Comedy wildlife, fast med en Canon

I dessa blöta, gråmulna tider då det egna fotograferandet ligger nere, förutom i familjesammanhang, blev jag glatt uppiggad av att titta på bilderna i Nikon Comedy Wildlife Awards. Det slog mej att jag har nog en och annan bild i mitt arkiv som kanske kan få någon att dra på smilbanden en aning. Den här fågeln fotade jag i Sydafrika i somras och enbart det svenska namnet, sydlig gulnäbbstoko, gör ju att den kvalificerar sej för denna blogg. Sedan var det bara att välja en bild i lämplig vinkel. 

I övrigt bli det blandade bilder ur arkivet och bilder som några av er har sett förut. Den här jag jag visat flera gånger, men denna gåsfamilj är ju så härlig när de promenerar mitt på gångvägen vid Råstasjön. Joggare fick väja för dem. Att det dessutom är ett par bestående av en kanadagås och en grågås som fattat tycke för varandra blir en extra bonus.

Sothöns använder professionella karatesparkar då de försvarar sina revir. Så här plattar man till en konkurrent som kommit för nära. 

På Tasmaninen har måsarna lärt sej att parkera perfekt i parkeringsrutorna. Inte en pippi utanför linjerna. 

Quokka, eller kortsvanswallaby, har blivit kända för att de så gärna ställer upp på selfies. Den här tyckte att det passade bra med ett riktigt tajt närbildsporträtt.

Den här lilla wallabyn var mest intresserad av att få kolla sitt Instagramkonto. 

En intet ont anande havstrut på en klippa vid Väderöarna. Fisktärnorna häckade på klippan bredvid.

En fotosession med Brutus Östling bjöd på närgångna möten med trutar och måsar. Jag har aldrig skrattat så mycket när jag fotograferar fåglar som denna gång. 

Avslutar med svalungarna som hade antennerna uppfällda och hjärtat i halsgropen ( i alla fall i svalget), när jag kom förbi deras bostad ovanför en bastudörr på en skärgårdsö. 

Nu börjar en ny blöt, mörk vecka men snart blir det ljusare och innan vi vet ordet av häckar svalorna igen :-)

Hälsningar Lena

Lucia gånger två

I år firar svensk veterinärmedicin 250 år vilket har uppmärksammats med diverse olika aktiviteter på mitt jobb. Just denna dag paraderade VMF (Veterinärmedicinska föreningen) dock förbi skylten med ett helt annat fokus. Det var ju Lucia som skulle hyllas. 

Vid lunchtid fredag fick jag åtnjuta VMFs traditionella luciatåg.  

Studenterna paraderade in sjungande välbekanta toner men med helt nyskapad text.  Jag önskar att jag kunde återge någon av dessa texter men ingen utanför kåren har tillgång till dem (jag är ju agronom och tillhör en annan kår). 

Kreationerna de bär ser kanske groteska ut men en blivande veterinär kan nog snabbt konstatera att antalet tänder stämmer överens med de köttätande rovdjur vi har som våra närmaste kelgrisar. 

En krokodil kanske...? Ett udda husdjur i så fall.

De ställde upp i studenternas lunchrum och bjöd på en rad fyndiga luciasånger till jubel och applåder. 

Jag funderade förstås över hur de kunde läsa sånghäftena iförda de spektakulära djurmaskerna som några av dem bar. 

Vi hade också ett mer seriöst luciatåg. Det bestod av de två studentkörer som finns på SLU i Uppsala, dvs Ulla och UD, som går samman inför jul och bjuder på ett förstklassigt luciatåg.  

Tyvärr inga levande ljus i lokalen men sången överglänste sådana detaljer.

Personalen samlades runt ljusgården på alla våningsplan för att beskåda luciatåget och lyssna till de samlade körsångarna. Ett fint sätt av inleda helgen på.

Hälsningar Lena

Några bilder från ett blygrått Eskilstuna

I helgen har vi varit på besök i Eskilstuna och på lördagen tog jag en promenad. Lätt duggregn och blygrått. Jag gick längs Köpmangatan och kunde på så sätt gå in i ett antal små butiker när det började bli alltför blött. När jag kom fram till Rådhusbron tog jag upp kameran ur väskan. Det var helt vindstilla. 

Jag gick på andra sidan bron och tog denna bild men bestämde mej för att gå tillbaka för en tur in mot stora torget. Där hittade jag dock inget inspirerande så jag gick tillbaka till ån och fortsatte längs den. 

Jag gick nu på motsatta sidan och då får man de gamla husen längs Köpmangatan tvärs över vattnet. Det här har jag ju fotat förut, men kunde ändå inte motstå att ta några bilder. 

Det mörkgula huset med grönt tak och ett åttakantigt torn var ett av Eskilstunas första hotell. Tornet byggdes 1859 och användes då som punchveranda. 

I det gamla hotellets kolkällare finns numera Galleri Gamla Stan. Där slank jag in i början av min promenad för att det regnade och fick se mycket fina akvareller av Niclas Gustafsson. Han bor i Torshälla och visade främst stadsmotiv från Eskilstuna. Om någon har vägarna förbi kan jag rekommendera den utställningen.  

Det var hemtrevligt pyntat i fönstren längs ån. Jag gick över Forsbron och var så tillbaka ungefär där jag började.

Svärföräldrarnas lägenhet ligger nästan mitt emot Tunafors  Fabriker. De gamla industrilokalerna som en gång varit en bestickfabrik, men numera är omgjort till bostäder. Det passade sålunda bra av avsluta här. 

Så börjar en ny vecka i denna blöta, mörka årstid.

Hälsningar Lena

Andra advent

Andra advent och glöggmys med pepparkakor och riktigt god ädelost. Man måste ju göra något för att lätta upp stämningen. Ute är det fem plusgrader och duggregn. 

Sen gäller det att komma ihåg det viktigaste. Blås ut ljusen!

Så börjar en ny vecka. Fortsatt blött och mörkt.

Hälsningar Lena

Bubbelmannen

Det började med att jag satt på vår terass i Albuferia (början av maj 2025) och fick syn på jättestora såpbubblor som kom svävande upp över staden. 

Jag testade att fotografera dem med telet och fick en bild udda av omnejden med på köpet, yin och yang kanske också var med en stund...

Bubblorna ändrades hela tiden och det gick att få med hela stadskärnan i speglingen med lite tålamod. 

På kvällen hittade jag upphovet till de stora bubblorna. Det var en man på torget som gjorde dem, ofta till barns stora förtjusning.

Jag blev helt fascinerad av bubblorna och provade att fotografera dem vi mer än ett tillfälle. 

Bubblorna är gigantiska och förvånansvärt hållbara. Det här är antagligen något som finns på var och varannan semesterort, men det är inte platser som vi normalt brukar besöka. 

Mannen tycktes själv väldigt road av sina kortvariga verk, för även om bubblorna var hållbara levde de ju oftast inte särskilt länge. 

Ofta var det barn som sprang runt honom och försökte "fånga" bubblorna men jag såg honom aldrig be om pengar, som flera andra underhållare på torget gjorde. 

Jag var minst lika road som barnen.

Bubblorna kunde anta de mest underliga former och de rörde sej förstås hela tiden på väg upp mot himlen. De som överlevde ivriga barnhänder och träden på torget.

Vi var tack och lov på plats före den stora anstormningen av turister. Första veckan i maj var precis lagom och så fick vi uppleva den "totala nedsläckningen", en minnesvärd erfarenhet som jag berättat om i en tidigare blogg. 

Hälsningar Lena