B. LOGGBOKEN
En husgavel i tre versioner
Jag fick syn på den här husgaveln när sambon var inne i affären och gjorde ett kompletteringsinköp (dvs något jag glömt när jag veckohandlade). Jag tog ett par bilder för jag gillade skuggan på väggen. Väl hemma tycke jag att den var rätt fin och nu tar jag ett stort kliv utanför min komfortzon och visar gaveln med trappan i tre olika versioner. Ni får gärna tycka till om dessa.
Hälsningar Lena
Krispigt att vara and idag...
Då kan man göra som dessa gräsänder och leta upp pölen vid Knivsta reningsverk det vattnet är lite varmare och absolut inte fryser, hur kallt det än blir.
Trots att det var sol och vackert väder gjorde ångan från vattnet att allt blev inneslutet i en mjuk dimma.
Man kan se på de vilande änderna att det var kallt för de har rimfrost på fjädrarna.
Till den här pölen vallfärdade fågelskådare idag för att leta upp en liten and bland hundratals gräsänder i dimma. Den gulkindade krickan som förut var i Uppsala har nu hittat till Knivsta reningsverk.
Inte så lätt att få bilder på trots att den här pölen inte är så stor. Den är dock inhägnad så fåglarna får vara ifred. Vill ni se riktigt vackra bilder på krickan kika in i Johnnys blogg.
Här simmar den runt med sina större kompisar. Det finns också en vanlig kricka i pölen, en hona,...så det finns i alla fall en jämnstor kompis....
Hälsningar Lena
I kälkbacken
Ibland kommer jag hem med bilder på människor på minneskortet, även om det inte är ofta. Den här äldre mannen med sin fina gamla kälke kunde jag inte motstå. Vi såg först ett barn som valt att färdas nedför denna backe genom att rulla och bitvis åka på sin overall. Farfar/morfar stod på krönet med kälken och bestämde sej för att det var lika bra att åka ner. Vi var inte de enda som såg honom...
Bjuder också på en bild av spårstämplar från en förort. På trädäcket utanför vårt hus kan det se ut så här. Från vänster ser ni rådjur, koltrast och katt. Nu börjar en ny vecka och hos oss utlovar SMHI snö.
Hälsningar Lena
Nu får man fiska själv igen...
Strålande sol och flera plusgrader, all snö är i princip borta. Hittade en häger vid Råstasjön som insett vad det är som gäller, fiska själv...Som ni kan se var det rätt blåsigt.
På hägerns vis går den sakta i vattnet med blicken riktad rakt ner i det grumliga vattnet. Man undrar ju vad de kan se där egentligen...
Sedan går det blixtsnabbt och även om jag hade fingret på avtryckaren och hägern i fokus missar jag förstås precis när den dyker ner med huvudet.
Den rör runt under ytan ett par sekunder sedan kommer den upp...
...med en pytteliten fisk. På sin höjd ett litet "snack" för en hungrig häger.
Den slänger lite med fisken i näbben...
...sedan försvinner den ner i halsen på fågeln
Nu är det nog inte fullt så tufft att alla hägrar måste fiska själva, för en här har hittat något som misstänkt ser ut som en hel strömming. Det ligger fortfarande is på stora delar av sjön och hägrarna håller till runt platsen där de brukar matas. Fisk lämnas nog av här med jämna mellanrum.
Många hägrar stod längs vasskanten och verkade njuta av solskenet.
Hälsningar Lena
Tidiga vårtecken och några bilder som blev över
Helgens besök vid Råstasjön blev ju inte bara hägrar utan vi mötte också en rödhake som gärna poserade för fotografen, precis vid stigen.
De flesta som var där letade vattenrall på denna plats (den var där och vände rumpan till), men jag kunde ju inte motstå när en rödhake i princip sätter sej i bildfältet.
Gärdsmygen höll däremot avståndet med god marginal och satt stilla ungefär 3 x 2 sekunder.
Min favoritgås kom förstås och hälsade, fick lite smaskens och lät sej villigt fotograferas.
Den stora svanfamiljen har flyttat med den var fortfarande några kanadagäss kvar och hybriden. Lite fundersam över vad de ska leva av...gräsmattorna är snötäckta.
Den visade också upp sej i all sin prakt ute vid iskanten. Men det här var ju inga vårtecken direkt...
Men vad tror ni om denna? Gräsänder kanske gör det lite när andan faller in, men det känns ändå som lite i tidigaste laget.
Den här blåmesen är minsann också tidigt ute när den spanar in denna etta vid Fyrisån. Fast den kunde inte riktigt förstå allt ståhej med alla fotografer och folk med kikare som stod längs ån. Det var visst någon liten and med gula kinder som de var ute efter. I morse vilade den, på fel sida om ån dessutom.
Hälsningar Lena