Norrsken i Knivsta !

De av er som bor i norra delarna av vårt land behöver inte läsa längre men....

....så här såg det ut strax söder om Uppsala ikväll, bakom vårt hus i Knivsta.

Jag har aldrig fotograferat ett norrsken och fick improvisera lite på plats.

Jag har dock sett norrsken runt Uppsala många gånger tidigare så det är inte unikt...men det händer inte så ofta.  

Hälsningar Lena

Nya gäster i restaurangen !

Efter frukost bestämde jag mej för att ta en närmare titt på de grönsiskor som för närvarande har intagit vår trädgård. De äter prydligt ur automaterna eller av spill på marken. 

Häcken med de långa taggarna är småfåglarnas favorittillhåll mellan måltider, antar att de kan känna sej trygga här.

Med det strålande solljuset bestämde jag mej för att försöka fånga de vackra gula fåglarna då de satt i en liten glimt av sol.

Även på marken fungerade det rätt bra och den trista bakgrunden blir istället blå pga kraftig underexponering.

Grönsiskan är en praktfull liten fågel och de snackar som bara den när de möts. Vi har nog ett 30-tal som käkar frukost, lunch och middag just nu.

Plötsligt inser jag att det är två fåglar som ser helt annorlunda ut...gråsiskor !

De verkar hänga ihop med grönsiskorna men det är första gången jag ser dessa i vår trädgård. Tyvärr vill de gärna sitta på marken och äta och där blir inte bakgrunden helt lyckad när de sitter i skugga.

Lite bättre på kanten till odlingslådan. Äldre hannar av gråsiska får rosa bröst enligt min fågelbok så det här borde vara en sådan.

Till slut fick jag hannen på en gren utan andra grenar i vägen men inte i det ljus jag helst ville ha. Det blir till att spana i trädgården även i morgon. 

Ha en fin lördag allihopa,

hälsningar Lena

Tre snabba vårtecken

1. En rymlig etta med tak över förstukvisten.

2. På väg in för landning.

3. De första små blå.

Hälsningar Lena

Honor, mammor, kvinnor

Den internationella kvinnodagen till ära och inspirerad av Gun-Ingers fina inlägg blir det ett andra inlägg idag.

Jag fotograferar inte så ofta kvinnor men jag har en del kaxiga mammor i mitt arkiv och det kan väl också gå bra en dag som denna. Den här svartbjörnen fick vi se efter en lång fin dykdag utanför Vancouver Island. Solen var på väg att gå ner och vi låg helt stilla med vår båt och bara tittade på björnarna.

En annan stolt mamma, denna gång ett Stellers sjölejon i Alaska. Hon sneglade lite på oss när vi passerade med båten men tyckte nog inte att vi var ett hot mot henne eller familjen.

Det här är en stöddig hona men om hon varit mamma eller inte kan jag inte svara på. Att det är en hona är jag dock säker på pga storleken och den lilla hannen som sitter vid ett av bakbenen. I spindelvärlden är det honan som är störst.

Att den här vitfenade revhajen alldeles snart ska ha småhajar behöver man knappast vara biolog för att se. När de små hajarna föds får de dock sköta sej själva, men de är över en halv meter långa så det är inte några små yngel direkt.

Det här är en stor mamma med en ganska stor unge. En knölval kan bli 15 meter lång och väga 35 ton. Kalven, som föds efter ca 11 månader, är 4-5 meter lång och väger över ett ton. Den här kalven signalerar något genom att slå med stjärten mot vattnet. Vad den vill säga vet vi inte, kanske är den bara nöjd och glad :-)

Ömsint kommunikation mellan en babianmamma och hennes unge. De här två hade ett helt samtal som jag lyckade fånga på bild och har visat i ett tidigare inlägg. Bilden är tagen i Sydafrika.

Det här är en minsann en kaxig mamma. Geten med sina små killingar är inte att leka med när hon har de små runt omkring sej.

Ibland är det tufft att vara den enda honan i pölen. Klämd som ett pålägg mellan två brödskivor....

" - Hoppla mamma, jag kan själv !"

Gräsandshonan är en riktig proffsmamma. Den här hade över 10 kycklingar att hålla koll på.

Bakom Viggo kan man ana en annan proffsmamma. Viggo är nummer tre och jag kan bara beundra hur småbarnsföräldrar får vardagen att gå ihop. Här finns det visserligen en proffspappa med i familjen också men ändå.

Det här skulle inte kännas komplett utan en mormor. En mycket god vän och medarbetare, numera professor emerita (titeln för en kvinnlig professor som gått i pension), är nu en riktig proffsmormor. Här firar vi hennes födelsedag med lunch i det gröna. 

Nu börjar en nya vecka,

hälsningar Lena

Fotofika och långbord för svanar

Dagnys fotofika samlades denna gång på Fotografiska istället för fågelsången. Det blev en stor uppslutning. Ewa och Bengt får trängas lite på kortänden.

Bengt dricker te.

Peter fokuserar på kameror.

Jan-Olof i berättartagen.

Fotoböcker fanns det också att se. Björn och Björn bläddrar sej fram.

Det var riktigt kul att träffas och prata en stund även om man inte hinner med att möta alla.

Jag hann inte gå så långt från Fotografiska förrän jag fick syn på dessa två. Fram med kameran förstås. Björn och Bengt kom förbi då jag stod på kajen och väntade på att fåglarna skulle komma lite närmare. De tyckte jag borde fotografera fåglarna mer på deras egen nivå...

Innan jag gick till Fotografiska tog jag en sväng förbi fågelmatningen i Strömmen. Idag hade de fått rengjort på sin flotte och ny halm. Svanarna flockades när maten hälldes ut.

" - Kan vi inte få dem poppade?...det är ju lördag.....andra chansen i Mello och allt det där?.."

Stockholmssvanar har kanske fått smak för pop corn. Hur som helst äter de mycket vårdat t o m synkroniserat....Inte alls som gräsänder som jag visade för ett antal inlägg sedan.

" - Jösses vad mycket käk de öser ut till de där med gummifötter. Har de inte insett att mat kommer från gatukök,... den är friterad och smakar barbequesås...

Hälsningar Lena