan det se ut. Ganska rörigt bland bon och grenverk. De stora fåglarna får tråckla sej in med sina långa pinnar. Det blåste dessutom i lördags och man såg att de alla hade ungefär samma inflygningsteknik. 

Här kommer det mer bomaterial.

Honan tar emot och fixar in den nya pinnen i boet.

Det verkar som att de inte bara bygger utan också vänslas lite med varandra. 

Man kan fota hägrarna från två håll och få ganska olika ljus men tillgången på motiv varierar också, och det står förstås en del träd i vägen där det är som bäst att spana på dem. Avståndet är rätt långt och jag använde 1.4 extender på mitt 100-400 tele. 

Man kan ju undra hur de väljer ut sina bopinnar. Här kommer en som vi fick möjlighet att studera lite mer i detalj.

Den landade och valde ganska snabbt den här pinnen. Inte så mycket tanke kändes det som. 

Nej, den dög inte.

Den plockade i lite av varje och fick tag i den här. Jordig och blöt, dessutom mycket tyngre. Den kasserades också. 

Här verkade den bestämma sej ganska snabbt. Det här var precis en sådan pinne som frun efterfrågat, eller chansar den bara?

Den här drog den i alla fall iväg med.

Nu ville jag ju förstås se om pinnen skulle accepteras hemma i boet, men det låg förstås dolt inne bland grenarna så vi fick aldrig se hur det slutade.

Avslutar med några vackra starar som kom förbi när vi fikade. De vitkindade gässen hade inte kommit när Jan var här men nu hade de anlänt, likaså en snatterand. 

Hälsningar Lena

Växthuspremiär

Lördagen bjöd på 12 plusgrader och en del sol så vi bestämde att det var dax att sitta ute i växthuset denna kväll. En given cocktail är då margerita med mycket krossad is och amerikanska texmex chips med smält velveetaost (som nog egentligen inte är så mycket ost). 

Glasen är förstås kanderade med salt.

Eftersom det också var en födelsedagsmiddag serverades  hummer med nybakat vitt bröd och smält vitlökssmör. Halva vår spis har slutat fungera så just hummer passade perfekt, bara att ställa på bordet. Hushållspappersrullen är kanske inte så snygg att ha framme men det behövs när man plockar sönder en hummer ner till dess sista beståndsdelar. Lägg märke till gasolkaminen till höger, den behövdes när solen slutade värma.  

Nu stundar en ny vecka och en ny spis som installerades och testades under söndagen. Det kommer nog ett inlägg om det lite senare.

Hälsningar Lena

Ibland är naturen mer diskret

Vackra vårblommor i all ära men ibland är naturen mer diskret, kanske t o m så diskret att vi inte ens lägger märke till vad som finns där...

Jag hade inte sett denna hare om den inte hade rört på sej.

Den hade inte särskilt bråttom...och kom faktiskt mot mej när jag stod stilla.

Tills den plötsligt insåg att det stod någon där.... 

....som ju kunde vara farlig.

Det här är ju också ganska diskret.

Men har man en vit rumpa och dessutom räcker ut tungan är man förstås avslöjad. Men den tredje är fortfarande rätt osynlig.

En diskret liten trädkrypare som man inte brukar upptäcka förrän den rör på sej...

...eller en gnutta ljus faller precis rätt.

Hälsningar Lena

En knippe vårtecken

Jag svarade Ulla i ett blogginlägg att våren nog skulle dröja ett tag till hos oss men den har faktiskt kommit med stormsteg. Under dagens lunchpromenad hittade jag en hel knippe vårtecken.

Årets första fjäril slog sej ner på en vit parkbänk i Kunskapsträdgården. 

Blåsipporna tittar fram lite försynt på ett ställe där de brukar vara tidiga.

Det här är en pytteliten cyklamen som landskapsarkitektstudenterna har sått. Inga gröna blad, bara blommor på en stjälk bland de bruna gamla löven.

Det var full fart på bina och i var och varannan blomma satt det ett bi.

När jag passerade bikuporna var det kö utanför infarten. 

Jag har även sett tussilago men de finns inte runt denna plats och jag hann inte gå längre än en kort sväng i trädgården . 

Hälsningar Lena