Vårspaning I

Helgens fina väder inbjöd till lite vårspaning i naturen. Ett typiskt vårtecken är svenskar som sitter med ansiktena vända mot solen och gärna fikar utomhus fast det inte alls är särskilt varmt. Fågelskådare är ute året om men vårvädret får de riktigt stora skarorna att dra ut med sina tubkikare. Artportalen slår också "rapporteringsrekord" när det både är helg och fint vårväder.

Blåsipporna har inte riktigt orkat fram i Knivsta, men i Stockholm blommar de på soliga plättar och det fanns gott om dem längs ena sidan av Råstasjön. Det blev inga "konstnärliga" bilder på dessa för det var alldeles för mycket folk för att man skulle kunna lägga sej ner och få vara ifred. 

De vitkindade gässen har landat och annonserade högljutt att det minsann är vår. 

Storskraken har bildat par.

Kanadagässen har bildat par.

Sothönsen försvarar revir och en vigg råkade hamna mitt i plasket. 

Skrattmåsarna har också landat. 

Det är inte så många än med de har börjat leta boplatser på ön och känner sej för lite.

Det är förstås mycket skrän och jagande hit och dit.

Det verkar inte som att de bildat särskilt stabila par ännu och det pågick inget bobyggande. 

Nu handlade det mest om vem som kund skräna högst. 

Det var en ensam häger på plats och jag hade inte tänkt fota den alls. Men jag stod en stund och tog en serie bilder då den fiskade. Det var ett vasstrå som var hopplöst i vägen hur jag än stod, så jag lämnade hägern. När jag kom hem och tittade på bilderna såg jag att den hade lyckats fånga två små fiskar samtidigt. Det var ju en sådan bedrift att den får vara med i bloggen. 

Hälsningar Lena

Konst kanske, men inte för en koltrast.

När jag var ute på lunchen och fotade blåsipporna fick jag syn på några besynnerliga kuber med speglar på. Det var flera och i olika storlekar. Det brukar stå konst tillfälligt i denna park på campus, men jag hittade ingen skylt så jag vet inte vem som ställt ut dem. Det skapade dock mycket huvudbry för en koltrasthanne. 

Så här års försvarar koltrasthannar sina revir och den här jobbade verkligen hårt med sitt försvar. Den hade ju en synnerligen envis inkräktare att ta hand om. 

Ett typiskt anfall med fötterna, som jag sett så många gånger hemma på tomten. Då har det främst varit korta sammandrabbningar vid matning. Nu var det "blodigt" allvar. En man som satt på en bänk (med hörlurar och ett zoom möte i telefonen) sa att den bråkat med kuben så länge han suttit där, vilket var ca 20 minuter.

Jag var ju tvungen att titta på detta en stund och eftersom den var så upptagen kunde jag fota den med 100 mm makro dvs den tog ingen notis om att jag var så nära. Bilderna är givetvis beskurna men jag stod bara några meter från den. Noterade att koltrasten var mest intresserad av hörnen.  

Här har den full koll på "den andra" hannen som utmanar med samma kaxiga pose. 

Men när den snabbt hoppar åt sidan har ju den envisa fågeln försvunnit. Koltrastar är trots allt ganska smarta, men det här kunde den inte reda ut. 

Den fortsatte att utmana precis i hörnet.

Nu är den väldigt nära och kan kanske snegla lite på andra sidan...

...men den andra hannen smet igen och det går uppenbarligen blixtsnabbt. Jag hade kameran ställt på 20 bilder/s och tog korta serier med bilder. 

Det här är bilden direkt efter den ovan och den gjorde en blixtsnabb attack från sidan. Plötsligt var ju antagonisten där igen och anföll lika aggressivt.  

Men anfallen är korta (den började nog bli trött) och motståndaren gav sej också rätt snabbt. 

Att känna igen sej själv i en spegel betraktas som att ha en form av självmedvetande. De stora aporna samt även rhesusapor, delfiner, elefanter, hästar (!) och skator känner igen sej själva i spegeltestet. Antagligen också fler djur. Koltrasten gör det uppenbarligen inte. 

Den fortsatte enträget med att försöka mota bort rivalen. Hade det kommit en katt hade den blivit en lätt måltid, tillsammans med sin rival.

Även om den inte förstod att den såg sej själv i spegeln, var det ju något speciellt med hörnen som den inte kunde släppa. Här kan man ju föreställa sej att den ska känna sej rätt säker på att den lyckats ge inkräktaren en rejäl propp. Men icke...

Det här var visserligen intressant att få se, men samtidigt kändes det förstås inte bra. De som ställt ut dessa lådor hade nog inte en tanke på vad som skulle hända. Det kom även andra fåglar t ex en talgoxe som förbryllat pickade på spegelbilden, men den flög och kom inte tillbaka. Då jag inte kunde hitta en skylt letade jag reda på den person som ansvarar för utemiljöerna på Campus (en landskapsarkitekt), för att i alla fall skicka ett e-mail. Jag fick då ett autosvar att han var sjuk, alltså ingen idé. När jag gick tillbaka vid lunchtid dagen efter var dock lådorna borta så jag kan i alla fall ta helgledigt utan att behöva fundera över den stressade koltrasten. Jag får hoppas att den återhämtat sej efter den tuffa fajten.

Hälsningar Lena

De små blå

Det har varit soligt och varmt ett par dagar, åtminstone vid lunchtid, och jag måste förstås gå ut en sväng för att kolla efter de små blå. Det var tillräckligt varmt för att sitta ute och ta en fika, eller så satt de där för att hunden skulle få vara med. 

Först hittade jag dessa blålila och även om flera andra bloggare visat krokus sedan i mitten av januari, var det här de första jag hittade.

Det var ju de här små blå som jag var ute efter. Det finns en tuva med blåsippor vid en vägg på Campus och de kommer alltid tidigare än några andra blåsippor i mitt närområde. Det är antagligen någon förädlad sort men det struntar jag i. 

Varje år är det här mina första blåsippor och nu blommade hela tuvan. 

Det tar antagligen ett par veckor till, om mer vackert väder, innan det dyker upp blåa fläckar längs vägen jag kör till jobbet.  

Men just nu finns dessa och jag njöt i solen där jag stod.

Det surrade förstås i blåsipporna och jag brukar alltid gå från blåsipporna till bikuporna för att kolla om dess invånare har vaknat. 

Det var jag på väg att göra även denna dag, men jag blev avbruten då jag hittade något annat längs vägen. Det kommer i en senare blogg.

Hälsningar Lena

Tuffa tag

Jag stötte på dessa gräsänder som helt klart inte var kompisar. 

Det pågick en rejält kraftmätning och de struntade fullständigt i att jag stod bredvid och tittade. Jag fick t o m backa för att ta bilderna. 

Varför i hela friden slåss honorna? Men sen insåg jag att det kan vara juveniler. De unga gräsänderna är mycket lika vuxna honor. Eller så är det en juvenil och en vuxen hona. Kan det vara en mamma som "säger till sin tonåring på skarpen"?

Anden som ligger i underläge och får backa har mindre blått på vingarna. 

Den får också ge upp och ta till flykten. Där stod jag och fick nästan den upphetsade anden i famnen. 

Här är det ord och inga visor som gäller. Det är vår även hos gräsänderna och här ska det snart bli andra bullar av.

Hälsningar Lena

Trandansen, innan dansen...

Efter en släktfest i Trädet såg jag fram emot att få en stund vid Trandansen på vägen hem. Vi skulle ju ändå passera och dagen innan då vi kom denna väg, vid två-tiden, var det fullt med tranor. Nu kom vi halv elva och det var helt öde.

Jag stod i snålblåsten och blickade ut över "dansstället" och de enda som kommit dit var några sångsvanar, som ligger i det vattenfyllda diket. 

På avstånd fick jag syn på en flock bläsgäss. Men var är tranorna? 

Jag mindes plötsligt att jag sett ett gäng tranor längs vägen, ca 6 km innan vi kom fram till Trandansen. Vi åkte tillbaka och det gick turligt nog att "fulparkera" vid en grind, för detta var en inhägnad betesmark. 

Tranorna hade landat här för att göra sej fina inför den supé och dans som de skulle flyga över till lite senare. De badade av hjärtans lust och putsade fjädrarna för att bli så fina som möjligt efter en lång flygresa. 

I samma hage hade dessa köttdjur av blandade raser samlats för att äta lunchbuffé tillsammans.

Med 100-500 mm tele på kameran fick jag också in denna kyrka i sökaren då jag "tittade mej omkring". Det var inte så svårt att lista ut att det är Gudhems kyrka och ruinerna till höger måste vara det som är kvar av Gudhems kloster. 

Tranorna hade badat klart och då följer ju en hel del flaxande.

Men de här två gör något annat, skulle vi få lite dans i alla fall?...

Ett annat gäng bjöd på några prövande "moves".

Här en ganska snygg uppställning inför en dansuppvisning som jag är säker på att de skulle ha senare under eftermiddagen.

Några tranor vinglade iväg mot festplatsen...

Vi passerade Trandansen igen då vi återupptog hemresan och det kom en trana. Det var nog fler på ingång men vi beslutade oss för att köra hem, det skulle trots allt ta  drygt fyra timmar. 

Hälsningar Lena