Mera hägrar

Det blev en extra tur till hägrarna medan det fortfarande var vinter i området. Jag hade sett på SMHIs prognos att snön skulle tina bort den kommande veckan. Jag köpte därför färsk strömming och övertalade min sambo att han måste följa med för att kasta fisken till fåglarna. Det går undan när man bjuder på godsaker och man hinner inte med om man kastar fisken själv. 

Vi gick till ett ställe där jag kunde få snö i bakgrunden och där satt det en ensam häger. Den första fågeln hann inte mer än plocka åt sej strömmingen förrän det landade en konkurrent.

Har man lyckats ta en liten filé gäller det att ducka...

...och finta bort den inkommande hungriga hägern med en hastig manöver. 

Det är en fin vinterdag med någon minusgrad och det är mängder med folk vid Råstasjön. Hägrar, som normalt är väldigt skygga, passerar på låg höjd mellan människor, hundar och barnvagnar. 

Vi har bara hunnit kasta två strömmingar och det har redan samlats lite för många fåglar.

Det uppstår en kort närstrid och även om det är trädridå i bakgrunden gillade jag blicken på dessa två.

Mötet var över på ett ögonblick och de landade i snön. "-Finns det mer fisk?"

Det kom fler hägrar inflygande. Notera ögonens placering som gör att de kan spana nedåt, mot marken. 

På ett ögonblick så var det fullt hus! Det här är inte riktigt vad jag vill ha men de små fiskfiléerna var åtråvärda.

Det var svårt att få till bilder med så många fåglar och fyra är definitivt för många.

Tre kan fungera och här har två av dem lyckats hugga tag i samma strömmingsfilé. Om jag hade planerat detta bättre hade vi haft hel strömming med oss, nu fick jag ta filéer för det var det enda som fanns.

Helst vill jag bara ha två hägrar som interagerar och det var inte lätt att få till denna gång. Men man kan fixa en del i PS efteråt...vilket jag gjort på denna bild. Sen är det problemet med att få snö att se ut som snö, utan att få helt fel färg på hägrarna. Om man vitbalanserar så att snön bli vit blir hägrarna bruna. Jag justerar på flera ställen men får alltid lite blåstick i snön om hägrarna ska vara blågrå, vilket jag föredrar.  

Ett alternativ är att göra bilderna svartvita med en mycket svag blå ton, för jag vill ha kall grå färg. Det fungerar ibland.

Den här bilden blev bättre i svartvitt än i färg och bättre än den ovan (tycker jag). Men det kan också vara en vanesak. För mej är hägrar på snö inte svartvita, men jag kan tänka mej att några av er tycker att det är självklart att de gråsvarta fåglarna på snö gör sej bäst utan inslag av färg.

Hälsningar Lena

Full fart på hackspettarna

Vi har flera större hackspettar i skogen bakom huset och de besöker oss regelbundet. Några har listat ut hur man kan tränga sej in genom nätet som skyddar talgblocket (och de små matgästerna) för att komma åt det godaste i restaurangen. Just nu är de väldigt aktiva med att både trumma och jaga varandra. 

När jag la ut jordnötter och skalade solrosfrön på stubben kom det snart en hanne på besök. Snön på stubben har jag lagt dit för att dölja maten, i övrigt är det fortfarande en del snö kvar på denna sida av tomten. Jag var inte riktigt beredd på detta besök, så snabbt, och hann inte mer än få fokus på herr Hacke innan det flaxade till...

...och fru (eller möjligen fröken) Hackspett kom farande ner mot stubben. 

Kameran var inställde på 20 bilder/s men det blev bara två med godtagbar skärpa på i alla fall en av fåglarna. Det gick oerhört fort och det blev bara åtta bilder totalt då båda fåglarna är med i bildfältet. 

Hon slog sej ner ett kort ögonblick...

...men det var inte för att äta. Här är det fokus på någonting helt annat. Även om jag ser denna aktivitet hos hackspettarna om jag går ut på tomten, är det här första gången jag får det på bild. 

En annan charmig gäst som dök upp flera gånger denna dag var tofsmesen. Det är inte en särskilt vanlig gäst i restaurangen nuförtiden. Vi hade betydligt fler när vi nyss hade flyttat in för 20 år sedan. Nu har den börjat dyka upp igen och det är vi förstås väldigt glada för.

Hälsningar Lena

Rapport från Råstasjön

Förra helgen, då det var vinter i Stockholm med omnejd, åkte jag och kollade hur det var med  fågellivet vid Råstasjön. Ett 40-tal hägrar satt på isen och runt sjön när jag var där första vändan. 

"Matlådorna", som hägrarna får fisk i, var utställda men det var lite oklart om det fanns någon mat i dem. Hägrarna satt mest och kurade när jag kom.

Vid den största småfågelmatningen huserade alla de vanliga småfåglarna samt ett antal nötskrikor och koltrastar.

I sjön simmade en vit and bland alla gräsänder och sothöns.

Det fanns också några gäss och den här damen kom med en påse, vilket gässen var först att uppfatta, samt en skata. Hägern satt där innan hon kom och flyttade sej inte. 

En kort stund senare hade alla Råstasjöns gräsänder och sothöns också förstått att det vakades godsaker på land.  

Hägrarna bjöd på lite lättare "dansuppvisning" och man kan ju tycka att jag borde ha koll på hur stora de blir då de plötsligt flyger upp med vingarna fullt utfällda. Men jag var nog ringrostig för det blev många "klippta" vingar och ben. 

Den här lyckades vika ihop ena vingen så att den precis fick plats i bildfältet. Man står ju så pass nära fåglarna att det räcker med 100 - 200 mm, men när de sitter hopkurade är det lätt att man zoomar till kanske 400 eller 500 mm. 

När två individer börjar flaxa och sträcka på sej är det svårt hinna zooma ut och att få med allt i bildfältet, trots att de rör sej förhållandevis långsamt för att vara fåglar.

Tacksamt vek den flygande fågeln ihop sina vingar uppe i hörnet.

De är nyckfulla och roliga att titta på.

" - Jag ska minsann rycka dina prydnadsfjädrar din löjliga fjant!"

Den här satte sej i ett träd och spanade.

Där satt den när jag lämnade hägrarna för denna gång.

Hälsningar Lena

Highgate Cemetery

Välkomna in på västra sidan av Highgate Cemetery. En begravningsplats som anlades i London 1839 för att alla kyrkogårdar som låg runt kyrkorna var överfulla och osanitära. Dessutom härjade både tyfus och kolera vilket gjorde att man måste hitta en ny lösning. Det fanns också folk som inte hörde till "Church of England" som behövde en plats att begrava sina döda. 

Denna begravningsplats grundades av The London Cemetery Company och man ville redan från början skapa en vacker trädgård på en sluttning som heter Highgate Hill. Det är bitvis kraftig lutning och mycket lummigt, eller snarare vildvuxet, vilket ger en otrolig känsla.  

Växtligheten gör det också ganska mörkt men solen kommer fram ibland och strilar ner mellan bladverken här och där. 

Vi går upp för en vindlande väg och kommer till en av de mest kända byggnationerna, Egyptian Avenue. Det fanns ett stort intresse för Egypten som inspirerade till denna design. När man går in i gången finns det åtta dörrar på var sida. Bakom varje dörr finns ett valv som innehåller upp till 12 kistor. 

När man kommer ut i ljuset från Egyptian Avenue öppnar sej The Circle of Lebanon. Det är en dubbel ring av mausoleum och gravrum. Min systerdotter med lilla Phoebe var med på promenaden. Att skjuta en barnvagn var inte aktuellt i den västra delen. 

Man kan ju inte låta bli att fundera över hur det skulle vara att fotografera här i skymning, eller mörker med månljus. Det spökar naturligtvis...

Om man tar trappan upp från Circle of Lebanon blir det ljusare. Vi följer en rekommenderad rutt och har en enkel karta. Det finns många kända personer begravna här och vi letar upp några av gravarna. Vi missade dock Michael Faraday (1791-1867) som ligger någon stans i den västra delen.

Jag väljer motiv snarare än person och det blir förstås mycket bilder. Gravplatserna såldes "för evigt" vilket innebar att inkomsterna sinade när det inte längre fanns platser att sälja. Kostnaderna för underhåll och vakter ökade vilket ledde till att bolaget gick i konkurs. Naturen tog mer och mer överhanden, begravningsplatsen blev förfallen och även vandaliserad under 1960-70 talet. 

Det var upp till varje familj att ta hand om sina gravplatser, vilket ofta har fallerat då många platser är mycket gamla. Här vilar George Wombwell (1777-1850) han hade rundresande menagerier med vilda djur och födde upp det första lejonet i fångenskap i Storbritannien. Han döpte det till Willam, efter William Wallace. 

Highgate Cemetery räddades av en stiftelse som nu sköter underhåll och håller platsen öppen för besökare. Det kostar 10 pund att gå in och då får man gå på både den västra och östra delen. Det finns också guidade turer till ett något högre pris. Det sker fortfarande begravningar här, vilket man ombeds respektera som besökare. 

Det finns ljusa platser också och när solen silar ner mellan trädkronorna uppstår nästan sagostämning. Vi vandrar nedåt mot den östra begravningsplatsen. 

Andra delar är fortfarande rejält igenväxta och mörka.

Det var runt den här kröken som rävarna dök upp.

Den östra delen anlades 1860 och här var man mer intresserad av att utnyttja utrymmet maximalt. Stenarna och monumenten är betydligt enklare och det ser ganska trångt ut. Man uppskattar att ca 170 000 personer är begravda på Highgate Cemetery (östra och västra delen tillsammans). 

Lägre gravstenar och mängder med murgröna som slingrar sej fram överallt. 

Här står ett av de mest kända monumenten. Karl Marx (1818-1883) dog i London och begravdes egentligen på en annan plats (på östra delen av Highgate), där hans fru också ligger. Detta monument restes 1956 av det brittiska kommunistpartiet. 

Östra delen av Highgate har också stämningsfulla platser, även om det finns en del nyare gravar här. Jag har visat ett litet urval av de bilder jag tog här. Jag har också några till utvalda som jag konverterat till svartvitt. De dyker nog upp någon gång i framtiden.

Det finns en del förhållningsregler, för det är en begravningsplats som fortfarande används, och man får bara fotografera för personligt bruk. Det krävs tillstånd för att filma, fota med modeller etc. Öppettiderna är 10-16 på vintern och 10-17 på sommaren dvs man kan inte vara där i skymning eller mörker. Men det finns tillräckligt att upptäcka i dagsljus, dessutom spökar det...

Hälsningar Lena 

Rävarna på Highgate Cemetery

Det här stället ville jag besöka redan förra gången vi var i London, men det blev inte av. Den anrika gamla kyrkogården Highgate Cemetery som öppnade 1839 och faktiskt var tänkt att vara både en turistattraktion och begravningsplats redan från början. Om ni tycker att det lutar på bilderna så kan jag intyga att här lutar allt.  

Jag kommer att visa bilder från den häftiga kyrkogården i ett annat inlägg men jag börjar med rävarna, för det fanns flera och det här har helt klart deras "hem". De var inte särskilt skygga heller. Den här bilden är tagen med 105 mm och obeskuren. 

Det var i den västra delen av kyrkogården som vi mötte den första räven. Här inne står de äldsta och största gravstenarna. 

Det var mycket växtlighet och mörk på den västra sidan. Solen kom fram ibland och det blev mycket skuggor. Testade att göra en bild svartvit. 

Det här är vid entrén när vi var på väg att gå över till den östra delen av kyrkogården. Då kom en räv tassande mot oss. Det fanns en liten uteservering bakom oss och det kanske var dit den var på väg.  

Här stannade den till och tvekade. Nu är den bara några meter från oss och det här var tydligen gränsen för hur nära den tänkte komma. Vi hade dessutom inte några godsaker att bjuda på. 

När vi vandrat runt på östra delen av kyrkogården fick vi syn på två rävar bakom staketet inne på västra sidan. Nu hade jag tid att byta till 100-500 som jag hade i ryggsäcken och kunde fota dem genom järnstaketet. Enligt sambon var det tre rävar först och de rullade runt på gräset men den tredje drog iväg bland stenarna. 

Här var det lite gos mellan rävarna som antagligen är syskon. De passerade en grupp turister och några tog bilder med sina telefoner men rävarna brydde sej inte nämnvärt. Jag hade kunnat gå in till dem och kommit närmare men det behövdes inte. Jag ville dessutom inte missa något om de skulle göra några hyss.

De skuttade bakom några gravstenar men kom fram igen. Trots att rävar är ganska vanliga har jag aldrig haft möjlighet att fota dem så här och jag har heller aldrig hittat något rävgryt och fått se några ungar.  

Det här var en stor kul bonus med besöket på Highgate som förövrigt är väl värd ett besök. Det är dock bara öppet för besökare mellan 10-16 (10-17 på sommaren) annars vore det spännande att gå hit när det börjar skymma. 

Rävarna verkade stortrivas och det är klart att en "park" av det här slaget, med mängder av fina gömställen, ekorrar, fåglar och antagligen en del smågnagare måste vara ett fint tillhåll för rävar. Dessutom stängt för besökare hela kvällar och nätter. De hade också en stor park, Waterlow park, i anslutning. 

Jag kommer antagligen att gå hit igen. Det är promenadavstånd från min systerdotter. 

Hälsningar Lena