Tre snabba bilder i gryningen

Gryningen infaller inte så tidigt längre. Solen gick denna morgon upp 07:51 och jag lyckades fånga tre snabba bilder ca 20 minuter innan, längs min alternativa rutt till jobbet.  

Himlen fick en orangeröd palett som reflekterades i den fuktiga vägbanan. Jag inväntade lastbilen...

Det ska visst bli ganska fint väder till helgen. Hoppas ni alla kan få njuta av det.

Hälsningar Lena

Morgontur med sädesärlor

Det skulle bli en vindstilla gryning och ganska kallt, bara 9 grader vid femtiden då solen går upp. Då bestämde jag mej för en gryningstur och åkte till sjön Valloxen i Knivsta. Det var fint, men inte riktigt som jag tänkt och helt öde på vattnet. 

Nåväl, solen letade sej upp över trädgränsen och det var i alla fall en skön morgon att vara ute. Det passerade två hägrar men för högt upp för att vara spännande motiv. 

Jag stod på en av badplatsens bryggor och hade för en gångs skull två kameror med mej, en med 16-35 mm och en med 100-500. Men vad skulle jag hitta på nu?

Det fanns en hel del unga sädesärlor på bryggorna och de flaxade runt nästan med samma intensitet (och hastighet) som svalor. Insåg snabb att 1/500s inte räckte till om man skulle fota dessa i luften. 

De var fullt upptagna med att fixa frukost och lyckades ju uppenbarligen med en och annan insekt. 

Med de tidiga solstrålarna på bryggan men skugga på vattnet gav intressanta effekter i bakgrunden.

Ungfåglarna trippade runt på bryggan, ofta flera tillsammans, men aldrig så nära att fler än en blev skarp.

De var väldigt snabba i luften men precis i starten kunde man ju fånga någon enstaka i luften ibland. Det började bli en kul utmaning att spana på ärlorna och solen hade börjat värma i ryggen. 

Då vände jag mej om och insåg att det ändå var rätt vackert. Lite dimma rörde sej över ytan och sjön badade i guldfärgat ljus. Bryggan brukar hysa en del gäss och det syntes förstås. Nu var det dock bara sädesärlorna som var i farten (samt en och annan fisk vid ytan).  

Nu fick det blir en stunds utmaning med sädesärlorna i motljus. 

De flög ut över vattnet för att fånga insekter. Ibland fick jag någon på minneskortet, men oftare var det bara en bit av stjärten eller en vinge i kanten av bilden.

Den här är inte riktigt skarp, men även insekten är ju med så den får vara med i bloggen

Under ett kort ögonblick hade jag två fåglar (och en insekt) i sökaren och lyckades få ett par bilder, tid 1/2500 s. 

Där och då blev det en lyckad morgontur.

De unga ärlorna rörde sej också en del precis i vattenbrynet och det blev fina speglingar.

Vid sex-tiden gav jag upp och åkte hem till min egen frukost, magin var över även om ärlorna fortsatta flyga. 

Det finns flera bryggor vid badplatsen och på den här bilden ser man den brygga jag rörde mej på då jag fotade fåglarna. Där var ljuset bäst och jag kunde fota fåglar både i mot- och medljus. Snart lämnar sädesärlorna oss och då dröjer det till nästa vår innan vi ser dem igen.

Hälsningar Lena

Vårystra lamm i hagen

En kväll då solen glimtade fram kände jag för att göra en kort utflykt efter middagen. Jag åkte till Trunsta träsk i Knivsta, för det hade anlänt en del fåglar där. Det är också beteshagar för djur i anslutning till våtmarken. I en hage nära där jag parkerade gick det tackor och lamm. Det här kunde kanske bli något...men de var fullt upptagna med att äta middag. Jag gick en vända i "träsket", vilket inte gav mer än en promenad.  

När jag kom tillbaka till hagen var det däremot full fart på lammen och nu såg jag också att det fanns en svart bland alla de vita. Det var ju en svart tack på första bilden så det var väl inte orimligt. Den verkade ha extra mycket spritt i benen, fast den såg ut att vara en av de yngsta.

Det var verkligen fart på dem och den svarta studsade mer än sprang i hagen.

Ett härligt vårtecken tycker jag.

" - När jag blir stor ska jag minsann bli ett svart får, vänta bara..."

Hälsningar Lena

Mobilitetshubb eller biologisk mångfald, välj själv.

Den här lilla gräsbevuxna kullen finns i mitt närområde. Den är ca 100 m lång och 40 m bred där den är som bredast. Cykelbanor och promenadvägar på alla sidor. Det här ska bli en mobilitetshubb, vilket egentligen är en asfalterad yta med vissa kommunikationsmöjligheter,.... cykelställ i alla fall... Knivsta kommun har tagit till sej det uttrycket som etablerades som ett nytt ord 2021. Det gäller att hänga med i det nya språket.   

Jag gjorde en liten inventering med 100 mm makro på kameran. Vad kan det finnas på en så pass liten yta som blommar just nu ? Tja, kolla själva, här är nio arter.

Å här kommer nio till...

Ytterligare nio...

samt dessa tre...

och tre till men här sitter det också insekter på de två första. Totalt fick jag i alla fall ihop 33 arter som blommade just nu. Maskrosorna och gullvivorna hade blommat ut så det kom inte med i räkningen. Jag började också titta på insekterna och fotade det jag kunde se. På gråbon ovan sitter en det bladlöss. Jag hittade andra sorters bladlöss och myror på tistlarna.

Det roligaste var kanske när jag hittade dessa sexfläckiga bastarsvärmare. Först var det bara ett par som parade sej, sen insåg jag att det satt många individer på blommorna runtomkring. Jag har aldrig sett en bastardsvärmare i Knivsta förut!

Här är några fler små djur som blev fotade i samma sväng. När jag var mitt uppe i mitt dokumenterande kom ett par äldre damer förbi med sina hundar och undrade vad jag gjorde. Det visade sej att den ena var pensionerad biolog och väl insatt i vad som pågår i min kommun just nu. Hon tyckte att jag skulle rapportera mina fynd till kommunekologen och det ska jag göra när jag lagt ut denna blogg. Sedan drar vi till Norge en sväng, om vi bara får ut vår bil från verkstaden...

Hälsningar Lena

Grand design i Knivsta

Om den är så "grand" vet jag inte men det är i alla fall bättre än när den bara stod där, full med grafitti och omgiven av skräp. Det gäller vattentornet i Knivsta, som nu har omvandlats till privatbostad. 

Processen att förvandla den 24 m höga betongklossen till ett beboeligt hem kunde man se i programmet Grand design den 5 januari i år. När vi kom hem från Texas och kämpade mot jetlag hittade vi programmet på TV4 play. Man inser snabbt att det är ett enormt byggprojekt och något helt annat än att bygga eller bygga om ett hus på marknivå.

Kajorna sitter och vilar på samma nivå som makarna Henry och Parvi har sitt vardagsrum. De har samma utsikt, i 360 grader. 

Det var mer intressant än jag trodde och kul att se hur den driftiga och uppfinningsrika Henry löste de problem de ställdes inför t ex när de lyfte upp glaspartierna som vägde nästa ett ton 24 m upp i luften (utan att ha tillgång till en stor kran som man ser på alla större byggarbetsplatser idag). Högst upp ligger sovrummet, med terasser åt två håll.

Enligt programmet fick man en känsla av att det var i stort sett färdigt invändigt men det är uppenbart att man fortfarande pysslar inne i de tre våningar som man planerat att bo i som pensionärer. Inte för att jag tror att dessa två personer kommer att sluta jobba eller driva projekt, men de är i pensionsåldern. 

Det finns en inglasad hiss men de måste förstås ha en nödutgång och det är spiraltrappan. Jag fotade aldrig basen av tornet men där finns inte så mycket att se mer än en mindre gruslagd plan. Inte så mycket trädgård än så länge men man pratade i programmet om att ha växter som slingrar sej upp längs betongen.

Hälsningar Lena