Nu är den utrotningshotat

Koalan, som är Australiens nationalsymbol, är nu officiellt utrotningshotad. Den har gått från rödlistat till att klassas som sårbar och nu utrotningshotad på ett årtionde!

Många har förstås dött i de gigantiska bränder som härjat längs Australiens östkust men det är inte fullt så enkelt. Koalan lever enbart på eucalyptusblad från vissa träd och de tillbringar dessutom sin största del av livet i dessa träd. Avverkning har drabbat dem hårt. Dessutom anses torka och sjukdomar ha bidragit till den kraftiga minskningen. 

Nu satsar Australiens regering 330 miljoner kronor för att, enligt miljöministern, "vidta aldrig tidigare skådade åtgärder för att skydda koalan".  

Jag hoppas de lyckas så att fler kan få uppleva det här. Ett möte med en filosoferande (men vaken) koala i den Australiska vildmarken, utan stängsel. Även om djurparker kan fungera som ett sätt att rädda arten, så är det ju här de hör hemma.

Det här är ett annat stort lands nationalsymbol som man faktiskt har räddat. Den vithövdade havsörnen är USA nationalfågel och en av de starkaste amerikanska symbolerna. Trots att den blev fridlyst 1940 minskade den kraftig i antal och klassades som utrotningshotad i USA 1973. Illegal jakt, minskade habitat (avverkning) och pesticider (DDT mm) ansågs ligga bakom. 

Man lyckades vända den trenden och 2007 tog man bort den från listan över utrotningshotade arter.  Man uppskattar nu att det finns mer än 300 000 havsörnar i USA, Alaska och Hawaii ej inkluderat. Jag vet att det finns några till i Alaska och de här två bilderna är tagna där.

Kanske finns det hopp...

Hälsningar Lena

My Octopus Teacher

Längs hela Nordamerikas kust finns en bläckfisk som heter Giant pacific octopus. Ni som läst min blogg ett tag har sett bilder på den tidigare. Den kan nå en vikt av 50 kg och ha armar som är två-tre meter långa. Det här är ett litet exemplar som vi träffade under ett dyk i Alaska. Bläckfiskar tycker inte nödvändigtvis att dykare är läskiga och ibland kan de faktiskt t o m vara lite intresserade av oss. Det var den här.

Vi var helt ensamma när vi mötte den här bläckfisken. De andra dykarna var i vattnet förstås, men det här var en dykplats där vi kunde sprida ut oss i olika riktningar och strömmen var närmast obefintlig. Bläckfisken satt och myste på en sten såg det ut som.  

Den flyttade runt lite lojt och satte sej mitt i de röda korallerna. Bläckfiskar kan ändra färg och dessa kan bli väldigt röda. Dessutom kan de ändra strukturen på huden och på så sätt blir oerhört väl kamouflerade. 

På ett gulmönstrat underlag blev den mer gul. Den kan också bli nästan helt vit om det finns gott om vita anemoner men det fanns inga här. Färgskiftningarna går fort och det är fascinerande att se hur den skiftar i form och färg då den rör sej över "landskapet". Det mesta som ni ser i bakgrunden är andra djur och inte växter som man kanske kan tro. Det finns dock en del kelp i högra hörnet.

Det här är nästa exakt samma bild som den ovanför men här slog bara en blixt. Den ena är ombyggd och har kortare "recyclingtid". Jag tog med den här bilden ändå för jag tyckte det blev läckert på sitt, sätt även om den inte är korrekt belyst. Utan blixt skulle det inte bli bilder med färg över huvud taget, bara mörkt blågrönt och en dykare utan lampa ser inte de vackra färgerna.

Här är den rätt bra kamouflerad men det brukar vara ögat som avslöjar den. 

Vi uppehöll oss runt bläckfisken och den flyttade sej då och då utan att på allvar gömma sej. Vill de inte vara med på bild hittar de lätt en skreva och förvinner in mellan några stenar. Ibland kom den emot oss och det händer att bläckfiskar skickar ut en tentakel för att känna efter och "smaka" på ytor som är varmare än vattnet t ex blixtar och lampor, men även en framsträckt hand. De har sinnesceller motsvarande våra smaklökar i sugkopparna.

Här gör den precis det dvs "smakar av" Fredriks hand med en undersökande tentakel. Den gjorde det flera gånger men det är mycket skrufs i vattnet på dessa bilder, så jag visar bara denna. Det är en väldigt speciell upplevelse när ett vilt djur vill kolla av vem man är...

Titel på detta inlägg är densamma som en fantastiskt dokumentär (Netflix) om en man på gränsen till utbrändhet som börjar fridyka på samma plats varje dag för att hantera sin situation. Platsen är Sydafrikas västkust med kallt vatten och kelpskog. Han möter så småningom en bläckfisk (mindre än denna) och vinner långsamt dess förtroende. De träffas och simmar tillsammans varje dag, oavsett väder går mannen i vattnet och fridyker. 

Filmen är stillsam, vacker och tänkvärd, så långt från snabba actionklipp man kan komma. Den liknar inte heller vare sig Disney eller BBC produktioner. Den är filmad av en kvinna som också fridyker. Ingen av dykarna har våtdräkt utan de har successivt vant sej vid det kalla vattnet. Den är Oscarsnominerad som bästa dokumentär.

Hälsningar Lena

Nakensnäckor i Alaska

För några år sedan gjorde vi en fantastisk dykresa i Alaska och där fanns det förstås mängder med nakensnäckor, varav en del liknar de som vi har här hemma. Inspirerad av arkivgrävandet i förra bloggen och Öhrnens kommentar att han gärna ville se fler färggranna djur under ytan, kommer här en till samling nakensnäckor.  

Vi hittade både små och stora nakensnäckor under turen som gick längs Inside Passage i södra Alaska. Vi började i Ketchikan och slutade i Sitka. Här är det två små individer som jag inte kan artbestämma, men de kan vara olika varianter av "Dendronotid"

Den här är betydligt större, ca 15 cm, och det är definitivt en Dendronotid, men det finns flera olika och jag har inte hittat någon rosa i min bok.

Boken jag använder heter Marine Life of the Pacific Northwest och författaren Andy Lamb var med på resan (bilden ovan). Han är marinbiolog och pensionerad från Vancouver Aquarium där han jobbat nästan hela sin verksamma tid. Andy arrangerade resan med sin fru Virginia och bjöd in dykkompisar från olika hörn av världen. Vi hade träffats tidigare och var bland de första att boka en plats. 

Här diskuteras båtens rutt mellan två dyk. Det var förstås helt fantastiskt att ha en person som Andy ombord men att dyka med honom var nästan för jobbigt :-) Han hittade så otroligt mycket spännande motiv att man hann helt enkelt inte med. 

Dax för dykgenomgång med beskrivning av dykplatsen och vad som kunde finnas där, samt om det var något vi skulle se upp med. På en sån här tur dyker man inte i grupp med guide utan i par och orienterar själva, precis som vi vill ha det. Jag tror inte den bästa dykguiden i världen hade klarat av att hålla ihop det här gänget med äldre dykare (vi var bland de yngsta), där de flesta hade passerat 1000 dyk med råge. 

Enligt boken kan det här vara en "Leopard dorid" som också blir ganska stora, dvs mer än 1 dm.

En mycket spektakulär nakensnäcka är denna Golden dirona, ca 12 cm.

På bilden till vänster är det en juvenil Golden dirona men jag går bet på den högra trots att Andys bok innehåller bilder och beskrivningar av 77 arter av nakensnäckor. Ofta satt de tyvärr på helt hopplösa underlag rent färgmässigt och bilderna blev mer artbilder än något spännande och snyggt. 

Ibland satt de helt perfekt. Detta är en Flabellina och de har vi även på svenska västkusten, där kallas de borstnudingar. 

Det här är en riktigt liten vit nakensnäcka som kan vara en "Fuzzy onchidoris". De lever på kelp och blir ca 1,5 cm. 

De här två satt också rätt bra och den högra har jag nog visat förut. Det är en Opalescent nudibranch (Flabellina opalescens) som ju liknar vår linjeborstnuding, även om det inte är exakt samma art.

Nakensnäckorna sitter ofta på sin mat och den här kan man ju se hur den gapar. Det är en "Clown nudibranch".

Här är det ju något helt annat som är i fokus på bilden, med det sitter en störande ljus blob med orangegula prickar vid ögat och det är en nakensnäcka. När man simmade runt med siktet inställt på små motiv kunde man plötsligt få syn på en rad sugkoppar som var flera centimeter i diameter, eller ett stort öga som tittade på en från en skreva som kändes som alldeles för liten. Bläckfiskar har inget skelett så även en stor sådan kan simma in i ett omöjligt lågt utrymme. Här vilar en "giant pacific octopus" som kanske dyker upp i ett senare inlägg. Jag har visat dem tidigare men det är ju det coolaste blötdjuret som finns.

Hej så länge,

Lena

Rött under vatten

För dykare och undervattensfotografer är artificiellt ljus helt avgörande för upplevelsen och resultatet. När det naturliga ljuset färdas genom vatten absorberas ljuset och färgerna i takt med att vattendjupet blir större. Färgerna försvinner i följande ordning: rött, gult, orange, grönt och slutligen blått. Redan efter några få meter försvinner den röda färgen, men om man lyser med en ficklampa eller slår med blixt upptäcker man snart att det finns mängder med röda djur under vatten.

Jag tror att detta är en "red trumpet tube worm" dvs en typ av mask som har vackert röda mundelar som den visar på bilden.

Det här är en "crimson anemone" med en "candy stripe shrimp" . Anemonens färger kan variera men en del är mycket kraftigt röda och de små genomskinliga räkorna är vackert randiga i blått, gult och rött.

En "orange hermitcrab" lyser verkligen upp på den brunaktiga botten. Den använder sin stora högra klo till att sluta för öppningen på skalet när den kryper in och gömmer sej.

Den här orangeröda eremitkräftan hade gjort sej extra spektakulär genom att klä sej med en röd svamp istället för ett vanligt skal. Det kan möjligen vara så att svampdjuret växer på skalet. Den håller också en liten tjej i sin ena klo som inte ville vara med på bild.

Nakensnäckorna har ofta spektakulära färger och ser nästan ut som smycken då man finner dem på stenar eller tareblad. Denna "Opalescent nudibranch" sitter på en sten som är klädd med en typ av rosa korall.

Sjöstjärnor finns i många olika färger och former. Just denna ser lite annorlunda ut och heter "cookie star", vilket känns passande för den ser verkligen ut som en liten fin kaka. Stor som en handflata ungefär. Tyvärr så var underlaget orange vilket inte var helt optimalt.

Puget sound king crab är stor och färggrann och dess småttingar ser ut som stora ädelstenar när de traskar fram på botten. Den här juvenila krabban var stor som en tennisboll ungefär.

Ibland är hela miljön väldigt röd och orange och det kan vara bra om man kan byta färg för att smälta in bättre. Bläckfisken på bilden kan växla mellan knallröd till nästan helt vit eller brunspräcklig på mycket kort tid. Genom att även ändra struktur på huden kan den se ut som sten eller mjukkorall. Om ni tycker färgerna ser kraftiga ut på denna bild lägg då märke till att det är grönt vatten i hörnet. Det såg ut så här.

Alla bilderna är tagna i vattnen längs Alaskas södra kust och med dubbla blixtar. Utan blixt hade alla dessa bilder bara visat olika toner av blågrönt.

Hälsningar Lena

Den randiga fuskräkan

Vi skickade en liten fotobok med bilder till våra vänner i British Columbia, som bjöd med oss på resan till Alaska. Andy Lamb har skrivit flera böcker om det marina livet i norra stilla havet och lade märke till en udda räka på en bild i boken.

Den här bilden visar "Candy stripe shrimp" på favoritanemonen. Räkan mitt i bilden saknar den blå randen på kroppen, vilket jag inte hade sett tidigare, men som Andy förstås såg direkt. Det är också en räka på väg ut ur bilden på höger sida som saknar randen. Han mailade och ville veta om jag hade mer bilder på dessa räkor.

På denna bild kan man se två eller möjligen tre utan blå ränder, de är också lite mindre. Andy misstänker att det är en art som heter "False candy stripe shrimp" (Lebbeus acudactylus), men vill skicka bilder en räkforskare.

Här är två exemplar på en rejält beskuren bild. Andy vill också publicera ett par av mina bilder för få veta om det finns fler som sett eller fotograferat dessa i Alaska. Det finns bara ett fotobevis sedan tidigare, men man har fått upp enstaka i djuphavstrål. Jag kollade igenom alla mina bilder där de små räkorna fanns med men det var bara bilder från denna anemon som hade just dessa.

För övrigt planerar de en resa sommaren 2015, längs en annan rutt i Alaska och det känns mycket lockande...

Bye for now,

Lena