Nötskrikan känner sej hemma

Det verkar som att nötskrikan känner sej hemma i vår restaurang och kommer villigt ner för att äta när det finns godsaker på stubben. När det hade snöat kom den flera gånger.

Den är ju lite försiktig av sej och blir lätt störd. Koltrastar och småfåglar har inga problem med att grannen slår i dörren, men det gillar inte nötskrikan.

Den drar snabbt men kommer snart tillbaka. Jordnötter är gott och denna helg fanns det även små korvbitar.

Trots att den är stor kan den komma "inglidande" utan att jag hinner se den komma.

När den landar yr det koltrastar och småfåglar åt alla håll.

Men den kan också sitta fint på stubben och sedan ta för sej av det som bjuds. Här har den fått syn på korvbitarna som är fastklämda i mellanrummet mellan barken och stubben. Det vackra snöfallet är egentligen snö som faller från grenarna på de höga träden utanför vår tomt.

Jag fick ett par mycket fina fotosessioner under helgen 15-16 februari, då det snöade och nötskrikan kom båda dagarna. 

Den kom även när det blev varmare och snön hade börjat smälta. 

Jag har lagt upp snö på stubben för den döljer nötterna så bra. 

Denna helg var all snö borta och det var återigen mörkt och blött i skogen och på min stubbe. När jag såg nötskrikan genom fönstret i vardagsrummet gick jag ut och fyllde på i restaurangen samt la nötter på stubben. 

Den kom inom några minuter. 

Det här är ett bra matställe verkar den tycka. 

Hälsningar Lena

En tur i dimman

En morgon med dimma och rimfrost. Jag tog en tur på lokala småvägar som jag kunde avsluta med att uträtta ett par ärenden. 

Man har ju sina favoritplatser hemmavid bl a den är lilla ån. Den ligger nära torpet där jag bodde innan vi köpte huset i Knivsta.

En annan slingrig väg nära samhället.

Här går det inte att parkera, så denna bild är tagen genom en öppen sidoruta. Det går bra om man samtidigt kan ha lite koll både framåt och i backspegeln. 

En sista ruta fångad på samma sätt som ovan, fast här stod jag på snedden i en trevägskorsning. Två snabba bilder genom sidofönstret, den här blev bäst. 

Hälsningar Lena

Var är brudarna?

Halv elva lördag kväll kom den här killen och spanade in i vårt vardagsrum. Det är en ljusstake för värmeljus som syns i nederkant. Han verkade leta efter något/någon...

Vi har knappt sett några rådjur de senaste veckorna för det har varit så pass varmt. Det var minusgrader i går kväll och kanske kom han för att kolla om det låg något gott äpple ute. Ibland får jag en känsla av att de tittar rakt in på oss.

Det låg lite godsaker ute, det var ju lördag och vi hade skymtat tjejerna tidigare under kvällen, så de var nog i närheten. Bilderna är tagna med 100-500 tele på 170 mm, handhållet, 1/40 s ISO 6400. Ljuset är trädgårdsbelysning.

Hälsningar Lena

Acceptera mörkret IV

Det har varit läcker dimma i flera dagar men jag har inte haft tid att gå ut ens i mörkret. I går kväll trotsade jag regnet och gick ut en sväng för att se vad jag kunde göra i det dimmiga vädret. Det fanns bara gatlysen och billyktor att experimentera med.

Hittade en lämplig krök där jag kunde invänta bilar och dra nytta av ljuset när de kom. 

Det här är lite av en favoritplats för här passerar jag varje morgon när jag åker till jobbet och varje gång har jag tänkt att jag måste fota detta i mörker. Det går tyvärr inte att stanna när jag är på väg ut ur Knivsta, men det finns en parkeringsplats som passar om när man kommer från andra hållet. Jag stod där när jag tog denna bild. Återigen inväntade jag ljus från en bil på väg mot mej.

Avslutar med en bild från en parkeringsplats inne i Knivsta. Den kom till väldigt spontant. Jag hade ju kunnat vänta tills paret med hunden passerat skylten...

Hälsningar Lena

Acceptera mörkret II

En ny kvällsövning då det fortfarande fanns lite snö och det dessutom var kallt. Det låg ett lager is på sjön i Knivsta som jag aldrig hade vågat sätta en fot på. Det var också väldigt mörkt, även om det var månljust.

Månens sken fick snön att gnistra och jag upplever faktiskt det som rätt störande. Jag har försökt dämpa det i efterbehandlingen. 

Det är lång slutartid och stativ när jag tagit dessa bilder, under förhållanden där jag känner mej som en fullständig novis. Även efterbehandlingen blir något nytt och ovant. Jag har valt att inte göra bilderna svartvita för jag vill att de ska ha en kall ton. 

Hälsningar Lena