Trollhummer

I mörka skrevor mellan stenar och klippblock gömmer sej ett djur som nog inte är känt i så vida kretsar, men är en välkänd karaktär för de som dyker på svenska västkusten.

Trollhummern är precis som humrar, krabbor och eremitkräftor ett leddjur. Den vanligaste arten (Galanthea strigosa) är vackert röd med klarblå strimmor. Den blå färgen gör att den inte kan förväxlas med några andra arter.

Som vuxen blir den ca 10 cm lång, men denna lilla juvenila trollhummer var bara ca 3 centimeter. Man hittar dessa vackra trollhumrar från 10 m  ner till ca 600 m. Eftersom de finns på grunt vatten och tämligen rikligt på svenska västkusten, ser man dem ofta när man dyker....om man vet var man ska leta.

På dagtid gömmer sej trollhumrarna i mörka skrevor mellan och under stenar. Man hittar dem bara om man har en lampa och verkligen letar efter dem. Om man dyker på kvällen eller natten är det dock en helt annan aktivitet. Trollhumrarna är då ute på jakt och rör sej över botten. Ibland i stora mängder.

Kan man äta dem kanske någon undrar...? Ofta blir de små färggranna humrarna bifångst i krabb- och hummertinor. Enligt litteraturen ska de vara goda men jag har inte provat. För mej är de ett enbart ett spännande motiv som kan vara rikitgt knepigt att fånga på bild.

Hälsningar Lena

FJÄLL

...men inte sådana man vandrar eller åker skidor på, utan små vackra fiskfjäll.

Det känns inte så väsentligt vilken sorts fisk fjällen sitter på. Det finns dock en hel del fiskar som inte har några fjäll utan en helt annan typ av skinn.

Dessa tre bilder ovan är troligen från samma art men med olika kön och ålder.

 Den här kanske någon som gillar att fiska känner igen. Det är en medelstor gädda.

En annan liten insjöfisk med läcker struktur på sina fjäll.

Slutligen fjäll från en plattfisk som påminner mer om mosaik.

Ha en fin söndag allihopa

Lena

Liten genomskinlig räka...

...som hänger på sin favorithak... en sjöpenna.

Ha en skön fredag allihopa

Lena

Jag ändrar lite...

Jag har gått igenom mängder med makrobilder de senaste dagarna och fastnar för en del som egentligen bara visar mönster eller strukturer av djur. Jag testade att dra lite i spakarna och insåg att just dessa djur är det få här på FS som har någon egentlig uppfattning om hur de ser ut eller vilken färg de har.

Ett syfte jag har med denna blogg är ju att visa hur undervattensvärlden ser ut för de som inte har möjlighet att se den själva. Alltså har jag varit väldigt noga med att bilderna ska visa hur det verkligen ser ut. Ikväll frestades jag till att leka lite i ffa LR, så i detta inlägg stämmer bilderna inte längre helt med verkligheten. Men det var kul...

Egentligen har jag inte gjort så mycket mer än dragit i vitbalans, skuggor, kontrast, mättnad mm utan att bry mej om vad som är verklighet.

Bilderna visar fortfarande helt korrekta strukturer av dessa djur som är anemoner, havsborstmaskar, död mans hand ock sjöstjärnor.  

Alla bilder är tagna på svenska västkusten med Canon 7D, Canon 60 eller 100 mm makro (+ Raynox DCR 250 vid ett par tillfällen) och dubbla blixtar.

Hälsningar

Lena

RAYNOX GOES UNDER WATER

Inspirerad av Helénes inlägg om vad man kan åstadkomma genom att sätta en Raynox DC-250 på ett makroobjektiv rotade jag igenom några album. Jag har satt Raynoxen på ett 60 mm makro, för det var vad jag kunde kombinera  och få plats med i undervattenshuset. Jag har också använt två blixtar.

Det korta skärpedjupet i kombination med att allting rör sej lite under vatten gjorde det väldigt svårt att få bilder med skärpa ens någonstans. Jag jobbade en del med hydroider men de svajar förvånansvärt mycke när vattnet rör sej lite.

Jag upptäckte små vackra detaljer på hydroiderna som jag inte tänk på eller ens sett förut.  Men det blev också tydligt att de har ett grovt mindre vackert skaft.

Ibland fick jag med små bonusdjur som detta lilla kräftdjur. Hade nog inte riktigt koll på denna när jag tog bilden.

 Den här bilden är full med små djur och de som synns bäst är spökräkorna. De är nästan genomskinliga och svajar hej vilt fram och tillbaka.

Den här lilla nakensnäckan, som jag tror att några av er sett tidigare, har en spökräka bakom sej som står och hejar på, eller vad den nu gör.

Jag har provat denna kombination på några dyk och det kräver mer övning än jag har möjlighet att dyka. Men några gånger till kommer jag nog att prova för det öppnar sej en ny värld av små djur där nere.

Alla bilderna ovan är tagna på Väderöarna.

Ha en bra kväll

Lena